Strafförlust för LHC mot Timrå
I en tuff och tät match i Stångebro kunde inte LHC hålla undan trots ledning, utan Timrå kvitterade och avgjorde senare på straffar.
OBS! Kortversion av rapporten på www.lhcfans.com!
Det var länge sedan jag var så förbannad på en ishockeymatch som jag var i kväll, eller rättare sagt, jag har aldrig varit så förbannad. Varför då denna ilska från min sida? Den är faktiskt inte riktad mot LHC i kväll i alla fall, jag tyckte de kämpade så gott de kunde. Största orsaken till ilskan inträffade efter matchen.
Inför matchen var det väldigt tyst i Stångebro. Jag väntade mig en tuff och tät match och så skulle det också bli, tyvärr, måste jag säga. Det sämre laget brukar dra nytta av det och så var det också denna kväll, om jag får säga vad jag tycker. Timrå har en riktigt vass kedja och det är i princip allt de har, frånsett en bra målvakt och det verkar som om de även hittat flytet nu.
Matchen inleddes positivt av LHC som visade offensiva takter direkt. Typiskt var väl då att två individuella misstag skulle bli matchens första nämnvärda saker. Först var det Cappe som två gånger inom loppet av fem sekunder misslyckades med att slå ifrån sig pucken. I stället fick Nordgren pucken innanför offensiva blå och lobbade iväg en puck som Sandberg lite väl enkelt släppte in vid sin plockhandske. 0-1 i första minuten var en rejäl kalldusch. Därefter dröjde det många minuter innan Sampan fick nästa skott på sig, för LHC tog tag i spelet ordentligt och skapade en hel del. Kvitteringen kom efter drygt 4 minuter, då Berndtsson skickade iväg en puck som ändrade riktning på två spelare innan den smet in mellan benen på Kapanen i timråkassen. Ett flytmål, men likväl ett mål.
Efter detta började dagens clown träda in i handlingen. Sist han var på besök i Stångebro gjorde han rätt okej ifrån sig, men i dag tog det f-n priset. Ett nytt lågvattenmärke inom svenska domarinsatser är ett faktum. Christer Lärking var, utan att överdriva, usel. Givetvis har jag förståelse för att man missar vissa saker och gör misstag ibland. MEN, jag kan inte acceptera Lärkings agerande denna kväll. Både LHC och TIK spelade tufft och vissa spelare spelade även fult. Ed Ward borde åkt ut många gånger i matchen, likaså Styf. Ryggsäckshockeyn fick sig åter igen en företrädare i Timrå. Fasthållningar, fula tacklingar, interference, you name it. LHC var inga änglar heller, men det var klass-skillnad. Jag fick även lära mig några nya regler i kväll. Tydligen är det icing även om pucken passerar målgården på väg mot kortsargen. I alla fall var det så för LHC. Dessutom, så fort det är en tveksam offside-situation, så är det offside, i alla lägen. Det var åtminstone konsekvent, för båda lagen. Det blir väldigt mycket snack om domarna nu, men det faller sig rätt naturligt efter en match som denna. Särbehandlingen av Zetterberg vid tekningar är uppenbar och känslan var att så fort en TIK-spelare föll så kom det en LHC-utvsining. Däremot var det fullt tillåtet att crosschecka, haka, hålla fast osv osv... Inte så mycket mer att säga om den första perioden, det var en tuff, hård, period, precis som väntat.
Andra perioden var rätt lika den första. Lärking fortsatte att visa upp sig från sin sämsta sida och LHC lyckades inte med så mycket. Det gjorde inte Timrå heller, det var tydligt att viljan var den största faktorn i matchen. Förstakedjan i Timrå var den som var bäst i matchen, givetvis med Z i spetsen. Dock spelade LHC fysiskt mot dem och det är nog det enda rätta. Matchen igenom förekom det smågruff efter i princip varje avblåsning och som jag ser det var det i alla fall oftast TIK-spelare som startade det hela, men det är ju givetvis upp till var och en att bedöma. LHC:s powerplay var godkänt denna kväll, även om man inte lyckades skapa de där riktiga målchanserna och inte heller något mål. Mål blev det däremot av Peter Casparsson som fick revanschera sig efter sitt misstag vid 0-1. Sandberg bröt ett farligt inspel från TIK och pucken gick till Fredda Johansson, som i sakta mak åkte över banan, in i anfallszonen och slog en genial diagonalpassning till Cappe vid bortre stolpen som bara hade att stöta in pucken i en praktiskt taget tom kasse. Jindrich och Kreü hade uppenbarligen något otalt med varandra, för de slogs för andra gången i matchen i slutet av den andra perioden. Irritationen på läktaren var stor och den var inte mycket mindre på isen, verkade det som. Gång på gång blev det gruff efter avblåsningarna.
Tredje perioden inleddes piggt från LHC:s sida och man skapade också ett flertal målchanser. T.ex. tappade Kapanen pucken bakom sig, men den stannade några decimeter från mållinjen. De fem första minuterna bjöd på offensivt LHC-spel och mycket upprörda skrik från läktarhåll då spelare gång på gång hindrades från att spela hockey. När sedan Pelle Eklund åkte ut för en hakning då en timråspelare föll i egen zon visste man knappt vart man skulle ta vägen. Ilskan svämmade över på många håll. Typiskt nog gav också powerplayet utdelning för TIK, som kvitterade till 2-2 genom Pär Styf. Därefter tog Timrå över spelet de närmaste tio minuterna, men några vidare målchanser skapades inte, förutom då LHC skänkte bort pucken vid egen blålinje ett par gånger. Efter den bra perioden i perioden från TIK så hade LHC de asolut farligaste lägena till segermål under ordinarie matchtid. Fredda höll så när på att sätta en retur i halvöppen kasse, men en TIK-klubba kom emellan och det absolut bästa läget var det då Kapanen tappade pucken och den studsade i vänsterstolpens insida och ut. Oerhört frustrerande! Med tre minuter kvar åkte Zetterberg ut, dock en tvivelaktig utvisning, jag såg inget särskilt farligt i den situationen, men "tyvärr" var det ju Lärking som dömde. LHC höll till i anfallszonen men klarade inte av att sätta dit pucken. Värt att notera är Z:s orutinerade icingpuck med 15 sekunder kvar av perioden, då han i stället kunde ha åkt fram själv och skapat ett farligt läge. Oavgjort efter full tid.
Sudden death-perioden ägdes av Timrå och det var en jobbig väntan på straffar. Väntan var dock förgäves, då TIK slog tre bra straffar och gjorde två mål plus ett skott i ribban. LHC:s straffar var sämre, Steffe sköt ett ganska lamt skott och Barrys skott plockades av Kapanen, som stod långt ut. Bör man inte dra målvakten i ett sådant läge? En strafförlust kan jag ta, inget snack, men det som försiggick under och efter straffarna har jag svårt att tolerera. Hallin satte första straffen och hötte därefter provokativt med näven mot hemmaklacken. Moget... men det var inte nog med detta. Att Z efter den avgörande straffen(klassisk Z-fint) visade upp sitt TIK-emblem på tröjan mot hemmaklacken kan jag förstå, då han häcklats under matchen, men då halva laget på vägen ut mopsar sig mot klacken, då visar man vilken underbar mognad och vilket härligt psyke man inte har. Pinsamt, Timrå!
Nåväl, att ta en poäng mindre än TIK denna kväll är någorlunda positivt, en trepoängsförlust hade varit riktigt uselt. Å andra sidan borde det varit en trepoängare, men hockey är hockey. Närmast väntar MIF på torsdag i en tuff match i Malmös islada. Hoppet om Elitseriespel nästa säsong lever fortfarande...
