Sperrle nollade HV71 när Linköping tog tre poäng
Hemmadebuterande andramålvakten Daniel Sperrle blev kvällens huvudperson när han välförtjänt fick hålla sin första elitserienolla. Linköping besegrade HV71 med 1-0, segerskytt blev Johan Bülow, efter elegant volleyspel framför kassen.
[> se highlights i webb-TV]
I en tillknäppt tillställning i Stångebro ishall drog LHC längsta strået och vann denna kväll tack vare sin täta defensiv och HV:s oförmåga att få pucken förbi en strålande Sperrle i hemmakassen. En rejäl revansch för Sperrle, som i sin första elitseriematch någonsin, med Leksand, fick släppa in sex mål på tolv skott i Kinnarps Arena. Dessutom fick han släppa fem puckar förbi sig förra gången lagen möttes, men denna kväll stängde han igen ordentligt. Sperrle har nu 98% räddningar de två matcherna han stod denna vecka, imponerande facit!
Tråkig första period
Från den första perioden finns nog inte särskilt mycket att rapportera. Matchen var så långt ganska enformig, trög och ointressant för en utomstående. LHC spelade ett kompakt försvarsspel, frånsett ett par gånger då HV skapade farliga kontringar. Määtänen fick chansen helt fri i boxplay efter en tekning, men Sperrle agerade räddande ängel och avvärjde. Hv hade ytterligare något farligt läge, LHC någon halvchans, ingen riktig spelglädje i matchen så långt.
LHC inledde bäst i andra
Redan från start i andra perioden trummade hemmalaget på i anfallszonen och skapade snabbt ett par farliga lägen, starkt påhejade av hemmapubliken. LHC dominerade matchen, men HV stack åter igen upp i farliga attacker då och då, bland annat i ett powerplay där endast Sperrles vighet räddade hemmalaget i ett läge framför mål.
Matchens första, och enda, mål kom med knappt två minuter kvar av perioden. Efter LHC-tryck i anfallszonen var HV på väg att rensa ut pucken, men Henrik Andersson lyckades hålla kvar pucken i anfallszonen. Han slog sedan en diagonalpass över till Casparsson på vänsterkanten, men Cappe tog inte emot pucken särskilt bra och hamnade nästan nere i sarghörnet. Väl där skickade han in pucken framför mål, där Bülows klubba tog emot den och styrde upp den i luften framför Liv. Chansen såg ut att försvinna, men som ett mirakel vände sig Bülow 180 grader och vispade till pucken med en backhandvolley, varefter pucken fladdrade in i Livs plockhandskryss. Ett riktigt konstnummer!
Precis innan periodvilan skapades ännu ett jätteläge för hemmalaget, då en långpass från Hurtig hittade Tim Eriksson, som lämnade över till Franzén som trixade sig förbi ett par HV-spelare och så näääär fick in pucken på omvänt "Foppa"-vis, precis som Henrik Zetterberg så framgångsrikt gjorde förra säsongen. Liv lyckades dock avvärja det läget.
Inte helt orättvist med 1-0, men matchen fortfarande jämn och oviss.
HV jagade kvittering
HV var tvungna att gå framåt, men det var LHC som började bäst. Största chansen fick Vasilyev, som efter slarv bakom kassen av Liv fick pucken serverad från Ragnar Karlsson, men ryssen sköt över den halvtomma kassen i ett stressat läge.
Efter hand backade LHC hem allt mer och försökte kontra. HV lyfte sitt spel kanske mycket tack vare detta och skapade långa stunder tryck mot hemmakassen. Försvaret fick kämpa hårt och hjälpte Sperrle bra. Returer togs omhand och Sperrle fick jobba ganska fritt framför eget mål, det var inte många HV-spelare som gick in och tog stryk. Ändå skapade gästerna ett par farliga kvitteringslägen.
Hemmaledningen borde dock ha utökats med fyra minuter kvar av perioden, då LHC skapade tre-fyra jättelägen framför HV-kassen, men antingen avvärjde Liv eller hans försvarare. Sista minuterna blev för spännande, då HV skapade ett par lägen till innan de tog ut Liv ur kassen. LHC fick tag på pucken genom Emvall, som hårt uppvaktad åkte in i anfallszonen och prickade stolpen... starkt nog fick han tag på returen i sarghörnet och höll kvar pucken i ca 20 sekunder alldeles på egen hand! Håkanson fick nästa läge att sätta pucken, men missade målet från mittzonen. Johan Davidsson gjorde sista uppåkningen med 10 sekunder kvar, men lyckades inte skapa någonting. SEGER!
Glädje i LHC-lägret
Ett väldigt lättat och glatt hemmalag firade segern. Mest av allt firade matchens spelare, Daniel Sperrle, som förtjänar allt beröm. Hans "fladdriga" spel som jag ogillat tidigare var som bortblåst, men ändå agerade han stundtals tredje back, eftersom han är så skicklig med klubban.
Sperrle ropades tillbaka in på isen från omklädningsrummet av en lycklig hemmaklack, som ville hylla dagens hjälte - det var han också värd! "Vem fan är Stefan Liv? Vi har Daniel Sperrle!" hördes många gånger under och efter matchen.
Domarinsatsen?
Vanliga punkten nu för tiden, domarnas insats. Dagens randige herre med oranga armbindlar hette Lars-Johan Ryhed. Första perioden var ganska dålig från hans sida, då jag tycker han tog ett par uppenbara kompensationsutvisningar för båda lagen. Period 2 och 3 märktes han inte särskilt mycket, vilket är ett gott betyg. LHC borde nog ha haft ett par utvisningar till emot sig i sista perioden då HV jobbade som bäst i anfallszonen, men på det stora hela godkänt från domartrion.
HV?
Ett ganska tamt gästande lag fick inte med sig vare sig poäng eller mål. Det var ingen vidare inställning från laget, ingen kämpaglöd att tala om. Kedjan med Davidsson, Määtänen och Melin förtjänar dock beröm för sina offensiva insatser, de var bäst i HV denna kväll, frånsett Liv i kassen.
LHC!
Hemmalaget spelade nästan som Södertälje, och gjorde det bra. Defensivt starkt jobb matchen igenom, med hjärta! Dessutom skapades vassa chanser framåt, även om inte effektiviteten var den bästa. Men som sagt, laget kämpade. Ett exempel är Johan Franzén, som offervilligt täckte skott i boxplay två gånger inom 15 sekunder. Beröm till hela laget, det här var en vinnande laginsats.
Publiken?
Hemmapublikens jubel vid slutsignalen hördes långt... segern var minst sagt efterlängtad! Hemmaklacken White Lions gjorde ett bra jobb, framför allt under andra och tredje perioden. Hyllningen av Sperrle tål att nämnas igen.
Bortaklacken Northbanks fanns på plats med två tillresta bussar supporters och en trumma(!). De förstnämnda lät hyfsat i första perioden, därefter hördes stundtals bonkandet på den senare nämnda trumman, men inte mycket mer. Som sagt tidigare, det är alltid svårt att bedöma klackinsatser i Stångebro, men NBS var inte ens i närheten av Blue Lightnings som var på besök förra hemmamatchen.
Tre poäng närmare kvalstrecket
"Mirakulöst" nog kravlade sig LHC upp närmare lagen ovanför, eftersom de förlorade denna kväll. Nio poäng upp till MIF nu, teoretiskt lever ju chansen, frågan är om den realistiskt finns? Äsch, skit samma, jag hoppas LHC fortsätter spela disciplinerat och tar vinster efter uppehållet, framför allt gäller det att öka effektiviteten framåt. Hoppet lever!
"Våran Daniel Sperrle, åh åh-åh-åh..."
