Krönika: Är det för många utlänningar i Elitserien?
Under säsongen har det i flera vändor diskuterats kring utlänningarna i Elitserien, såväl om finländare som slovaker, tjecker eller någon annan nationalitet. Den stora knäckfrågan har hela tiden varit "är det för många utlänningar i Elitserien?".
Nu är det uppehåll i seriespelet på grund av Sweden Hockey Games och det är läge att göra en reflektion av den pågående debatten i hockeysverige.
Under säsongen har det i flera vändor diskuterats kring utlänningarna i Elitserien, såväl om finländare som slovaker, tjecker eller någon annan nationalitet. Den stora knäckfrågan har hela tiden varit "är det för många utlänningar i Elitserien?".
Senaste vändan i ämnet stod förbundsbasen Kjell Nilsson för när han deklarerade i Expressen att det är för många importer i serien och sade "- Det hade ju varit mycket roligare om det vore en Kalle Smålänning i stället för Kalle Sahlstedt nere hos HV." I samma artikel pratas det om att man vill tidigarelägga övergångsstoppet för att hindra sena utländska värvningar till slutspelet.
Nu får man ju ta Expressen för vad den är men resonemanget väcker en intressant frågeställning. Är det för många utlänningar i serien? Blir de svenska juniorerna och de olika landslagen lidande på grund av dessa?
Comhem har nyligen skickat ut en enkät som besvarats av elitserielagens lagkaptener där många i stort var kritiska mot de svenska juniorerna och pekade på att de inte håller tillräckligt hög klass.
Före detta LHC-tränaren Torgny Bendelin, som numera är coach för småkronorna och ansvarig för det nystartade stora talangprojektet där de 30 största svenska löftena mellan 16 och 19 år skall drillas stenhårt och deras utveckling bevakas. Bendelin kritiserade juniorerna nyligen för att träna för dåligt och för att tro att de är givna i juniorlandslagen bara för att de kommit med när de var 16 år och att detta ska hålla i sig till 20-års åldern utan att behöva kämpa för platsen. Denne är nog definitivt rätt man för att vända den dåliga trenden hos småkronorna.
Hos TPS Åbo har den ryske tränaren Vladimir Jurzinov infört ett nytt tänkande med hårdare träningar och utvecklat laget något oerhört. Spelare som har kommit fram under Jurzinovs ledarskap är Jere Lehtinen och Saku Koivu för att nämna några och trots att TPS brukade sälja sina toppspelare varje år förblev man ett topplag. TPS har med andra ord Jurzinov att tacka för mycket, sen kan man ju ha synpunkter på hans karaktäristiska ryska sätt att coacha laget med "fear management" men det är en annan sak. Modellen fungerar väldigt bra hos Åbo-laget.
Jurzinov var Viktor Tichonovs mångårige andretränare och har implementerat dennes modell hos det finska laget och skrämmande nog fungerar denna modell fortfarande väldigt väl. Ett gott betyg åt Tichonovs grundmodell för hockey eller ett underbetyg åt den finska ligan vad det gäller utveckling bland tränarna.
Det finns fler utländska coacher som har bidragit till utveckling. Curre Lindströms coachtid i Finland gjorde oerhört mycket för vårt östra grannland som sedan dess har klivit fram ordentligt internationellt och raderat ut den lillebrorsstämpel som fanns förut.
Man kan fråga sig var Djurgården hade varit utan Viktor Tichonovs test av fotbollshockey, som det kallades på 60-talet när han provade modellen i Ryssland. Det är från denna taktik den omtalade torpedhockeyn har framkommit, med andra ord är det inte en svensk uppfinning som Djurgården först försökte göra gällande. Taktiken applicerades sedan på Tre Kronor och döptes om till "big ice hockey". Här kan man alltså se en influens från ett annat lands tränare.
Landslagscoachen Hardy Nilsson har sagt att han gärna ser en stängd elitserie och menar då att fler juniorer får chansen. Denna modell används i Finland och har snarare lett till att fler utlänningar har kommit till ligan än att fler juniorspelare har fått chansen. Dessutom har stängningen lett till att lag som blivit avsågade från slutspelet har lånat ut sina stjärnor till topplagen eller tvingats sälja dem, till fansens och sponsorernas stora förtret förstås för vem vill gå och se ett lag som inte har något att spela för eller spelarmaterial nog för att hävda sig i serien?
Utländska influenser behövs för man når knappast utveckling genom inavel av tränare och tänkande. Nytt tänkande leder till nya idéer, vilket leder till förändring. En trångsint miljö som inte är öppen för detta kan heller inte utvecklas lika bra. Att plagiera ett spelsystem exempelvis är inte heller bra eftersom ett plagiat är en kopia, och då ligger man hela tiden ett steg bakom den som skapat systemet. Petri Liimatainen i MIF Redhawks var inne på detta med tränarna när han sa "Nej, jag tror snarare att det behövs nya influenser bland tränarna. Nu går samma tränare runt hela tiden", i comhems enkät som svar på frågan om svenska juniorer var för dåliga.
Självklart vill man ju se svensk återväxt på juniorsidan och nya generationer Lidström, Forsberg och Sundin. Visst är det fel att en talang som Robert Nilsson tvingas söka sig utomlands istället för att få spela i ett svenskt elitlag. Det problemet stavas dock utbildningsbidrag och är en konsekvens av elitklubbarnas uppgörelse. Däremot dräller det inte direkt av Robert Nilsson-talanger i den svenska elitserien men det har snarare att göra med svenska juniorernas inställning än chansen hos elitlagen. Är man tillräckligt bra får man spela. Samtidigt kan talanger dyka upp lite ifrån varsomhelst, hur många kände till nyblivne juniorlandslagsmannen Albin Lorentzon innan han fick chansen hos LHC:s A-lag? Det handlar om timing och att ha ett visst flyt.
Ett stopp av importen av utlänningar höjer inte nödvändigtvis kvalitén på serien, utan kan lika gärna sänka den. Det räcker inte om juniorerna får spela i Sverige, de måste klara sig internationellt också. Dessutom, vem hade inte viljat se Fredrik Norrena, Espen Knutsen eller Richard Lintner i Elitserien denna säsong? Det är upp till varje klubb att bestämma hur man vill satsa. Sen får spelaren heta Jarmo Myllys, Stefan Pettersson eller Patrick Thoresen. Det spelar mindre roll.
