LHC tappade en poäng mot AIK
3-2 blev resultatet i kvällens hemmamatch mot AIK. Trots bättre spel och ledning sent i matchen fick LHC nöja sig med två poäng.
Detta är en kortversion av rapporten på http://www.lhcfans.com
Stämningen före matchen var god och för en gångs skull fick även domaren applåder innan match. Varför detta, månntro? Jo, herr Roger Öberg fick utmärkelsen som "stor grabb", men efter den här matchen är det inte frågan om han lika gärna kan lämna tillbaka utmärkelsen. Han gjorde knappt skäl för lönen...
Det gjorde däremot gästernas målvakt, Niklas Bäckström, som fick det hett om öronen i inledningen av matchen. LHC rivstartade i ett högt tempo och snurrade så det stod härliga till. En tidig utvisning för AIK gav LHC ett powerplay, som inte såg allt för dåligt ut faktiskt. Tyvärr gav det ingen utdelning, men det bra spelet fortsatte från LHC. AIK kontrade då och då, när de lyckades spela sig ur egen zon, men allt som oftast tvingades de vända tillbaka. En långpass gav dock ett bra läge, som Cappe tvingades åtgärda med en hakningsutvisning. LHC bjöd på lysande spel i boxplay och Myran höll kvar gästerna i deras egen zon i säkert en halv minut. När utvisningen precis var avklarad kom dock första målet i matchen, för AIK. Sihvonen förde in pucken i anfallszonen och kunde via Turek, lite studsar hit och dit, samt en portion tur, få fram pucken till Audet, som inte gjorde något misstag utan sprätte upp pucken i Sandbergs högra kryss. Fruktansvärt orättvist så långt, men rättvisan segrar inte alltid. Skönt nog kom repliken efter några minuter. I ett mycket välspelat powerplay från LHC:s sida snurrade Pelle och Brandon runt, innan den senare frispelade Jocke Nordstrand framför mål. Jocke klippte till direkt och kunde sedan slå in sin egen retur. Äntligen fungerade LHC:s powerplay! Efter ytterligare några minuter av bra LHC-spel åkte Convery ut på en tveksam tripping-utvisning. Hade Öberg friat hade LHC fått ett friläge, men å andra sidan, om en sådan petitess till "tripping" skulle rendera i utvisning varje gång skulle det vara rätt tomt på isen... jag är så klart lite färgad, men hockey skulle bli tråkigt, den saken är säker... Nåväl, åter igen spelade LHC bra i boxplay och redde ut det hela. Efter 16 minuters spel sköt AIK precis utanför Sandbergs högra stolpe. Pucken gled längs sargen till Fredda Johansson, som slog en passning upp mot Myran i mittzon. Myran släppte dock pucken förbi sig, mycket läckert, till en helt frispelad Barry Richter. Denne gjorde absolut inget misstag och drog upp pucken i Bäckströms plockhandskryss. Ledningen var mycket välförtjänt och innan perioden var slut kunde LHC även ha gjort 3-1.
En mycket underhållande match så här långt, åtminstone för LHC-fans. AIK såg tamt ut och hade som sagt inte mycket att säga emot i första perioden. Effektiviteten var det dock inget fel på, ett mål på fem skott. På läktaren hoppades man att spelet från LHC:s sida skulle hålla i sig. AIK-klacken hördes faktiskt då och då i matchen, vilket måste premieras. Det är inte särskilt lätt i Stångebro, men de hördes till och med på hemmastå. Bra jobbat.
Andra perioden såg totalt annorlunda ut än den första, i avseende spelkvalitet. Dåligt spel från båda lagen, dålig insats på läktarna. Inte så mycket roligt att rapportera om egentligen. Det som sitter kvar i minnet från andra perioden är två domarinsatser och en pajas. Den första domarinsatsen stod Roger Öberg för. En situation framför LHC-målet resulterade i en målvaktsblockering. Öberg stod två meter därifrån och bör ha sett allting, kan man tycka. Av någon anledning lyckades AIK:arna väldigt enkelt övertyga honom om att ta till videons hjälp. Detta tog fruktansvärt lång tid... Halva perioden var gången, men det kändes som en periodpaus. Nåväl, Öberg kom till slut ut från båset och gjorde "wash-out". Mikael Johansson i AIK protesterade av någon underlig anledning, men begav sig därifrån, mot tekningscirkeln. Han kunde dock inte låte bli att fortsätta tjafsa och åkte således på en mycket befogad tiominutare. En dubbelutvisning kom efter 15 minuters spel, då LHC höll på att få ett 3 mot 1-läge. Våga läsa spelet, Öberg... Nåväl, nästa domarinsats som satte sig på minnet var en mycket ovanlig sådan. En av linjemännen fick telefon... det kan ha varit beroende på att en av målkamerorna satt fel på något lustigt sätt, eftersom han efter en minut mifflade lite med målet, men det verkar tämligen lustigt. Jag har då aldrig varit med om något liknande. Då var det då dags för matchens pajas. Vem då, månntro? Jo, den tidigare utvisade Mikael Johansson. Då han gled tillbaka mot avbytarbåset från utvisningsbåset efter avtjänat straff blev han, föga förvånande, utbuad av hemmaklacken. Vad gör karln då? Jo, pekar finger åt publiken... mogen kille med starkt psyke, uppenbarligen! :)
Tredje perioden började rätt okej, men efter hand så blev LHC allt passivare och AIK bjöds in i matchen. Då tio minuter återstod av tredje perioden bestod LHC:s anfallsspel av att åka över röda linjen, dumpa ner pucken till Bäckström och sedan ställa sig på egen planhalva igen. Snälla nån, hur ofta fungerar en sådan taktik? Hade LHC fortsatt att spela hockey är jag övertygad om att man tagit tre poäng i kväll. Tyvärr så gjordes heller ingenting från tränarhåll. Eller, det gjordes det säkert, men ingenting som gav effekt. Varför inte ta time-out? Försöka duger... Jag förstod då i alla fall inte vad Cluben höll på med. AIK var ju inte heller sena på att utnyttja detta och tog givetvis och klev upp i banan och anföll. Man gjorde det på ett bra sätt, dessutom, eftersom man tilläts snurra lite som man ville. Typiskt nog så kom dock kvitteringen efter ett bra LHC-anfall, ett av de få. En smart långpassning från Sihvonen, rätt igenom tre LHC-spelare, friställde Sjögren, som inte gjorde något misstag. Distinkt stänkte han upp pucken i Sandbergs högra kryss. Apropå Sjögren, så skändar han fortfarande "Honkens" nummer 1. Är det inte dags att byta nummer snart, eller är han för divig för att göra det? Bara en undran. Efter kvitteringen började LHC spela hockey igen och var heller inte långt borta från att sätta 3-2 under ordinarie matchtid.
I stället fick vi vänta på avgörandet till förlängningen. LHC fortsatte spela hockey och AIK hade inget att sätta emot. Matchhjälte blev Fredda Johansson, som mycket snyggt bröt in från vänsterkanten framför sin back och fick ner Bäckström. Därefter var det "bara" att lägga över pucken på backhand och lägga in den i praktiskt taget tom kasse. Åter igen avgör Fredda i en förlängning!
Trots två poäng kändes det nästan som en förlust när jag begav mig hemåt efter matchen. LHC bjöd AIK på en poäng i och med att man slutade spela hockey med halva perioden kvar. AIK är inte så dumma att de inte utnyttjar ett sådant agerande. Trots allt är dock två poäng bättre än ingen poäng och LHC passerade AIK i tabellen, trots två matcher mindre spelade. Cluben har en poäng upp till flera lag i tabellen och även där färre spelade matcher, närmare bestämt en mindre spelad. För LHC:s skull hoppas jag att AIK:s spel från i dag håller i sig... LHC å sin sida måste lära sig att hålla en ledning, andra matchen i rad som 2-1 inte håller.
