Härlig seger i Globen
LHC tog på söndagen en oerhört viktig seger genom 2-1 borta mot AIK i Globen. Matchhjältar blev Micke Sandberg och Ragnar Karlsson.
Just hemkommen från den senaste stockholmsresan kan jag konstatera att vi fick med oss tre poäng denna söndagkväll. Mycket härligt och oerhört viktigt i streckstriden, nu skiljer det hastigt och lustigt fyra poäng ned till AIK. Precis när vi lämnat Linköping i supporterbussarna så hörde jag på radion E-Types "Life". Det rös till i hela kroppen och det kändes som en bra dag för tre poäng...
När det närmade sig matchstart var dock känslan inte alls lika stark, utan i stället började nervositeten komma. Efter ett, som vanligt lite pinsamt, AIK-intro och en felaktigt sjungen nationalsång(skäms!) så var det då dags för hockey igen. LHC inledde piggt och fick snabbt en utvisning med sig, en uppenbar sådan, på Niklas Anger. Det dröjde inte lång stund, närmare bestämt 26 sekunder, innan det rasslade till i nätmaskorna för första gången denna söndag. Tekningsvinst, några passningar och pucken gick upp till Knold vid blålinjen. Han lobbade in en puck mot mål, som letade sig in bakom Bäckström, som tack vare Bülow var totalt skymd. Knolds första mål i årets elitserie och 1-0 till LHC var ett faktum. Spelet fortsatte offensivt, agressivt och frejdigt, men AIK vaknade till efter hand och LHC-greppet lossnade långsamt. Mycket ställningskrig i första perioden och matchen på läktaren var nog objektivt sett roligare än den på isen. Bra drag för att vara Globen, mer än 6000 på läktarna dessutom. Nästan hälften lär ha varit LHC-sympatisörer... och lät, det gjorde de(vi). Det gjorde även Black Army, i alla fall mer än vanligt, fast det säger då inte så mycket. Nåväl, skoj med någon form av klackmotstånd i Globen för en gångs skull. Perioden slutade 1-0 i LHC-favör, inte helt orättvist. Sandberg sattes inte på några större prov så här långt.
Andra perioden liknade slutet av den första, AIK spelade förhållandevis bra och lyckades sätta press på LHC:s backar, som ibland blir för passiva, men det vet vi ju redan. Sandberg fick lite mer att göra och gjorde det bra. En mycket ful hög klubba från Mikael Johansson på Myran renderade i 2+2 och en förbannad bortaklack. Båda klackarna irriterade sig på domaren Ryhed i den andra perioden, då han var väldigt tveksam i sina domslut. Bortaklacken var också tveksam, verkade det som. Inget större drag under andra perioden. Det var det inte heller på isen. Objektivt sett var nog detta en rätt tråkig match, men det är kanske inte så konstigt med tanke på stundens allvar. Oerhört viktig match i streckstriden, en vinst var mycket värd... AIK hade några farliga två mot en-lägen, men när inte Sampan redde ut lägena så missade AIK:arna mål. LHC hade en tung press i fyraminuters-powerplayet, men kom inte till avslut ordentligt. 1-1 hade inte varit oförtjänt från AIK:s sida, men mål gör man, de förtjänar man inte. Eller jo, man kanske kan förtjäna dem, men enbart det ger ingenting... Nåväl, andra perioden blev mållös och det kändes bra att LHC inte hade klappat igenom som man brukar göra i andra.
Tredje satte igång efter en del eftertanke i pausen. Nervöst till tusen, men ändå rätt lugnt från min sida, hur konstigt det än låter. Efter fyra minuter var Stefan Pettersson nästan på väg att bli fri, men han fick med sig en utvisning på Thomas Johansson. Powerplay skulle visa sig bli ytterst viktigt i denna match och LHC spelade helt okej i denna spelform i dag. 2-0 kom 20 sekunder efter Johanssons utvisning, denna gång genom ett dragskott från Ragnar Karlsson. Det såg aningen billigt ut, men det var ett bra skott från nära håll. Strax efter åkte Bjarne ut, men Sampan spikade igen kassen under boxplay-spelet. Sista perioden var en pärs för oss supportrar. Det märktes, för det var ett jäkla drag i mitten på perioden. När BA mer eller mindre misslyckades med att få publiken att svara på sina ramsor, så regerade WL och Linköpingspubliken. Det var ett ruskigt tryck, nästan slutspelsstämning. Steffe var åter en gång på väg igenom, men fälldes, tyvärr utan åtgärd. Efter hand backade LHC hemåt, tyvärr, och AIK kunde ta över helt. Långa stunder snurrade de omkring i LHC-zonen, men det krävdes spel sex mot fyra för att de skulle göra mål. Ett stenhårt skott från Sjögren styrdes in bakom Sampan, tror jag. Sihvonen krediterades i alla fall för målet och nu blev det riktigt nervöst. LHC fortsatte att backa, men gjorde det relativt bra. Bäckström åter igen ut ur kassen, men LHC kunde rensa ut pucken ur zon ett par gånger och hålla undan. Tre poäng, underbart! Inte särskilt rättvist, men det är målen som räknas.
Lite beröm ska utdelas också. Sampan är som alltid kung på isen, vilken kille! Steffe och Fredda var pigga, liksom Ragge och Mike. Bakåt överraskade Saramaa positivt och gjorde bara ett misstag under hela matchen, däremot desto fler bra saker. Emvall var riktigt arbetsam, likaså arbets-Myran. Ahxner utnyttjade sin storlek på ett bra sätt, han verkar vara på gång igen. Kreü är en suverän tekare och Eklund kanske vaknar till snart igen? Många bra snurr-nummer från hans sida, speciellt i första perioden. WL gjorde en varierande insats, men får på det hela godkänt. BA bjöd upp till kamp, men det krävs mycket mer...
Hemresan blev lugn och behaglig... en vinst är trevlig att ha med sig. När vi äntrade Linköping igen, vad spelades på radion, tro? Jo, E-Type, "Life". Jag fick ståpäls...
