Åter igen storseger för LHC mot HV
LHC tog i dag sin andra raka storseger mot HV 71, denna gången hemma i Stångebro. 8-0 från Kinnarps byggdes på med 5-1.
OBS! Kortversion av rapporten på www.lhcfans.com!
LHC kan fortfarande vinna. Det fick vi se tydliga prov på i Stångebro i kväll, då LHC besegrade HV 71 för andra gången i rad.
Första perioden startade i ett högt tempo med aggressivt spel. Båda lagen skapade några chanser, matchen såg riktigt rolig ut, med en tät och tuff ishockey som ändå tillät det där "lilla extra". Två bra målvakter fick vi se i den första perioden, Sandberg och Liv. HV skapade de farligaste lägena inledningsvis, men LHC redde ut och hade kanske den farligaste chansen de första tio minuterna, då Pelle Eklund kontrade i box play och Liv så när höll på att tappa in pucken bakom sig, men den gick utanför. HV:s powerplay var, matchen igenom, mindre bra. LHC fick ett flertal bra kontringar och HV skapade förvånansvärt lite med tanke på sin tabellplacering. De verkade inte riktigt taggade i dag, hur man nu lyckas med att INTE vara taggad efter att ha förlorat med 8-0 hemma förra mötet lagen emellan. LHC:s powerplay däremot var av tämligen hög klass, tack och lov! Efter 16:30 kom första målet för dagen, i just powerplay. Johan Franzén förde in pucken i anfallszon på högersidan, drog på sig två HV-spelare och spelade över till vänster, där Stefan Pettersson, som vanligt, kom i full karriär. Ni som känner till Steffe vet att det smäller då... och det gjorde det. Ett tungt slagskott tog på en HV-backs klubba och ändrade riktning lite, vilket antagligen var det som ställde Liv. Pucken gick in till vänster om Liv. Härligt att åter igen få skrika ut sin glädje i Stångebro. I går sa jag till ett par vänner: "jag kräver att få skrika ut min glädje i morgon" och det fick jag göra... Precis efter målet fick HV powerplay igen, men åter igen utan utdelning. Första perioden slutade 1-0 till hemmalaget, inte oförtjänt, men det kunde lika gärna varit tvärtom. HV hade ett jätteläge innan LHC:s mål, då Sampan tappade pucken via plocken, ner bakom sig och sedan satte sig på pucken. Nära, nära, men HV var mållösa.
Andra perioden ägdes av HV 71. Eller förlåt, den ägdes av en person, Mikael Sandberg... Han var helt outstanding på isen och tog allt, möjligt som omöjligt. HV spelade bra och skapade mängder av lägen, men när de inte missade mål eller skotten täcktes, så tog Sampan allt. "Sandberg till OS" skanderades från läktarhåll och med ett sådant spel skulle det inte alls vara otänkbart... 12-6 i skott till gästerna och det var inga dåliga skott heller. Richard Pavlikovsky hade ett flertal lägen, men pucken ville inte sitta i nätmaskorna... LHC drog också på sig det sedvanliga lagstraffet för för många spelare på banan. Man börjar tröttna på det nu... Domaren Ulf Gyllander gjorde en godkänd insats som helhet, trots att han var i vägen för spelare ett par gånger och tog några tveksamma utvisningar(åt båda hållen), men som sagt, som helhet godkänt. Det finns många i LHC som förtjänar beröm för sin kämpainsats(och sitt finlir), som t.ex. Fredda Johansson som vände ut och in på ett par HV-spelare i boxplay i mitten av perioden. HV:s ineffektivitet(och Sampans storspel) skulle visa sig avgörande för matchens utgång.
Tredje perioden skulle bli en mycket trevlig sådan, åtminstone för oss hemmafans. Åtminstone jag förväntade mig en HV-press i tredje, att döma av slutet av andra perioden. Forceringen uteblev dock och efter fyra minuter kom i stället kvällens andra mål. Suveräne Fredda Johansson snurrade upp två-tre HV-spelare i anfallszonen och åkte, något upphakad, åt vänster inne i "slottet". De flesta förväntade sig ett skott, men i stället kom ett suveränt styrskott till Myran, som praktiskt taget hade tom kasse att leka med. 2-0 kändes mycket viktigt i detta läge och det var det givetvis också. LHC kunde slappna av lite, samtidigt som HV:s spel blev lite krampaktigt. Stundtals kom man in ordentligt i zonen, men hade svårt att skapa riktiga lägen. Peter Ottosson drog på sig en 2+2 efter åtta minuter, high-sticking med blodvite. LHC skapade bra tryck i anfallszonen, skönt nog. Andreas Kreü, som vann praktiskt taget alla tekningar i dag, samspelade med Bjarne Hurtig, stabil i dag, ett par gånger, innan Bjarne slog en helt genial passning rakt igenom HV-boxen till en fri Stefan Pettersson som smugit sig in från hörnet. Han klippte till direkt och 3-0 kändes oerhört härligt. Strax efteråt kontrade HV, i boxplay, och skapade en utvisning på Mike Helber. I det efterföljande korta powerplayet från HV tog man sig in i zon och skapade bra tryck. Efter några passningar misslyckades så LHC:s överbelastningstaktik och Pavlikovsky(Richard, Ratislav spelade inte) blev alldeles fri i slottet. Han gjorde inget misstag och stänkte upp pucken i nättaket ovanför en slajdande Sampan. LHC backade tillbaka lite för mycket, kändes det som om och nu började nervositeten sprida sig. Den spred sig dock inte så värst länge, eftersom LHC omgående svarade genom att sätta spiken i kistan, 4-1. Mycket välförtjänt fick Fredda göra sitt första mål för dagen, efter en suverän passning av Myran från ett läge bakom målet så fick Fredda fritt skottläge framför mål. Pang, så satt pucken högt i Livs plockhandskryss. Det var inte slut med det heller, för en minut senare kom också 5-1, åter igen Fredda, åter igen frispelad framför mål, åter igen likadant. HV hade pucken lugnt bakom eget mål, där två backar stod och sjabblade. Ragge Karlsson, också han bra i dag, gjorde som han brukar. Pang, tackling in i sargen med båda HV-spelarna, Ragge segrande i striden och han fick loss pucken, snygg passning fram till en fri Fredda och vi vet ju redan hur det slutade. 5-1. Ytterligare en minut senare var det dags igen. Ragge Karlsson drog iväg ett bra dragskott från blålinjen, som Liv tog hand om. Trodde han. Pucken droppade ner mellan benen på en stående Liv, där en LHC-spelare stötte till pucken till 6-1. Tyvärr trodde även Gyllander att Liv hade pucken och blåste för blockering precis när pucken slogs till, så 6-1-målet dömdes bort. Skit samma, vem bryr sig? De två sista minuterna hyllade publiken sitt hemmalag genom stående ovationer och ramsor. Härligt tryck, härlig känsla! 5-1 mot HV innebär 13-1 på två matcher, vem kunde tro det? Tre välförtjänta poäng mot ett HV som inte alls såg lika bra ut som mot FBK i torsdags, då jag såg dem på Canal+.
Northbanks var som sagt på plats med två busslaster folk och säkert några bilar också. Deras favoritramsor var "Hata, hata, hata LHC" och "Cluben har en nazze-klack"... Nåja, säga vad man vill... Jag låter det nog vara osagt. White Lions nya "kelgris" i HV är Stefan Liv, som fick höra "Stackars lilla Stefan Liv" ett antal gånger och han vinkade glatt tillbaka. Härlig inställning från den killen, han är så härligt flummig. Det är annat än kaxiga Timråiter, det. White Lions gjorde en godkänd insats och jag vill även ge en eloge till sittplatspubliken i Stångebro, ni är härliga! Forza sittplats! Timrå fick också stryk i dag, liksom SSK. Tre poäng närmare SSK, tre poäng längre ifrån TIK. Nu hoppas jag att FBK gör sitt jobb i morgon mot AIK också, så ser det plötsligt mycket ljusare ut.
