"Miljonbygget" besegrade "Folkets lag"...
Kvällens möte med Leksand i en knökfull Stångebro ishall bjöd på varierad underhållning. Stundtals välspelad hockey med läckra passningar, stundtals idiotpåhopp, gruff och en Blindh domare. LHC hade verkligen sekunderna med sig då segermålet, 5-4, sattes efter 60:00 av Mikael von der Geest.
Det var en härlig inramning i Stångebro ishall denna söndagkväll då "miljonbygget" LHC skulle ta sig an "Folkets lag" i Elitseriens nionde omgång. Det blev onekligen en underhållande match, som innehöll det mesta. Mycket Leksandsfolk på plats, "så klart", och de hade den bästa röststyrkan av bortaklackarna hittills i år i Stångebro och, hör och häpna, utan trumma! En eloge för det... det gick ju finfint utan. Dock enbart i ledning och/eller efter egna mål. I övrigt var det tämligen tyst från bortasektionerna. Folkets lag kanske har mestadels medgångssupporters? ;)
Leksand inledde bäst
Det var full fart som gällde för båda lagen inledningsvis och det var Leksand som behärskade det bäst till en början. Ett par öppna lägen skapades, bland annat ett stolpskott av Stapleton, men ingen utdelning. LHC jobbade sig in i matchen och spelade för en gångs skull hyfsat powerplay. Efter ungefär halva perioden släpper LHC till en kontring med Jens Nielsen som puckförare. Denne höll iskallt i pucken, väntade i en sidledsförflyttning ut både backar och målvakt innan han la pucken snett bakåt till en medspelare, men där fanns en räddande ängel i form av Fredda Johansson som lyckades rensa.
Strax efteråt kontrade Leksand igen och en hårt uppvaktad Widing lyckades få iväg pucken så pass att den gick klockrent i stolpen. Returen höll på att studsa in via en offrande Richter, men pucken smet precis utanför kassen. Leksand fick sitt första powerplay och gjorde det på bästa sätt. Lite turligt studsade pucken i röran ut framför Stapleton som knappast kunde missa den öppna kassen och 0-1 kändes inte särskilt roligt, men kanske inte helt orättvist.
Skönt nog lyckades LHC rycka upp sig efter målet, bara minuterna efter Leksands ledningsmål satt kvitteringspucken. En långpassning från Mertzig till Fredda Johansson på högerkanten fortsatte med att Fredda bröt in och utmanade sin back. Radarparet #7 och #17 är tillsammans igen och mycket riktigt fanns Myran vid bortre stolpen och tryckte in 1-1 under en slajdande Gauthier. Resten av perioden förflöt ganska lugnt, frånsett en mycket läcker snurrfint av Gästrin i ena sarghörnet, varefter han spelade in pucken framför kassen där Felsner bara var en decimeter ifrån att peta in ett ledningsmål.
Domaren Lindh, från Ljungby, gjorde en klart godkänd första period, han märktes knappt. Däremot märktes linjedomarna. Felaktiga icingavblåsningar varvades med uteblivna avsiktliga offside. Bedrövligt.
Mål och gruff i andra perioden
Leksand fick inleda andra perioden i numerärt överläge och lyckades åter igen utnyttja det. En inåkning på vänsterkanten, ner bakom mål, av Niklas Persson följdes av en läcker passning in vid första stolpen á la Forsberg precis då Sandberg förflyttade sig. En omarkerad Forslund tryckte distinkt in ledningspucken i den halvtomma kassen. Efter knappt fem minuter fick vi bevittna årets mål i Stångebro. Johan Franzén tog pucken i egen zon och fick Stapleton i hasorna. Helt själv åkte han lite småhakad över hela banan, genom hela Leksandslaget och avslutade med en läcker "Kenta Nilsson"... det var bara att njuta!
Halvminuten senare small det till igen i leksandskassen. von der Geest vann en tekning i anfallszon bak till Richter, som spelade vidare i sidled till Emvall som inte funderade mer än nödvändigt utan klippte till direkt. En, åter igen slajdande, Gauthier nådde inte fram i tid och pucken smet in nere vid hans vänstra stolpe. En snabb vändning i en del av perioden då LHC spelade hyfsat. I övrigt var det minst sagt tveksamt spel, alltför ängsligt. Viljan fanns, men inte skärpan, på nåt vis.
Efter halva perioden fick Tobias Holm ett ryck och fick klubban i ansiktet på Myran Gustavson... logisk fortsättning följde, matchstraff. I denna veva utmärkte sig Stapleton än en gång, mindre positivt dock. Tryckte till Sandberg, muckade med Pihl... den senare bara skakade på huvudet åt den "lille" kanadicken. När det stora "kurret" lugnat ner sig, vem skulle ut och tjafsa igen? Jo, Stapleton... som ensam utespelare på banan åkte han och tjafsade på Sandberg. Är inte det "unsportsmanlike conduct" vet jag inte vad som är det... men inte då. Stapleton var bra i kväll, när han spelade hockey. Skulle ju vara trevligt om han ägnade sig mer åt det, för Leksands del.
Fem minuters pinsamt powerplay följde för LHC. Här skulle matchen punkteras med två mål eller så, hade vi hoppats, men usch vilket bedrövligt spel vi fick se. Vad höll de på med? Tvärtom kom en mål i arslet, 3-3 petades in, givetvis av Stapleton, efter att kvalexperten Nordfeldt jobbat tag på pucken i anfallszon efter LHC-slarv. Andra perioden kan vi i stort sett glömma, frånsett ett par minuter då LHC vände till ledning.
Spännande tredje
LHC fick en smakstart på tredje perioden. Efter ett par minuter vann man en tekning i anfallszonen och efter en chanspuck från Holmqvist fick "greken"(von der Geest) chans att runda Gauthier och raka in pucken i kassen. LHC-ledning igen, 4-3. Leksand tappade nu lite i intensitet, likaså på läktarna. LHC slarvade tyvärr för mycket ibland, men i stort spelade man rätt okej. När man inte gjorde det fanns oftast Micke Sandberg till hands, men 4-4 får han faktiskt ta på sig. Ett taffligt skottförsök av Christer Olsson i powerplay letade sig på något mystiskt sätt in bakom Sampa, som såg ut som att han var rätt övertygad om att han hade fångat den. Men men...
I detta skede av matchen dominerade vår randige vän Ulrik (B)Lindh. Mängder av solklara utvisningar åt båda håll missade han totalt. Var han inte felplacerad så tittade han åt fel håll... herrejösses, tursamt nog drabbades inget lag mer än det andra.
Olidligt spännande avslutning med ett dramatiskt slut väntade! Med 40 sekunder kvar etablerade LHC tryck i anfallszonen, men pucken naglades envist fast vid sargen, ända tills fem sekunder återstod. En Leksandsback tappade hjälmen samtidigt som Emvall lyckades få loss pucken. Leksingen tog sin plats framför det egna målet och försökte sätta på sig hjälmen igen, men med föga lyckat resultat. Distraherad av sina försök att få på sig hjälmen tog han inte hand om "sin" spelare, utan samtidigt som Emvall vinklade in pucken framför kassen så smet von der Geest bakom leksingen och kunde, ackompanjerad av ett dundervrål från hemmapubliken, lyfta in pucken ovanför en desperat kämpande Gauthier. Precis då pucken gått i nät slog matchuret om från 19:59 till 20:00 och matchen var vunnen! Årets vrål i Stångebro...
Tre värdefulla poäng
Lite flyt resulterade i en trepoängare i en konstig match, men på det stora hela tycker jag att det var ett rättvist resultat. Leksand spelade stundtals trevlig hockey, men stundtals var deras beteende inte särskilt smickrande. Speciellt då inte Holms överfall eller Stapletons uppförande. I övrigt var den sistnämnde Leksands bäste i kväll. Andra som utmärkte sig var Niklas Eriksson och Nordfeldt. I LHC imponerade bland andra von der Geest, Emvall, Holmqvist och Franzéns solomål är inte att förglömma.
