Premiärseger för Linköping
Norrena nollade nollåttorna Djurgården på deras hemmais när LHC kom på besök. Gästerna, som spelade på hemmaplan publikmässigt, vann med klara 4-0 efter en imponerande insats.
OBS! Denna rapport är en kortversion av rapporten på LHCFans.com!
Denna kväll, onsdagen den 24:e september, besegrade LHC Djurgården i Globen och höll dessutom nollan. Denna gång skrevs slutresultatet som sagt till 4-0, men matchen kunde ha fått en helt annan karaktär om det gått annorlunda i inledningen av matchen.
Härligt drag på läktarna
En jävla massa bönder!
På läktarna fanns drygt 7000 åskådare, ovanligt mycket för att vara Globen. Över 2000 LHC-supporters, troligen ännu fler, på plats förgyllde tillställningen ordentligt och gav laget ett härligt stöd från läktarplats. Redan då Djurgårdarna skrinnade in på isen, ur en järnkamin, visades det vilka som hade hemmaplan i praktiken. Jublet kom då LHC trädde in på arenan, många med mig ryste...
Själva matchen inleddes inte särskilt bra från LHC:s sida. Håkanson åkte på en onödig tvåminutare redan efter drygt 20 sekunder, men skönt nog kunde LHC med nöd och näppe hålla tätt, mest tack vare en strålande Fredrik Norrena i kassen. Boxplayet reddes alltså ut, men Djurgården var fortsatt det bättre laget under den första halvan av perioden och kunde med lite flyt mycket väl ha fått in en eller två puckar i LHC-kassen.
Allt eftersom tiden gick i perioden så kom LHC allt mer in i matchen och skapade allt fler lägen, för det mesta på halvkontringar. Djurgården å sin sida skapade lägen genom att bita sig fast i anfallszonen längre stunder, men den riktiga skärpan och jävlaranamman verkade saknas i hemmalaget. Det var mycket snurrande långt från målet, inte så värst mycket spel framför eller i närheten av Norrenas kasse.
Bjurling i hemmakassen gjorde ingen dålig insats ikväll, tvärtom. Han var klart godkänd, han fick några svåra lägen i första perioden och lyckades reda ut dem. Första perioden slutade således mållös, trots spelmässigt övertag för hemmalaget sett till hela perioden.
LHC nätade i andra...
Cappe dundrar in 1-0 med ett direktskott.
Efter några minuters spel av andra perioden blev det spel fyra mot fyra efter en utvisning i tät följd för vardera laget. LHC halvkontrade i det spelet genom Pelle Eklund, som såg ut att kunna bryta in mot mål. När han fick på sig två spelare så valde han i stället att vända upp och släppa pucken till Tirkkonen som hade smugit med i hasorna på Pelle, varefter han åkte i sidled bakom Bjurling i kassen och spelade upp pucken på andra sidan buren. Vem fanns där, om inte Peter Casparsson? Direktskott, pang, 1-0. Jubel och glädjescener utbröt på hemmaläktaren, förlåt, bortaläktaren och mer skulle det bli.
Resten av den andra perioden blev ändå mållös. Trots detta saknades inte chanser, inte för något av lagen. Djurgårdens bästa läge var ett 3 mot 1-läge, där Norrena tvingades slajda och göra en dubbelräddning på nära håll. Andra perioden var i stort ganska jämn och LHC stod upp bra, mycket bättre än jag faktiskt hade förväntat mig i förhand. Djurgården vann skotten även denna period, men övertaget fanns inte kvar.
Djurgårdsklacken denna kväll var liten, men tapper. De hördes inte bort till oss i bortaklacken, men det syntes att de verkligen försökte bjuda någon form av motstånd, trots det hopplösa underläget. Tyvärr var det bara patetiskt när mannen-som-sköter-ljudet-i-Globen försökte lätta upp(?) stämningen genom att köra inspelade djurgårdsramsor. Patetiskt var ordet, närmast ett hån mot djurgårdarna på plats.
Oro inför tredje perioden
LHC har haft en dålig ovana att klappa ihop under andra hälften av matcherna, senast i träningsmatcherna mot just Djurgården och framför allt mot HV71. Därför var det inte särskilt konstigt att många med mig kände oro inför den tredje perioden. Det skulle visa sig väldigt, väldigt fel...
LHC höll undan - och ryckte ifrån
Djurgården fick ett tidigt kvitteringsläge i inledningen av perioden i ett powerplay, men LHC lyckades åter igen hålla tätt bakåt. Efter detta tog LHC tag i spelet allt mer och dominerade tillställningen. Hemmalaget såg ut att sakna riktiga linjer i spelet och föll sönder på ett sätt som LHC gjorde många gånger under förra säsongen.
Efter knappt halva perioden var det LHC:s tur att få spela powerplay, och som man gjorde det! Knold spelade pucken i anfallszonen till Peltola, som såg ut att skjuta, men i stället passade en lång diagonalpuck över till helt fristående Tarvainen. Jussi tvekade inte en millisekund, som den målskytt han är, och 2-0 satt stenhårt bakom en stackars sidledsförflyttande Bjurling. Jussi hade redan tidigare förvarnat Bjurling om sitt skott, bl.a. genom att pricka hans mask.
3-0-pucken sitter i kassen bakom Bjurling, ditprickad av Pelle Eklund.
LHC fortsatte trumma på och blott tre minuter senare klingade det till bakom Bjurling igen. I en lite rörig situation i anfallszonen snurrade Pelle Eklund runt på en femöring och skickade iväg en ispuck som lite turligt, men snyggt, letade sig in mellan benen på Bjurling. 3-0 till Linköping och läktaren formligen kokade - det var ett sant nöje att vara LHC-supporter denna kväll.
Tiden gick, LHC höll undan för de få DIF-attacker som kom. När DIF fick ett powerplay med 3-4 minuter kvar chansade man och tog ut målvakten för att spela 6 mot 4, men utan resultat. Vid en tekning i samband med detta var hemmalaget sex man på banan, plus målvakt. Spelet borde inte ha blåsts igång, men så gjordes det. Domarna insåg sitt misstag, och ingen utvisning kom. Rätt knasig regel egentligen, det borde vara upp till laget att ha rätt antal spelare på isen, men sådan är regeln.
Var det verkligen sant? 0-4?
Spiken i kistan kom med knappt två minuter kvar när ex-djurgårdaren Musse Håkanson kunde sätta härliga 4-0.
Laget tackar publiken efter matchen.
Härlig inramning, härligt spel, härligt resultat
Dagens ord är "härligt". Det var en imponerande syn att få se det hela på plats i Globen, detta hade jag verkligen inte velat missa. En stabil laginsats inför en kanonpublik på plats, vad mer kan man begära?
Hemmalaget?
Djurgården då? Ja, som sagt så saknades den rätta viljan och strukturen denna kväll. De kan mycket bättre, men LHC gjorde sin uppgift på ett bra sätt. Bjurling i kassen var bäst i hemmalaget, i övrigt hittade jag mest några svagheter. Tomas Kollar verkade bara grinig och bråkig, och junioren Salomonsson får allt hålla i pucken bättre framöver. Stefan Pettersson, utbuad, gjorde ingen vidare insats han heller. Lite oväntat, gamla LHC:are brukar ha en tendens att glänsa mot just LHC.
White Lions ägde Globen.
Härligt var ordet.
