Frölunda snäppet bättre än LHC
I en relativt jämn match mellan Linköping och Frölunda gick gästerna vinnande ur kampen med segersiffrorna 2-0. Henrik Lundqvist höll nollan och var planens bäste spelare.
Joel Lundqvist jublar efter matchavgörande 2-0.
LHC hade denna säsong tre segrar av fyra möjliga mot Frölunda inför tisdagens möte. Kampen mellan fjolårets två guldmålvakter i Frölunda, Lundqvist och Norrena, har blivit en följetong som upprepas gång på gång i media. Inte så konstigt kanske, med tanke på att de båda är minst sagt bra.
Frölunda brukar inte dra någon storpublik till Stångebro, så ej heller denna kväll, kanske även på grund av att Canal+, och även finsk tv, sände från matchen.
Pigg inledning av LHC
Pihl fick matchens första farliga läge - hakningsutvisning följde.
Hemmalaget Linköping började klart bäst mot ett Frölunda som verkade påfallande passiva med tanke på att de borde vara förvarnade om LHC:s kapacitet vid det här laget. Inom tre minuter hade LHC skapat ett jätteläge genom Pihl och i det följande powerplayspelet skapades ännu en chans, men Henrik Lundqvist agerade räddande ängel för Frölunda.
Mikko Peltola fick en farlig retur i powerplay, men Lundqvist klarade.
Den första halvan av perioden bjöd på fyra utvisningar när domaren Ulf Rådbjer sänkte ribban ordentligt och tog för i stort sett allting. Tre av de minst sagt petiga utvisningarna drabbade Frölunda, men trots att LHC spelade bra i powerplay saknades effektiviteten.
Under den andra halvan av perioden vaknade gästerna till liv allt mer, givetvis stärkta av att ha klarat av de numerära underlägena. Frölunda skapade också målchanser, men Fredrik Norrena i hemmakassen var som vanligt mycket stabil och sattes ännu inte på några riktigt svåra prov, utom vid ett tillfälle då han tvingades ta hjälp av sin ena stolpe för att freda sitt mål.
LHC:s målvakt Fredrik Norrena var bra, som alltid.
Frölundatränaren Janne Karlsson uttryckte sig efter matchen tämligen beskrivande om den första perioden: "vi fick kriga för livet". Jag kan hålla med honom, och de krigade dessutom bra. Hade LHC fått in en puck tidigt i matchen tror jag att det hade varit ganska kört för gästerna.
Frölunda allt starkare i mittperioden.
Matchen tenderade att bli allt intensivare, stökigare och bökigare. Men, detta gjorde inte matchen sämre, snarare tvärtom ur objektiv underhållningssynpunkt. Spelet verkade denna dag passa gästerna bäst, för Frölunda tog över matchen allt mer i takt med att Rådbjer inte alls höll samma bedömningsnivå som i den första perioden.
Norrenas tvåminutare för "roughing" när han körde upp handsken i Joel Lundqvists ansikte för att markera tog ändå priset. Norrena, med puck under kontroll, åkte ut från sitt mål och skulle slå iväg pucken, men hakades av Lundqvist och när Norrena då satte sig på knä och blockerade pucken fick han ett slag på handsken, långt efter att han lagt den på pucken. Onödigt av Lundqvist, och om nu Norrena åkte ut för roughing så skulle baske mig Lundqvist ut för slashing. Men inte då... får Rådbjer guldpipan i år igen kommer det en rejäl protest från min sida, det vill jag lova. Han är på tok för ojämn i sin bedömningsnivå.
Nåväl, när väl lagen fick spela så gjorde gästerna det bäst. LHC skapade ändå en riktigt farlig chans under första halvan av perioden, när Tarvainen bröt in mot mål och Niemi höll på att ställa sin målvakt totalt med sin brytning, men pucken smet utanför kassen.
Lundqvist gled åt fel håll, men pucken smet utanför stolpen.
Elitseriens store målkung denna säsong, Magnus Kahnberg, var på spelhumör men tvingades se sig besegrad av Norrena två gånger i den andra perioden. Det andra läget var det klart farligaste. Kahnberg bröt i stort sett fri in från höger och försökte lyfta pucken över en slajdande Norrena, som gjorde en "Salo" (OS -94, inte -02...) och stoppade pucken.
Kahnberg vs Norrena. Den senare gick segrande ur den kampen.
Andra perioden gick "på poäng" till Frölunda, men fortfarande var inga mål producerade. LHC tappade matchen, och en bortaledning med ett eller två mål hade inte alls varit oförtjänt.
Norrena kunde inte hålla emot
Inledningsvis började Frölunda även den tredje perioden med spelövertag, men när Esbjörs åkte ut för fasthållning fick LHC chans att spela powerplay. Ett läge för ledningsmål kanske? Ja, men dessvärre för Frölunda, som fick ett gyllene läge när pucken rensades ut ur egen zon och Tarvainen tappade klubban (eller fick den slagen ur händerna, jag hade svårt att se situationen). Niklas Andersson skrinnade förvånansvärt snabbt mot målet och lyckades elegant, men något turligt enligt honom själv, få ner Norrena på isen innan han lyfte upp pucken i mål, via ribbans underkant.
0-1 efter tre minuters spel i perioden var inte alls orättvist, men att släppa in mål i numerärt underläge var inte alls bra. LHC hade heller inte särskilt mycket att sätta emot i jakten på en kvittering, tvärtom var det gästerna som fortsatte att kontrollera matchen, med både tur och skicklighet. Det enda riktiga kvitteringsläget som LHC skapade i första halvan av perioden kom i boxplay efter sju minuter av perioden, då Norgren förde upp pucken i en kontring och avlossade ett skott. Lundqvist tvingades släppa retur, men hann tyvärr komma åt pucken precis före Bülows klubba.
LHC:s bästa kvitteringsläge räddades även det av duktige Lundqvist.
Efter halva perioden kom Kallio, som det heter, "sopren" mot Norrena, som slajdade. Kallio hade dock ingen chans att göra mål, eftersom han hakades, med straffslag som följd. Vid straffen, efter en del fumlande med pucken, fick Kallio ner Norrena, men sköt i stolpen.
En stolpträff, inte mer, fick Kallio ut av sin straff.
LHC gick gång på gång in i den försvarsmur som Frölunda effektivt ställde upp. Hemmalaget kom i stort sett ingenstans, blott en till ordentlig målchans skapades när Tirkkonen styrde en fladderpuck från Felsner, men pucken gick utanför.
2-0 kom till slut i ett powerplay med fyra minuter kvar då Joel Lundqvist mycket turligt fick öppet mål efter en puckstuds i plexit. Turligt, men rättvist.
Rättvis seger
Frölunda vann rättvist i en match som ändå var hyfsat jämn. LHC var inte utspelat, men kom heller inte riktigt upp till sin höga nivå som man haft på sistone. Den nivån krävs för att rubba Frölunda, som är ett bra lag.
Till sist...
LHC:s läktarstöd var helt okej, mest i motgång. "Ni bara sjunger när ni leder" fick bortaklacken höra från hemmaklacken White Lions. Det stämde väldigt bra... Ingen trumma fanns på bortastå i går dock, det tackar vi för.
