LHC hänger med
Det brukar sägas att efter tio omgångar kan man se hur tabellen kan sluta, vilka lag som hänger med. I år är LHC med i alla högsta grad.
Förra sejouren i Elitserien var ingen rolig historia. 4-5 poäng efter 10 matcher och avsågade redan då. Nu har man 14 poäng efter 11 matcher och är nia. Det var nog inte många som trodde det inför säsongen, alla belackare ville ju få det till att LHC skulle sluta hjälplöst sist.
Visserligen har bara en femtedel av serien spelats men man kan se väsentliga skillnader i LHC:s spel. För det första spelar man väldigt bra i boxplay. Förr kunde det räcka med att få en utvisning och så var matchen körd när motståndaren gjorde mål. För det andra, målvaktsspelet. Jag är fortfarande förvånad över att Micke Sandberg valde LHC när laget låg i Allsvenskan och det är inte så konstigt nu kanske. Sampan ligger femma i målvaktsligan i räddningsprocent (93.07%) och fyra i GAA (Goals Against Average) med 2.07, vilket är ett mycket bra snitt. Mikael Sandberg har visat att han är en högklassig elitseriemålvakt som stundtals kan komma upp i landslagsklass. Målvaktsspelet anser jag vara nyckeln till att lyckas i Elitserien för en nykomling och på den fronten har LHC det välbeställt.
Den tredje och annars mest markanta skillnaden är grundspelet och inställningen. Under Weinstocks dagar var det allt framåt-inget bakåt doktrinen som gällde och det håller inte i Elitserien. LHC började tokjaga då man låg under och körde slut på materialet efter två perioder. Nu håller man hela matchen. Laget spelar mycket smart och kämpar oerhört mycket. Hjärtat i LHC som saknades förra gången finns nu samtidigt som de simpla misstagen nästan är utraderade. Därför ser vi på framtiden med tillförsikt och hopp. För i år är vi med, förhoppningsvis hela vägen.
