Förlust mot HV 71 trots årets bästa spel
Pucken gick verkligen inte Linköpings väg denna kväll. Trots stort spelövertag hemma mot HV 71 slutade matchen med förlust, 1-4. Matchens gigant hittades i bortakassen, Stefan Liv.
HV 71 gästade en fullsatt Stångebro ishall och hade en bråkdel av sin klack, Northbanks, med sig. En buss med gästande supportrar hördes mest genom sin... ja, precis, ni gissade rätt, sin trumma.
HV överraskade, negativt
Jag hade förväntat mig rätt mycket av HV denna dag, faktiskt. De har imponerat hittills i serien, men av det såg vi inte mycket av i kväll, utom korta stunder. LHC fick i varje fall omgående ett powerplay i matchens inledning efter att Fredda blivit nerdragen och spelade förvånansvärt bra. Spel i anfallszonen i powerplay är vi inte bortskämda med... till och med ett par målchanser! Ingen utdelning dock, men LHC:s fortsatta spel imponerade faktiskt. HV glänste till vid några enstaka tillfällen med kvick skridskoåkning och rappa passningar, men i stort var det LHC:s match.
Ett HV-powerplay efter tre fjärdedelar av perioden gav kvällens första mål, efter att Holmqvist sjabblat bort pucken i egen zon, rätt till HV-spelare. Klapp-klapp-klapp, friläge framför Sandberg och Sahlstedt smällde upp pucken i Sampans klubbhandsk-kryss. Rappt, effektivt, HV 71. Frånsett denna chans var perioden i stort sett LHC:s och därför var det tämligen logiskt att LHC lyckades kvittera. Med 14 sekunder kvar fick man en tekning i offensiv zon, som vanns bakåt av Johan Franzén till Richter som sköt direkt. Returen studsade ut till Fredda Johansson som stötte in kvitteringen precis före paus.
Fortsatt LHC-dominans i andra
Spelet i andra perioden liknade helt klart spelet från den första, men med skillnaden att HV försökte flytta upp spelet och LHC svarade med samma medel. Fler chanser skapades och LHC bosatte sig långa stunder kring Livs kasse. EFG-kedjan imponerade storligen, utom på en punkt. Målskyttet. Så många chanser missade.. hårda skott, lösa skott... närmare än en stolpträff kom man dock inte.
Efter halva perioden åkte Pihl på en mycket, mycket tveksam utvisning för kneeing då han sträckte sig efter pucken och blev pååkt av en HV-spelare. Utvisningen resulterade i HV:s andra powerplaymål för kvällen, mitt i värsta LHC-pressen. LHC kom dock inte av sig nämnvärt utan fortsatte jobba, likaså gjorde hemmapubliken. I detta skede av matchen var stödet väldigt bra, inte mycket av medgångssupporters då... Liv agerade fantom i målet och tog verkligen allt, möjligt och omöjligt. HV stack upp i enstaka kontringar, men HV-ledning var definitivt inte "rättvis", vad nu rättvisa är.
Fortsatt frejdigt i tredje
LHC hade på intet sätt gett upp matchen, men efter fem minuter strulade Franzén till det i egen zon och Hult kunde stöta in en målvaktsretur till 1-3. Åter igen ett misstag i egen zon som HV var blixtsnabba på att utnyttja. Oförlåtligt med sådana misstag i en sådan här match, tyvärr. En frustrerad publik såg på när LHC fortsatte att jaga och jaga, men utan resultat. Barrys friläge från blå räddades av Liv, andra chanser gick i intet...
Ett friläge för Fredrik Johansson med knappt två minuter kvar gav sånär utdelning, men han var rejält hakad och utvisning blev följden. Helt korrekt, eftersom han fick iväg ett skott så ska inte straffslag utdömas, enligt regelboken. Spel sex mot fyra i ett sista försök och visst skapas lägen. Det bästa fick Ahxner ett par meter framför mål med halvöppen kasse. Myran var halvvägs inne i ett måljubel när Matti missade... Sekunderna senare kan Davidsson åka i ensamt majestät mot den tomma kassen och sätta slutgiltiga 1-4.
"Orättvist"
Ja, så var känslan efter matchen... oerhört surt att få gå hem utan poäng efter ett så imponerande spel av LHC. Men så är det, flest mål vinner och det är bara att gratulera ett effektivt HV 71 som verkligen tog vara på de chanser som gavs. Dessutom hade man ju Liv som sista utpost, vilket inte betydde lite denna kväll...
Men, vi ska ta med oss det positiva i kväll, spelet. LHC trummade på precis som vi vill se, med undantaget att målen uteblev för det mesta. EFG-kedjan som sagt strålande, även Mertzig och Richter spelade bra i kväll. Knold var nog tyvärr matchens frågetecken i sällskap med ett par usla beslut i egen zon som ledde till baklängesmål. Sandberg kan definitivt inte lastas för målen, hjälpen var obefintlig. I stort höll man dock ihop laget väldigt bra, säsongens bästa hemmamatch spelmässigt.
Domarkritik
Jag måste bara nämna domaren Ulf "sämre än Lärking" Rådbjer, tyvärr. Faktumet att han utsetts till årets domare sex(?) år i rad är enbart ett tecken på den låga domarstandard som finns i Elitserien. Jag var inte direkt ensam om att tycka så heller(fick medhåll även från HV-supporters efter matchen), hans förmåga att undvika att ha känsla för spelet var påfallande denna kväll. Ena sekunden släpper han grova förseelser, andra sekunden hittar han en skitutvisning som ingen annan ser. Spelförståelse? Han verkar inte heller förstå att man får ta flera utvisningar för ett lag inom några minuter, HV borde t.ex. ha haft åtminstone två fem mot tre-lägen.
När LHC pressade på med sex man på slutet blåste han för målvaktsblockering, trots att pucken låg en halvmeter ifrån Liv. Hade han orkat behaga åka lite skridskor i stället för att stå kvar på helt motsatta sidan av kassen hade han sett det klart och tydligt, men nej då, pipan i munnen och blåsa, det är inte lika jobbigt. Han avgjorde i alla fall på intet sätt matchen, lagen drabbades någorlunda lika, men det kan inte vara lätt att vara spelare. Ena sekunden är en sak tillåten, andra sekunden är saken inte tillåten.
Avslutningsvis...
LHC spelade klart bäst, HV var effektivast och utnyttjade misstagen. Det svider, men grattis till tre poäng, Jönköpingsbor. Jag hoppas att LHC behåller spelet tills på torsdag då MIF väntar i Malmö...
