LHC-MIF: Var är effektiviteten?
LHC årsmodell 2003/2004 har förtvivlat svårt att göra mål. I dagens skitmatch gick MIF Redhawks segrande ur kampen med 3-2, efter att ha gjort sista målet i numerärt underläge tre mot fem, med blott fem minuter kvar att spela.
Ineffektiva LHC gick poänglösa även från denna match.
Dokusåpafjanteriet fortsatte i Stångebro ishall denna lördag. På plats fanns tv-team, som hade intelligensen nog att åtminstone inte ge sig ut på isen, till skillnad från förra matchen. Percys propagandatåg fortsätter - gratis resa för de tillresta MIF-supportrarna. Trots detta bara ca 70 stycken på plats, ganska svagt. Bortaklacken hördes allra mest i pausen mellan första och andra perioden(!), därefter var de ungefär lika dåliga som hemmaklacken tyvärr var, och LHC också för den delen.
Martin Knold gjorde sin 300:e match i LHC-tröjan och Johan Bülow gjorde sin 400:e. Jubileumsmatchen kunde ha slutat roligare.
Nivån sattes direkt
LHC vann första tekningen i matchen och tog sig omgående ner i anfallszonen. Där sattes kvällens generella bedömningsnivå från Sjöbergs sida, när en LHC:are dunkades in i sargen med huvudet före - utan åtgärd. Okej, fritt fram för skitspel, alltså var MIF:s lycka gjord. Tråkigare hockey har sällan skådats i Stångebro. MIF skapade lite oreda framåt ett par gånger, men oftast var taktiken att åka över offensiv blå och skjuta på mål från långt håll, med följd att Norrena fick lätta byten att plocka ner.
Hemåt var det ett ruskigt bök, stök och skitsnack med både motståndare och domare. Jag vet inte hur många gånger Peter Andersson käbblade med både linjemän och huvuddomare, och jag vill inte veta vad Sundblad sa till Norrena när han åkte fram till honom helt oprovocerat efter en icingavblåsning.
Nåväl, jag låter som en gnällspik, men det tycker jag att jag har rätt att vara, tyvärr. MIF spelade skithockey. En skithockey som visade sig mycket effektiv mot ett trögt, tafatt och viljelöst LHC i första perioden. Ett farligt läge skapades, när Bülow slog ner pucken i kortsargen så att den studsade ut till Franzén som klippte till direkt. Fin plockhandsräddning av Hadelöv, och sedan var den periodens rapportering klar. Jag förväntar mig inte att gästande MIF ska bjuda upp till dans, de spelar den hockey de är bäst på, men jag förväntar mig att LHC presterar mer.
Stark LHC-inledning i andra
Åter igen lyckades LHC vinna periodens första tekning och ta tag i spelet framåt en kort stund. Efter hand tappade man greppet och MIF gick till anfall. Kvällens intressantaste utvisning drabbade Martin Knold efter fyra minuter, när han slängde sig raklång för att täcka ett skott från nära håll. MIF-spelaren höll i pucken, körde in med skridskorna i Knolds huvud och föll. Solklar tvåminutare, tyckte Sjöberg, som dömde ut Knold för... kneeing?! Jösses. Att knätackla någon med huvudet, det var något nytt!
Givetvis gav PP-spelet utdelning när LHC virrade till det i boxplayspelet och Sundblad kunde lyfta in pucken från långt håll i en halvtom kasse efter att Norrena tvingats sidledsförflytta sig ett par gånger. Effektivitet.
Mattsson lurade bort Norrena och gjorde 0-2.
Blott två minuter senare kom nästa MIF-mål. Tim Eriksson fipplade bort pucken i mittzonen så att en motståndare kom helt fri med Norrena, men Tim jobbade ikapp och störde skytten i avslutet. Straff, tyckte Sjöberg. En hakning av den kalibern, någon annan stans på isen, hade inte ens varit i närheten av utvisning. Är det då straff? Nej, tycker jag, i rimlighetens namn. Konsekvent bedömning är i och för sig inte Elitseriens främsta kännetecken.
Jussi prickade enkelt in reduceringen till 1-2.
0-2 efter en vackert slagen straff av Jesper Mattsson. Effektivitet. Efter halva perioden fick så LHC sitt drömläge, det som krävdes för att komma in i matchen igen. Ett fem mot tre-läge i nästan två minuter gavs, första utvisningen tveksam, och LHC kunde dunka in två snabba mål. 1-2 satte Jussi Tarvainen i tom kasse efter vackert klapp-klapp-spel i fem mot tre, då pucken gått långt i sidled ett par gånger. 2-2 satte numera målfarlige(!) Martin Knold i spel fem mot fyra strax efteråt. LHC var, mirakulöst nog, ikapp. Resten av perioden ägdes av LHC, men ineffektiviteten var slående.
Vi blir oerhört glada om vi slipper denna syn i framtiden.
Dokusåpa - nej tack!
Vid 0-2-målet blev jag "lite" irriterad på dokusåpafjanten som stod och filmade oss i hemmaklacken. Mycket provocerande agerande i min mening, då vi varken bett om eller accepterat att vara med i pajaseriet. Att då, i värsta motgång, agera så, är enligt min mening fel. Journalistik? Nej. Stephan Lundh skrev i matchprogrammet att andra klubbar bara är avundsjuka på MIF och deras dokusåpa, men glöm det Stephan. Glöm det.
LHC dominerade tredje
Trots en inledande utvisning på Felsner var det Linköping som var det bättre laget i sista perioden, totalt sett. Skottsiffrorna blev hela 16-4, men målen blev 0-1. Effektivitet. Som sagt, LHC dominerade perioden och när man fick ett fem mot tre-läge efter 14:40 så skulle väl ändå matchen kunna avgöras? Javisst gjorde den det, men inte tusan blev det LHC som gjorde det. MIF fick iväg pucken längs högersargen, där Thomas Johansson vid offensiv blå skulle stoppa trissan. Han misslyckades fatalt med detta, istället gick pucken ut till framstormande MIF-spelare. Två mot en i ett numerärt underläge med två man mindre på banan. Puckförande Liimatainen, skott, mål. 2-3 på tavlan. Effektivitet. För LHC:s del ineffektivitet.
LHC pressade på för allt man var värda de sista fem minuterna, men åter igen, precis som mot Modo sist, var resultaten fruktlösa. Förlust igen.
Deja vu?
Jag börjar bli orolig. Melin pratar om att spelarna visar vilja och rätt inställning. Förvisso, men det är inte det det handlar om, det handlar om att göra mål och plocka poäng, att vinna. Det gör inte LHC. Tredje raka förlusten och laget är på väg ner i bottenträsket, som vi tyvärr är vana med från förra säsongen. Kommande vecka krävs åtminstone två segrar, annars kommer psykologin att börja spela oss spratt. Jag undrar om vi på läktaren klarar av en motgångssäsong till, jag undrar om spelarna gör det. Å andra sidan, om det blir så så måste vi göra det, det finns inget val.
Nya tag på tisdag, borta mot Brynäs. Vill det sig illa, så kan LHC ligga sist i tabellen efter den matchen. Många matcher återstår, men det gäller att vara med från början. Det gäller att börja vinna igen. Så enkelt är det.
