En poäng för ett överraskande bra LHC
Tack vare ett positivt och offensivt spel kunde LHC plocka en poäng av svenska mästarna Färjestad, men det satt hårt åt. Trots spelövertag för hemmalaget dröjde det länge innan kvitteringen till 2-2 kom. FBK avgjorde sedan i sudden death.
Hockey är härligt. Bara för att ett uträknat bottenlag möter ett topplag, i detta fallet svenska mästarna, är ingenting avgjort på förhand. Det fick vi prov på denna kväll, då bottenlaget faktiskt var det bättre laget sett över hela matchen.
Matchen ja, rätt underhållande sådan. Det var inte direkt något disciplinerat försvarsspel från något håll, men desto bättre offensivt spel. Jag var rädd för gästernas powerplay, men de lägen som gavs blev det inte särskilt mycket av denna kväll, skönt nog. Hemmalagets powerplay var dock mycket sämre. Det tillbringades för det mesta i egen zon, spelarna jagades ivrigt av agressiva färjestadspelare. Varför spelar de inte så agressivt i fem mot fem?
Imponerande målvaktsspel
Två bra målvakter fick vi se på isen. Sandberg räddade LHC stundtals i matchen och tog ett gäng frilägen, främst i första perioden. Wallinheimo var strålande i spelet, främst med sin plockhandske, men han borde ha fått åtminstone en utvisning under första perioden. En hög klubba på förbiåkande motståndare och en ivägskjuten hjälm, som en LHC:are hade tappat framför kassen. Osportsligt uppträdande till max, interferenceutvisning borde ha varit följden. Efter dessa två händelser buades "Walle" ut av hemmaklacken så fort han rörde pucken resten av matchen. Han var inte sen på att tjafsa tillbaka...
LHC:s spel de senaste matcherna har varit minst sagt bedrövligt stundtals. I dag såg vi inte mycket av det alls, det var i så fall individuella misstag som i stället oroade. Peter Casparsson hade ett par riktiga bjudningar i egen zon och han var inte ensam om den saken. Som tur var fanns Sandberg som räddande ängel, och när inte han räckte till i mitten av andra perioden så fanns ribban till hands...
Finska domare
Vi fick se en finsk domartrio på isen denna match. Huvuddomaren Kaislehto hade en hög och jämn nivå genom hela matchen, utom i andra halvan av andra perioden då han fick blåsa i pipan fyra gånger och visa ut spelare. En klart godkänd insats från hans sida, han märktes inte så mycket. Likaså linjemännen får godkänt, frånsett en uppenbart felaktigt avvinkad LHC-icing i andra perioden.
Hemmaledning efter första perioden
LHC såg ut som ett helt nytt lag i jämförelse med tidigare matcher under veckan. Fart, fläkt, vilja och intensitet fanns där, likaså vinnartakterna. Det var dock gästerna som hade de första riktigt farliga chanserna i och med ett par bjudningar till frilägen, men Sandberg stoppade bl.a. Hammarströms försök att slå pucken mellan benen på målvakten. Jörgen Jönsson fick efter en sidledspassning i ett två mot ett-läge öppet mål, men Thomas Johansson slängde sig raklång och lyckades styra pucken över kassen.
Periodens enda mål kom faktiskt i powerplay efter tolv minuter. Efter nästan två minuter i egen zon stack LHC upp med en genomåkning av Henrik Andersson, Emvall tog första returen och i röran framför kassen kunde Pihl lyfta in andra returen i nätet. Mycket vacker uppåkning av Tåta! Powerplayläget kom efter att Lundell tvingats haka upp Vasilyev för att han inte skulle komma helt ren från halva planen, ryssen är tillbaka.
Strax efter målet fick Gästrin ett jätteläge att utöka hemmaledningen då han fick fritt skottläge framför FBK-kassen efter vackert klapp-klappspel från Eklund och Håkanson, men Wallinheimo plockade skottet. Perioden var mycket svängig med många chanser för båda lagen och det kändes lite turligt att ha ledningen i paus. Den nykomponerade kedjan med Vasilyev, Woodcroft och Karlsson funkade riktigt bra, det var skönt att se en agressiv Ragge igen, ackompanjerad av en stabil kanadensare och en pucksäker ryss.
Färjestad effektivast i andra
Snabbt skapade gästerna ett par chanser och kunde efter knappt tre minuter kvittera efter ett två mot ett(eller nästan noll)-läge mot stackars Sandberg. Målet gav gästerna vatten på sin kvarn och de fortsatte mala på. Linköping vek dock på intet sätt ner sig och hade ett par chanser, bland annat efter vunna tekningar i anfallszonen. Kedjan med Håkanson, Gästrin och Eklund snurrade väldeliga i färjestadszonen långa stunder, men kom inte till några riktigt farliga avslut och Wallinheimo tog lätt hand om de mindre svåra skotten.
Strax efter att LHC klarat av ett boxplay efter tre fjärdedelar av perioden kom gästernas ledningsmål. Rejäl röra framför kassen och LHC-bekantingen Söderström lyckades med mycket tur få pucken förbi hela högen av spelare, via stolproten och in i kassen. Snöpligt, men inte helt oförtjänt. Efter målet följde flera minuter av spel med decimerade lag på isen, LHC fick spela både fem mot tre och fyra mot tre, men utan utdelning. Kvitteringen var dock inte långt borta.
Bortaledning efter andra perioden, matchen hade svängt målmässigt. Ett oavgjort resultat kanske hade varit "motiverat", men på samma sätt som det kändes bra att ha ledningen efter första perioden kändes det trist att inte ha den efter andra.
LHC-dominans i tredje
Första halvan av tredje perioden blev rätt jämn, LHC försökte pressa på men Färjestad stod emot och hade stundtals tryck i anfallszonen. Inga riktiga jättelägen skapades från något av lagen, matchen "stod och vägde". Försvarsklippan, numera, Ahxner var lite förvånande på väg igenom i ett friläge, men hanns upp av försvararen.
Efter hand tog LHC över mer och mer, samtidigt som Färjestad sjönk tillbaka och ville försvara sin ledning. Som så många gånger förr så straffade det sig när Peter Casparsson tryckte in kvitteringen med fem minuter kvar av perioden efter en läcker diagonalskottpassning av Henrik Andersson. Efter att ha styrts lite på en försvarare fick Casparsson öppet läge när han smygit sig ner från sin backplats. Skön revansch för honom efter att ha gjort ett par riktigt grova misstag tidigare i matchen.
Holmqvist drog snabbt på sig en onödig utvisning och gästerna fick chansen att ta ledningen igen, men LHC spelade föredömligt i boxplay och kunde hålla undan. De sista minuterna blev en transportsträcka mot sudden death.
Slagskott avgjorde
LHC började bäst i sudden death, kedjan med Andersson, Emvall och Bülow fick förtroendet framför ensamma backen Casparsson. Tåta var också mycket nära att avgöra tillställningen efter bara en minut, i stället fick Färjestad in pucken i anfallszonen där Vasilyev misslyckades med att få bort pucken. Sidledspassning till Artursson som tog emot pucken, lade den till rätta och klippte till. Pang, kling, rassel, pucken satt via stolpen i Sandbergs högra hörn.
Beröm, beröm, beröm!
Beröm i mängder kan delas ut efter matchen! Det är riktigt, riktigt svårt att välja de fem bästa, men Sandberg var riktigt bra, Håkanson slet frenetiskt och peppade alla, Andersson vass framåt, Pihl bra åt båda håll, Thomas Johansson åkte skridskor och offrade sig, Ahxner stabil, Emvall strålande, Ragge agressiv, Vasilyev bra med pucken... jag kan fortsätta halva natten att ösa beröm över laget för insatsen i kväll. Härligt!
Svenska mästare - vaddå, vaddå?
Skön ramsa från hemmaklacken.. LHC var nog värda tre poäng, men grattis FBK.
