LHC vände och vann mot HV
Den dåliga svit som LHC haft mot HV 71 i år bröts i Stångebrohallen på torsdagskvällen. Trots ett 0-3-underläge kunde man vända och vinna med 4-3 efter straffar. Segerskytt blev Brandon Convery med sina två mål.
Äntligen bröts den onda trenden mot HV 71! Det har två gånger varit så oerhört nära poäng i Kinnarps och vid ställningen 2-3 har det varit som förgjort vid båda tillfällena, puckuschlingen har inte velat gå in. Det såg ut att bli en repris i dag...
Domare var i dag Ulf Rådbjer. "Vad bra", tänkte jag innan matchen. "Äntligen en domare av klass". Pyttsan... han gjorde ingen bra match. Harald Lückner, HV:s tränare, beskyller honom för att HV tappade sin ledning. Löjligt. Nog för att Uffe inte var lysande, men HV får temigfan skylla sig själva! Ni förstår snart vad jag menar.
Första perioden började helt okej. Ett snabbt LHC-powerplay gav bra spel, men tyvärr inget ledningsmål. Det var dock inte långt borta. I stället så utnyttjade HV LHC:s slarviga spel och Johan Hult kunde enkelt sätta 1-0 bakom Sampan efter ett 3 mot 1-läge. Det var inte nog med det, utan ett par minuter senare small det till igen. Åter igen var LHC:s försvar vidöppet och Kalle Sahlstedt kunde från en fri position mitt i slottet skjuta in 2-0 bakom en övergiven Sandberg. Resten av perioden var det väldigt många chanser åt båda håll, ett klassiskt fall av "hawaii-hockey". Trots skottövertag så tvingades LHC gå till pausvila med ett tvåmålsunderläge. Intressant att notera är Livs agerande kring sitt eget mål. Vid ett flertal tillfällen under matchen var han rejält "ute och cyklade" och det var bara ren tur att han inte bjöd LHC på ett eller ett par mål.
Så sant som det var tänkt så blev också resten av matchen bättre för LHC:s del, frånsett det faktum att HV gjorde 3-0 på en föga lustig tilltrasslad situation i powerplay, då åtminstone två spelare och en trasig klubba befann sig i Sampans målgård. Huruvida målet var korrekt eller inte låter jag vara osagt, det har jag inte tillräckligt med fakta för att avgöra. Faktum var dock 3-0 och desperationen började sprida sig, både på läktaren och på isen. Då klev den "käre" gamle LHC:aren Per-Åge Skröder in i handlingen på allvar. Han fick ett tokryck och överföll Bjarne Hurtig med en mycket ful armbågstackling, dessutom i alldeles för hög fart. Åtgärden från Rådbjer lät vänta på sig, men när den väl kom var den korrekt, enligt mig. Matchstraff, precis vad Skröder förtjänade. Utbuad och hånad av hemmapubliken tvingades han lämna banan. Flertalet gånger under resten av matchen "tackades" han av hemmaklacken för sitt bidrag till LHC... "Per-Åge Skröder" skanderades, tämligen ironiskt. Nåväl, ett fem-minuters powerplay väntade och inte nog med det, Rådbjer fick även för sig att börja döma åt LHC:s håll, till skillnad från tidigare i matchen. Sahlstedt åkte på en tvåminutare för tripping och LHC fick chans att spela 5 mot 3. Brandon Convery tog plats vid blålinjen och började skjuta. Inte en gång. Inte två gånger. Utan tre. Den första gången skadesköt han Livs högra handled. Det såg nästan ut som om HV skulle tvingas till ett målvaktsbyte, men trots att han åmade sig vid varje avblåsning stod Liv kvar i kassen. Det andra skottet var också hårt. Det tog Liv. Det tredje skottet var löst och placerat. Det tog inte Liv, eftersom han var totalt skymd av Johan Franzén framför mål. Som om inte det var nog så kunde LHC göra ett mål till under Skröders utvisning, denna gång var det Myran som fick slå in en målvaktsretur i halvöppen kasse. Halva perioden var gången och LHC var åter inne i matchen. Tack för det, Per-Åge! Bjarne tackar och tar emot genom de 18 stygn och den krossade tand han fick...
Åter igen stod det 2-3 mot HV 71. Denna gången var det dock på hemmaplan, skulle det hjälpa? Skulle HV bli det spöke jag befarade? Förhoppningsvis inte...
Av någon anledning så slutade HV 71 mer eller mindre att spela hockey. Man drog sig tillbaka och anföll knappt. Varför? I mina ögon är HV ett starkt lag med många skickliga spelare, så varför inte utnyttja det? Jag kanske inte ska klaga, eftersom det trots allt skedde mot LHC i dag... men det är nog något att tänka på för Lückner, i stället för att skälla på domaren. LHC började bäst i sista och alldeles i inledningen så studsade pucken via Liv, flög i en båge över honom, studsade ovanpå ribban och landade försmädligt ovanpå kassen. Det var åter igen som förgjort... Dessutom drog LHC på sig ett lagstraff för för många spelare på banan, mindre smidigt gjort. Som tur var var HV:s powerplay inte så grymt bra i dag och Cluben kunde reda ut det hela. Efter halva perioden var det åter igen som förgjort. Ja, jag är tjatig, men så var det. Ett LHC-skott från blå gick via Livs plockhandske klockrent i stolpen. Nejjj! Några minuter senare åker Berndtsson på en interference-utvisning, som LHC med lite möda reder ut. Läget var tämligen prekärt, i princip samma läge som tidigare mot HV i år, då gick det inte vägen. Det skulle det dock göra i dag. Sandberg lämnade sin kasse och LHC satsade som vanligt på 6 mot 5-spel. Utropstecknet Stefan Pettersson visade ännu en gång att det lönar sig att skjuta. Han kom i full fart och avlossade ett slagskott från blålinjen. Pucken gick via Liv i plexiglaset och studsade tillbaka till Steffe som kunde raka in sin egen retur i HV-målet. Stångebrohallen exploderade, som vanligt! Underbart, äntligen poäng mot HV! En härlig kämpainsats, det är inte lätt att ta igen 0-3 mot ett så bra lag som HV, även om man får viss hjälp...
Sudden death inleddes med att HV 71 snurrade vilt i anfallszonen, varför hade man inte spelat så tidigare? Pressen avtog dock tämligen snabbt och LHC tog över spelet och även Cluben kunde faktiskt ha avgjort i sudden. Så blev det dock inte, utan straffläggning fick avgöra vilket av lagen som kammade hem bonuspoängen.
Sampan räddade samtliga HV-straffar och Mike och Steffe missade sina. Inför den sista straffen så sa jag till en av mina kompisar att "Kom igen nu Brandon. Mellan benen!" Vad tror ni han gjorde? Jajjemen... han satte pucken mellan benen på Liv och segern var ett faktum. Ibland är man riktigt nöjd med sig själv!
En mycket underhållande och händelserik match och som vanligt är det en härlig stämning i Stångebro. Ännu en sak som är intressant att notera är att det numera tydligen är tillåtet att dra ner en person bakifrån, hålla dennes huvud under armen/handen och med den andra handen röra om i berörd persons ansikte. I alla fall om Ulf Rådbjer dömer. Stoffe Norgren, som var den "skyldige", fick inte ens en tvåminutare. "Intressant", kan jag säga om domarinsatsen i dag. Desto viktigare är dock Clubens oerhörda förmåga att hämta upp underlägen. För jag vet inte vilken gång i ordningen så hamnar man i underläge, men reser sig, och det med besked. LHC ligger nu sexa i tabellen, men det är väldigt få poäng som skiljer uppåt och neråt. Hur som helst så är vi med. Inget snack om den saken... På lördag väntar bortamatch mot MoDo, som i dag förlorade mot Timrå. Poäng i Kempehallen är inte alls omöjligt!
(OBS!!! Denna matchrapport är en kortversion av den som finns publicerad på lhcfans.com!)
