Damhockey i Stångebro - har den kommit för att stanna?
I går var jag och ungefär tusen personer till i Stångebro ishall och tittade på hockey. Inte vilken hockey som helst, utan svensk landslagshockey, för damer.
Man må ha vilka fördomar som helst om tjejer och ishockey, men gårdagen var stundtals riktigt underhållande. Eller nej, vilka fördomar som helst får man givetvis inte ha(eller hur, Rikard Fagerlund?!), men damhockey är inte hockey på det vanliga sättet.
En söndagseftermiddag i Linköping, Sverige möter Finland i en landskamp ett år efter OS-bronset. Är Sverige månntro på väg ikapp Finland i damhockey? Att döma av matchen i går så är svaret: ja, varför inte? Samtidigt är damhockeyn i Linköping i sin linda, precis på väg att startas upp. En helhelg med bl.a. "pröva på"-träningar för tjejer som känner sig sugna, landskamp och lite jippon om kring.
Publikrekord
Det nya rekordet för svensk damhockey lyder 1008 åskådare. Det tidigare rekordet från Johanneshov slogs i går och "drömgränsen" 1000 personer slogs. Rekordet kommer dock ryka all världens väg i dag, då lagen möts i Globen, men likväl har Stångebro haft rekordet i en dag och det var i Stångebro tusenstrecket passerades för första gången. Alltid något! ;)
Två skilda sporter
Damhockeyn är inte i närheten av herrhockeyn, föga förvånande. Damerna får tydligen hela tvåhundra kronor i ersättning för ett landslagsläger av den här typen, vilken oerhörd summa! Snacka om att inte spela i samma division... Med tanke på sådana förutsättningar måste jag säga att jag är imponerad. Vissa spelares teknik är riktigt härlig att se, främsta exemplet heter Evelina Samuelsson, matchens lirare i går. Jösses vad hon lekte med finskorna stundtals, det var farligt varje gång!
Försvarsspelet hos de båda lagen var dock ingen vacker syn. Oorganiserat, tafatt, virrigt, inkompetent. När ett lag fick press i anfallszonen så stannade spelet kvar där en lång stund, för det var uppenbarligen väldigt svårt att rensa puckar och lyfta upp spelet. Finskorna var dock väldigt vassa i sina kontringar, det måste sägas. Mycket fart under skridskorna där.
Annorlunda spel
Nåväl, jag ska inte sitta här och klaga för mycket på bristande lagspel och taktisk förmåga, för jag är antingen "förstörd" av herrhockeyns stundtals stereotypa spelsystem och spelförstörelse. Damerna i går fick chansen att dribbla, småpassa, lägga puckar bakom ryggen osv utan att det var något konstigt med det. Tacklingar förekom faktiskt de också, likaså slagsmål(!) i sarghörnen. Det märktes att det finns prestige i mötena mellan lagen.
Det jag förvånades av var hur mycket slag med klubbor och hakningar accepterades. I snudd på varenda närkamp rappades det med klubborna, till synes omotiverat. Antagligen någonting att jobba bort, i mitt tycke. I stort var det dock spelmässigt en underhållande match och när det dessutom blev spännande så gjorde det inte saken sämre.
Matchen då?
Sverige gick upp till 2-0-ledning efter 10 minuters spel, vilket var fullt rättvist. Sverige bytte för övrigt målvakt redan efter ett par minuters spel, pga sjukdom. Kim Martin kom in i kassen och gjorde rätt bra ifrån sig i matchen i stort, även om något mål såg lite billigt ut.
Domaren Ulf Harlin hade inget vidare jobbigt arbete och han tycktes nästan uppskatta den ironiska uppmärksamheten från LHC-"huliganerna" på läktarna, en ganska stor del av kärnan i White Lions var nämligen på plats och njöt av hockeyn. Buanden från "klacken" vid en finsk hakning som fick en svenska att ramla gav gensvar(direkt, under spelets gång) från "Uffe" i form av en gest med armen som visade att han tyckte svenskan avsiktligt låste klubban under armen. Snacka om interaktion mellan domare och publik - på bästa sätt!
Det tog bara 8 sekunder i andra perioden för Finland att reducera till 2-1 och de lyckades även kvittera till 2-2 i powerplay. Innan perioden var slut, mindre än en minut dessförinnan närmare bestämt, kontrade Sverige in 3-2 via ett dragskott förbi en till synes förstenad finsk målvakt, Halonen. Perioden präglades annars från svensk sida av ett uselt powerplay, kanske det sämsta jag någonsin sett. Frilägen emot sig, tillbakapressade i egen zon, slarvspel, missade passningar, icingpuckar... jösses. Något att jobba på!
Historia skrevs i tredje perioden
Blott 13-årige Pernilla Winberg blev i den tredje perioden den yngste målskytten i ett svenskt A-landslag genom tiderna, när hon prickade in 4-2 bakom Halonen. Givetvis fick hon med sig pucken efter målet som minne, bara att gratulera henne till framgången! Målet skulle dessutom visa sig matchavgörande, eftersom Finland bara lyckades reducera till 4-3. Det var dock nära kvittering ett par gånger, bl.a. fick Finland en straff, där Kim Martin väntade ut straffskytten, som missade målet.
Kommande satsning på damhockeyn i Linköping
I och med den kommande nya arenan i Linköping så kommer det att bli en tredje isyta på området. Det är mycket välkommet, eftersom det redan i dag är mer än fullbokat i hallarna och vissa ungdomslag får stundtals bl.a. träna i Ljungsbro och Motala, vad jag har hört. Den extra isytan ger också utrymme för att starta en satsning på damhockeyn i Östergötland, vilket så kommer att ske och redan har påbörjats. Intresset är stort och tänkandet långsiktigt, så det är bara att hoppas på att utvecklingen fortsätter lika bra.
Slutligen kan jag i alla fall summera med att det var en tämligen trevlig söndageftermiddag i Stångebro ishall. Välkomna åter, tjejer!
