LHC tog en poäng mot MoDo
LHC förlorade i kväll mot MoDo med 3-2, men det krävdes straffar för att avgöra matchen. Således knep LHC en poäng mot ett av lagen i den övre delen av tabellen.
Läs hela rapporten på http://www.lhcfans.com/!
Stämningen på läktaren före matchen var förvånansvärt god, trots att det inte var så värst mycket folk i kväll, inte ens 4200 personer. Ramsor ljöd innan introt ens hade dragit igång och förväntningarna var höga. Fansen var väl bortskämda efter förra matchen mot HV... ;)
LHC infriade även förväntningarna till en början. Man visade upp en härlig agressivitet och skridskoåkning. Chanser skapades och efter två minuter drabbades MoDo av ett lagstraff för för många spelare på isen. Ganska bra powerplay från LHC:s sida, men dock ingen utdelning. Den väntade på sig till nästa powerplay, då Myran åkte på vänsterkanten, på väg ner bakom mål och spelade in pucken framför målet till en friställd Fredda, som tryckte dit 1-0 bakom den för dagen duktige Peter Hirsch. Han var en stor anledning till att LHC bara hade en uddamålsledning efter första perioden. Spelet från Jönköping höll i sig rätt så bra och det var ju ett gott tecken. Effektiviteten var ju dock inte densamma, men man kan inte begära allt. Formationen Myran-Kreü-Fredda var mycket bra.
Första periodpausen bjöd på något som åtminstone jag finner väldigt underhållande. "Björnligan", hockeyspelare födda mellan 1993 och 1995, visade upp sig, som de gjort några gånger tidigare denna säsong. Det lockar fram många leenden och skratt på läktaren, samtidigt som det måste vara härligt för småttingarna att få uppleva jubel och applåder från flera tusen människor när de gör något bra. Det läskiga är att de nog är bättre på att spela hockey än jag själv är... ;) Klackmatchen var tämligen död, WL gjorde en hyfsad period och bortaklacken bestod av en ensam trumma. Att de inte ger sig någon gång... patetiskt.
Andra perioden inleddes piggt. Från MoDos sida, det vill säga. LHC:s spel var som bortblåst. Agressiviteten och skridskoåkningen fanns inte där, frågan är varför. Mycket riktigt så fungerade detta inte och MoDo skapade ett antal farliga chanser. Efter 8:33 gav det också utdelning i form av kvittering. Micke Wahlberg kunde stöta in returen efter Tommy Petterssons skott, bakom en hjälplös Sandberg. LHC ryckte upp sig lite och Myran hade ett friläge, men han sköt tyvärr pucken över både den liggande Hirsch och målet. Spelet fortsatte rätt så bedrövligt och mycket riktigt kom en time-out från tränarhåll. I pausen efteråt talade Weiderståhl om att de hade "upplyst spelarna om att de faktiskt får knuffas". Så riktigt så, det är faktiskt tillåtet. Domaren Ulf Gyllander gjorde ingen glad, definitivt ingen hockeyälskare i alla fall. Flera solklara utvisningssituationer gav ingenting, men helt plötsligt kom en holding-utvisning på Knold. Enligt Murphys lag gav ju detta givetvis utdelning för MoDo. Wernblom, som som alltid stod framför målet i powerplay, kunde stöta in en retur. Kan inte vara lätt att tampas med fröken Wernblom, men Matti Ahxner gjorde generellt sett ett bra jobb där under hela matchen. En i LHC som var bra i första perioden var Erkki Saramaa. Rykten spred sig på läktarna att det var Jocke Nordstrand som satt på sig #20, men till den andra perioden var både han och LHC som förbytta. Det usla powerplayet, som vi sett tidigare denna säsong, var tillbaka. Ingen fart och fläkt, ingen vilja. Därför var LHC:s powerplay i slutet av andra perioden meningslöst. Anledningen till utvisningen var att Peter Öberg trippat Andreas Kreü så illa att han föll med huvudet före in i sargen och tvingades utgå. Det hela såg inte så vackert ut, men det såg inte heller avsiktligt ut. 4-12 i skott i perioden, 0-2 i mål. Fullt rättvist.
LHC hade gjort en dålig period och likaså WL. Intressant är dock att studera när WL lät som mest under perioden. När LHC hade bra spel? När LHC spelade dåligt? Nej, när MoDo hade gjort mål. Då blev det ett jäkla drag med inställningen "nu jäklar ska det bli bättring", både på isen och läktaren. Det är nog bland annat då spelarna behöver som störst stöd och det är en bra egenskap hos en klack. Bortaklacken fanns nog inte, som sagt, bara trumman. "Alltid något" brukar det heta, men i detta fall är det nog bättre utan. Jag irriterar mig allt mer på dessa tingestar. LHC brukar "alltid" göra en dålig period per match och den andra perioden var en sådan.
Tredje inleddes med offensivt och snabbt spel av LHC, precis som det ska se ut. Lägen skapades och Eklund-Berndtsson-Convery snurrade runt. Det gav också utdelning redan efter en och en halv minut, då Pelle kunde sätta 2-2 med ett dragskott från slottet. Starkt att öppna så bra. Efter fem minuter tacklades Berndtsson brutalt med huvudet före in i sargen. Inte alls snyggt, en för oss uppenbar crosschecking med 2+10, alternativt matchstraff, borde ha varit resultatet, men Gyllander lyckades missa det hela, trots att han befann sig ca fem meter därifrån och det var en alldeles öppen situation. Jag tror det var Pierre Hedin som tacklade, eftersom Mike gav sig på honom, fly förbannad. Resultatet av hela situationen blev dock en utvisning för vardera laget, roughing. Absurt, i mina ögon, speciellt eftersom Berndtsson även han fick utgå. Ingen åtgärd, som sagt var, och LHC hade nu två centrar kvar. Med detta i åtanke är det starkt att spela så bra som man ändå gjorde. Tyvärr kunde Cluben inte utnyttja det fem mot fyra/fem mot tre-powerplay som man fick efter att Emwall gjort en bra prestation, men å andra sidan höll man emot MoDos anstormning de sista fem minuterna. De sista två var dessutom med en man mindre, sedan Norgren åkt ut för high sticking. Mycket läglig utvisning från Gyllanders sida, men den gav som tur var ingen utdelning. En poäng var bärgad, vilket får ses som en bra insats.
MoDo fortsatte trumma på i förlängningen, men skapade inga riktiga chanser. LHC ryckte upp sig efter några minuter, men skapade heller ingenting. Straffläggning väntade, men denna gång kunde inte ens Sandberg knipa poängen åt LHC. Wernblom slagskottade in första straffen och Brandon lyckades inte få upp pucken över en liggande Hirsch. Weinhandl satte MoDo:s andra straff mycket snyggt, med lite kropps- och klubbfinter. Pelle Eklund var nu tvungen att sätta sin straff och gjorde en repris av förra straffen han lade. Pucken på backhand, några dragningar i sidled och en backhand i nättaket. Hirsch försökte skrämmas genom att "rusa" ut tidigt, men tji fick han. Sandberg var tvungen att rädda tredje straffen och med hjälp av ribban såg han till att Högardh inte satte pucken. Tredje straffskytt för LHC var Mike Helber. Han gick ut åt vänster och försökte sätta pucken mellan benen på Hirsch i sidledsförflyttningen, men tyvärr lyckades han inte. Säsongens första straff-förlust på hemmaplan var ett faktum.
Sett till hela matchen var det ett rättvist resultat. LHC gjorde en riktigt bra förstaperiod och borde kanske haft något mål till med sig. MoDo, å andra sidan, kunde ha avgjort i tredje perioden. Noterbart är att Pelle Eklund nu leder Elitseriens poängliga. Många i media tvivlade på honom och påstod när LHC värvade honom att han var gammal och slut. Skrattar bäst, som skrattar sist...
