Kapus segerskytt för Luleå
I en öppen och jämn match med mängder av missade målchanser knep Luleå två poäng borta mot Linköping. Matchen slutade 2-1 till gästerna efter att Richard Kapus avgjort i den åttonde (!) straffomgången.
Matchbilder hittar du här.
Så här dagen efter ser jag tillbaka på matchen mot Luleå. De flesta av er som läser detta har sannolikt tagit del av övriga medias beskrivningar av matchen, beskrivningar som går rätt rejält isär. TV4:s Hockeykväll, som i och för sig håller "kalkonnivå" stundtals, sågade matchen totalt. Andra tyckte det var en härlig match. Jag hamnar någonstans mitt emellan.
Linköping är för närvarande inne i en liten formsvacka, framför allt när det gäller målskyttet. Förra hemmamatchen blev man nollade av Frölunda, och det var inte långt borta att Daniel Henriksson i luleåkassen lyckades med samma bedrift. Ett vilt kämpande Luleå gick till sist segrande ur striden på straffar, men LHC knep i alla fall en poäng i ordinarie speltids slutskede.
Ett ord: kamp
Den första perioden var inget vidare rent spelmässigt, men det var mycket kamp och det fanns mycket vilja hos många spelare. De chanser som lagen skapades kunde räknas på väldigt få fingrar, och för att räkna målen behövdes inga fingrar alls. Inte ens i powerplay blev det riktigt farligt för LHC, däremot lyckades Luleå hyfsat i sitt powerplay i periodens sista minut. I övrigt finns nog inte så mycket av intresse att tillägga, varken för LHC- eller luleåsupportrar.
Missar, missar, missar...
Ja, inte var det skönhetsmissar vi fick se i mittperioden, tvärtom. Publiken, för övrigt säsongens minsta i Stångebro ishall, bjöds på en orgie i missade målchanser. Tarvainen, Bülow, Eriksson, Felsner, Franzén med flera i LHC brände sina klara lägen, eller snarare så räddade Henriksson, ibland med hjälp av sina stolpar. "Hento" lär dock inte vara så nöjd med sina lagkamraters försvarsspel, för det var ofta bristande sådant som gav LHC chanser.
Luleå skapade dock riktigt bra tryck i powerplayspelet i mitten av perioden, men kunde inte trycka dit pucken bakom åter igen duktige Fredrik Norrena i hemmakassen. Mittperioden var LHC:s bästa i matchen och kanske borde man haft ledningen, men missar man så många lägen vinner man inte matcher av den här karaktären.
Snabb luleledning i tredje
Matchens första mål föll snabbt i tredje perioden, när Luleå kom i ett flygande anfall efter drygt en minuts spel. Tre mot två gick pucken som en guidad missil från Brabenec till vänster via Sandström i mitten till Fagemo till höger. Fagemo drog iväg ett dragskott mot Norrena, som något skymd tvingades kapitulera när Fagemos dragskott vackert letade sig upp i klubbhandskkrysset.
LHC började jakten på första hemmamålet på snart sex perioder, men det såg ganska misslyckat ut långa stunder. Gång på gång stångade man huvudet mot väggen i Luleås försvarszon och åkte på så sätt på kontringslägen mot sig. Tack och lov fortsatte Norrena att övertyga, annars hade Luleå lika gärna kunnat dra ifrån.
Egentligen skapar LHC ingenting under stora delar av perioden, frånsett några halvbra lägen, men det räckte inte mot Luleå. Men, när slutet nalkades på allvar och vi började bli rejält oroliga för att bli nollade för andra matchen i rad kom ett ypperligt tillfälle. En, ur min synvinkel, aning billig utvisning för Luleå gav LHC ett powerplayläge med fyra minuter kvar.
Norrena var ivrig och ville åka ut i båset direkt för att släppa in en extra utespelare, men Hemlin vinkade åt honom att stanna kvar. LHC lyckades i alla fall behålla pucken i anfallszonen, även fast man inte skapade några riktigt farliga chanser. Norrena fick lämna sin kasse med ca 15 sekunder kvar av powerplayläget, och LHC satsade med sex man mot fyra. Den utvisade Huczkowski kom in på isen igen, men hann inte riktigt tillbaka i spel innan LHC hade kvitterat. 1-1 kom efter att Emvall fått ett bra läge i slottet och klippt till med ett direktskott. Henriksson räddade skottet, men pucken studsade ner bakom honom i målgården. Från ett läge bakom mål kom då Johan Lindström och petade in pucken i tom kasse, mycket påpassligt.
Lättnaden var total i hemmabåset och på läktaren, äntligen mål igen!
Händelserik förlängning
Normalt brukar förlängninsperioder vara en evig väntan på straffar, men så var icke fallet denna kväll. Spelet var öppet, och efter en minut fick Luleå powerplay, spel fyra mot tre. Ett riktigt farligt läge, helt klart, men LHC klarade biffen. Det omvända läget kom med en halv minut kvar av förlängningen, när Luleå fick en utvisning. Norrena ville åter igen ut ur sin kasse, och fick sin vilja fram med ca 20 sekunder kvar, då LHC satsade friskt med fem man mot tre, tyvärr utan framgång.
Snarkläggn... förlåt, straffläggning
Nu följde en parodi på straffläggning, med en uppvisning i hur man inte gör mål på straff. Skott mitt på målvakten, skott utanför, totalt tappade puckar, bra räddningar och annat stohej avlöste varandra. När en spelare som Norgren får lägga straff för LHC, då börjar man undra. Inget ont om Norgren som spelare, men inte är han väl en naturlig straffskytt?! Först i den åttonde straffomgången avgjordes det var slumppoängen skulle hamna, då Kapus kallt la pucken mellan benen på en förtvivlad Norrena och Henriksson enkelt räddade Eklunds straff.
På presskonferensen var båda tränarna ytterst kritiska mot att matcher skall avgöras på straffar. Tänk om någon på förbundet hade lika mycket hjärnkapacitet och synskärpa.
Två slutspelslag, trots allt
Många sågningar från min och andras sidor i dag. Likväl vill jag poängtera att jag tror att båda dessa lag kommer att ta sig till slutspel. Två bra målvakter, för att inte säga suveräna, och kompetenta utespelare. Luleå är alltid tuffa att möta och min övertygelse är att de kommer att klara sig bra i streckstriden.
LHC är inne i en liten svacka, men det är väl inte så konstigt. De senaste 30 matcherna har laget presterat osannolikt bra, klart över förväntan, så att nu en liten nerperiod kommer är inte alls konstigt. Vissa påstår att laget gått in i en tuffare träningsperiod inför slutspelet, men detta förnekas bestämt av Roger Melin, som säger att det gäller att ta sig till slutspel först. Jag håller med.
Kapus avgjorde - typiskt nog
Historien Kapus blev uppmärksammad förra säsongen, när LHC tog hit honom för provspel. Han spelade några matcher, men skickades sedan hem. Språkproblem sades då vara den stora anledningen, "me not center" och "my cat is black" är två klassiska uttryck i Linköping vid det här laget (tack till förre tränaren Mats Weiderstål för dem).
Senare uppdagades det dock att Kapus i själva verket hade varit skadad, opererats och inte var helt återställd. Detta verkade inte ha framgått, och efter lite rabalder fick han lämna föreningen. Han stämde sedan LHC för kontraktsbrott, men hade ingenting att komma med juridiskt och det hela rann ut i sanden, inte helt oväntat. Detta är den version av händelseförloppet som jag har fått, den kan så klart innehålla felaktigheter, men i stort är den nog ganska korrekt.
Tio omgångar kvar av serien. Vi blickar fram mot slutspel, LHC:s första någonsin. För inte ska vi missa det nu?!
