LHC knep en poäng i Jönköping
Fjärde förlusten för säsongen mot HV71, men denna kväll blev det i alla fall en poäng på bortaisen i Kinnarps Arena. Matchen slutade 3-2 till hemmalaget efter straffläggning.
Känslan inför matchen var ganska intetsägande, för min del. Åter igen en resa till Jönköping och ett tufft möte med HV71. "En poäng kanske" var känslan, som visade sig stämma rätt bra...
Bedrövlig förstaperiod av LHC
Det gick inte att hitta mycket spelidéer och linjer i LHC:s spel i första perioden. Stundtals stod samtliga utespelare helt stilla på isen, total frånvaro av tempo, fart och hjärta. Dåliga uppspel, virrigt försvarsspel. Det var nästan så man kände igen sig från tiden innan Bendelin. Ja, hårt sagt, men det har faktiskt blivit en viss förändring efter tränarbytet.
HV var det solklart bättre laget första perioden, som säkert framgått. Pihls sjabbel vid egen blå när han skulle ta ner en lyra med handsken resulterade i friläge för Melin, som ganska snärtigt placerade in pucken bakom övergivne Sandberg. Typiskt nog kom målet speciellt olägligt eftersom LHC precis innan lyckats pressa tillbaka HV för första gången på allvar.
2-0 kom välförtjänt, men efter en rejäl försvarsmiss av LHC, som lät Skröder stå helt omarkerad framför Sandberg. Via målvaktens klubba flippade pucken in i kassen. Som sagt, fullt rättvist egentligen, men hade puckuschlingen trillat rätt tidigare... Håkanson hade t.ex. öppet mål efter en målvaktsretur, men hårt uppvaktad fick han pucken utanför kassen. Liv i hemmakassen gjorde dessutom en mycket bra insats denna kväll, det måste sägas.
Verkningslöst hån från NBS
"Sist i tabellen" skanderade hemmaklacken Northbanks, men det kändes rätt verkningslöst, eftersom bortaklacken redan tidigt i matchen sjungit "Vi är sist i tabellen", mycket insiktsfullt... ;) Helt okej insatser i stort från båda klackarna under kvällen. Inte särskilt bra, inte särskilt dåligt, men som sagt helt okej under respektive förutsättningar.
Andra perioden såg bättre ut
Allt eftersom så ryckte LHC upp sig och fick faktiskt en del spel att stämma. Framför allt minskade sjabblet och jag började ana lite fart på vissa håll, främst från Eklund, Casparsson och Richter. Holmqvist försökte för mycket solo och tappade pucken farligt ett par gånger. Mer lagspel, tack!
Uppryckningen mattades dock av efter hand och HV såg ut att vakna till ordentligt igen. Men så kom det helt oväntade, inom två minuter i slutet av andra perioden så jagade LHC ikapp. 2-1 kom genom en styrning av Richter som glidit in framför kassen. Pelle Eklund skickade vaket in pucken framför kassen och det var reducerat. Strax efter målet gav sig Cappe ut på en solouppåkning och blev rejält hakad av Skröder, som fick en tvåminutare. Powerplay följde, ett mycket lyckat sådant. Bra spel med långa och välriktade passningar resulterade i att Eklund kunde flippa in pucken framför kassen till Håkanson som helt omarkerad kunde trycka dit kvitteringen.
Det kändes faktiskt lite overkligt att uppleva de två snabba målen. Det är inte alls likt LHC den här säsongen att rycka upp sig på det sättet, speciellt inte när spelet inte såg så lysande ut. Visserligen helt okej, men mycket beroende på att HV vek ner sig i andra perioden. Det var likväl sant och 2-2 efter andra perioden kändes inte särskilt rättvist. Men vad är rättvisa i hockey? Uttjatat ämne...
Spännande tredjeperiod och förlängning
Tredje perioden var inte särskilt välspelad, men spännande var den onekligen. Båda lagen hade ordentliga chanser att avgöra. HV:s stora chans kom i spel fem mot tre i över en minut, men LHC redde ut stormen. Korhon missade senare halvöppet mål, men det hade även LHC:are gjort tidigare under perioden.
Sudden death-perioden var även den spännande och chansrik, men straffar fick till slut avgöra. HV drog längsta strået efter ett par väl slagna straffar och en insida stolpe och en icke välvillig studspuck för LHC:s del.
"Rättvist" resultat, trots allt
Åter till rättvisediskussionen... jag tycker ändå poängfördelningen var rätt okej med tanke på matchen. I LHC vill jag främst berömma Emvall, Eklund, Casparsson, Richter och Sandberg. Det såg som sagt rätt virrigt ut i första perioden, men det bättrade sig. Mycket starkt att jobba ikapp till 2-2, det trodde jag inte riktigt var möjligt i det läget. 3-0 var snarare det jag väntat mig innan andra perioden tog slut, men jag fick skönt nog fel.
Domaren Thomas Andersson kritiseras från HV-håll, men för en gångs skull tycker jag att domarinsatsen var bra, i varje fall klart godkänd. Visst, det kommer skumma grejer då och då, men Andersson höll någorlunda jämn nivå och var tillräckligt konsekvent, frånsett förlängningen då han formligen vägrade blåsa utvisning, oavsett vem som gjorde vad mot vem. HV fick ett mål "bortdömt" i samband med att de fick fem mot tre-spelet i sista perioden, men det var inget snack om att skottet kom lååångt efter att signalen kommit från Anderssons pipa. Han hade till och med gjort tecknet för "hög klubba" innan skottet kom och föga förvånande blev det rejält gruff efter skottet.
Se där, jag kan också ge domare beröm! ;) Fast nu säger väl folk att jag bara gör det för att han var LHC-vänlig... men det tycker jag inte att han var.
Säkra elitserieplatsen!
Jag har helt klart ändrat målsättning för säsongen. Nu gäller det att hänga kvar först och främst, helst utan kval, så klart. Jag tror mycket väl att Bendelin kan få ordning på saker och ting inom ett par veckor och vi har redan börjat se resultat. Poäng mot HV och vinst mot Frölunda är inte dåligt. Nu gäller det att börja slå övriga lag på den nedre halvan också... hoppet lever!
