DIF för starka i toppmötet
Kvällens toppmöte i Stångebro mellan Linköping och Djurgården slutade med bortavinst med 5-2, efter att gästerna tagit ledningen tidigt och sedan spelat på resultatet.
Djurgården jublar efter avgörande 1-4.
Matchen bjöd på ett LHC som inte alls såg ut som man gjort på sistone, det såg snarare ut som om det var LHC anno 2002/2003 som befann sig på isen. Försvarsspelet som tidigare varit så stabilt var som bortblåst. Gästerna däremot såg bättre ut än tidigare matcher lagen emellan, det var ett mer disciplinerat Djurgården som var på isen denna dag.
Lapp på luckan var det också, mer än en halvtimme före match. Fullsatt, alltså. Matchklockan i Stångebro strejkade däremot, i stället fick speakern efter varje avblåsning säga hur lång tid av perioden som hade gått. Och folk undrar varför vi bygger ny hall i Linköping...
Gästerna dominerade första
Första perioden inleddes bäst av gästerna. Efter fem minuters spel satt också pucken i nät, men Norrena hade (smart nog?) flyttat på målburen innan pucken passerade mållinjen, någonting som videodomaren uppmärksammat och informerat domare Rådbjer om.
Ledningspucken kom i stället minuten senare, i powerplayet som följde av Norrenas burflytt. I röran framför kassen kunde Hedström trycka in pucken under i nät, rättvist. 2-0 lät inte vänta på sig heller, efter mindre än halva perioden kom det andra godkända målet för gästerna, denna gång inprickat av Eklund.
Ett av flera missade lägen - av Peltola.
LHC ryckte upp spelet efter hand, men bjöd alldeles för enkelt på öppna lägen, gång på gång. Den stabila defensiven var som sagt bortblåst, och framåt var det tamt. När lägena väl kom så fanns inte skärpan i avsluten, tyvärr. Samtidigt gjorde Bjurling en stabil insats i DIF-målet, även om han släppte några farliga returer lite lättvindigt. Perioden slutade 0-2, något som speglade matchen ganska väl, trots att LHC vann skotten med 11-9.
Jämnare andraperiod
En av gästernas bästa spelare - Mikael Johansson.
Första halvan av mittperioden var även den gästernas och följaktligen gjorde man också 0-3 bakom Norrena, pucken ditskickad av gamle Mikael Johansson, som var en av de bättre hos gästerna. LHC släppte gång på gång frilägen och två mot ett-lägen emot sig, det farligaste hade Stefan Pettersson, men Norrena slajdade och räddade vackert, samtidigt som han fick Pettersson att fortsätta in i LHC-kassen.
Norrena hade mycket att göra, här en plockning på Lindqvists skott.
Pettersson hade flera frilägen, men missade alla.
Under periodens andra hälft ryckte LHC åter upp sig och började mentalt få häng på gästerna. Efter knappt 16 minuters spel kom också utdelningen, efter en radda med jättechanser. När hemmaklacken kom igång ordentligt kom också laget igång, och i virrvarret kunde Eklund raka in sin egen retur till 1-3. Gästernas ledning inför sista perioden kändes inte hopplös att ta ikapp, men...
Bjurling motade puck...
...och alla sätt är bra utom de dåliga
...gästerna blev övermäktiga
Detta var en hakningarnas match. Hakningar och slag var de mest frekventa händelserna under matchen, och gästerna var i mina ögon de värsta syndarna på denna front. Tacklingar beivrades, och även om Emvalls tackling tre minuter in i sista perioden var utvisning, så ställer jag mig tvivlande till det matchstraff han fick för tilltaget. Fast, detta är i och för sig ett generellt problem i svensk hockey - tacklingar beivras, men inte hakningar, fasthållnigar och slag. Det är tråkigt.
I och med matchstraffet, som dessutom ger Emvall en matchs avstängning, fick DIF chansen att spela powerplay i fem minuter, och tog vara på chansen genom att sätta 1-4, målskytt Lintner. Matchen kändes helt avgjord, inte minst med tanke på att LHC brände de chanser som gavs. När väl reduceringen kom var det ett misstag av Björn "Bjudning" i gästernas kasse. I sitt vänstra sarghörn, under ett DIF-powerplay, skickade han ut pucken i mittzonen, där Franzén plockade ner trissan med handsken och nästan på halvvolley skickade in pucken i det övergivna målet. Det såg mycket dråpligt ut, och den tidigare så kaxige målvakten såg inte riktigt lika morsk ut längre.
LHC satsade allt framåt de sista minuterna och plockade ut Norrena ur kassen, sex man mot fem. Det visade sig förgäves denna gång, även fast Välivaara hade flera bra skott mot målet i slutminuten. Den definitiva spiken i kistan kom då Oduya fick iväg en lyckad puck mot den öppna kassen och fastställde slutresultatet till 2-5.
Välbehövlig vila väntar
LHC kom in fel i matchen denna kväll, och andretränaren Johan Hemlin trodde att grabbarna kanske hade en lite för offensiv inställning. DIF är ett bra lag, och att hamna i underläge 0-2 i ett tidigt skede är inte lätt. Gästerna var effektiva stundtals, men missade också många öppna lägen som bjöds. De unga spelare som fanns i bortalaget gjorde på intet sätt bort sig, men en Knutsen i form skulle absolut tillföra väldigt mycket offensivt. I dag vann Djurgården främst på ett defensivt spel.
I hemmalaget utmärkte sig i alla fall några spelare, inte minst Johan Franzén som är riktigt imponerande att se stundtals. Hans kroppsfinter och puckhantering är en fröjd att skåda, och tillsammans med Tim Eriksson är de ett farligt vapen. Thomas Johansson hade också en av sina bättre dagar, även om han ibland var lite väl feg framåt. I övrigt var det halhyfsat eller godkänt, något som inte riktigt räcker för att vinna matcher. Vila över nyår väntar, sedan tar vi nya tag. Gott slut!
