Krönika: Ingen vändning i sikte
Bara en enda gång den här säsongen har LHC lyckats ta två segrar i rad under ordinarie tid. Lägg där till ett rekordlågt målsnitt på 1,87. Det säger sig själv att Linköping HC säsongen 11/12 har rejäla problem. Säsongen 99/00 har LHC nykomlingar i Elitserien och slutade braksist med bara 9 segrar under ordinarie tid och horribla -98 i målskillnad. Ändå lyckades Cluben den säsongen smälla in 2,14 mål i snitt. Inte speciellt bra, men ändå betydligt bättre än den här säsongen. Trots en på pappret s
Den här krönikan skulle egentligen ha fokuserat på den vändning som många av oss runt LHC trodde att vi fått se början på efter slutspelet i European Trophy och seger mot Brynäs i Elitserien. Men efter att ha hunnit med matcher mot Djurgården och Växjö också så kan vi tyvärr konstatera att någon egentligen vändning inte syns alls. 1 mål mot Djurgården, 0 poäng. 1 mål på ordinarie tid mot Växjö, men en storspelande Norrena räddade poäng tillsammans med Jan Hlavac som gjorde straffläggningens enda mål. Det största problemet, målskyttet, kvarstår med all tydlighet. Och i ärlighetens namn har inte spelet stämt vidare bra under större delen av matcherna den här säsongen heller.
Hur LHC tänker är inte gott att veta. Värvningen av Brett Hartigan ser jag som ett försök att röra runt lite i grytan, att få övriga truppen att förstå allvaret, samt att tillföra energi. Nu blev det bara ett par matcher innan det var dags för landslagsturnering för Hartigan och att göra en bedömning av hans prestation och betydelse för truppen får vänta. Nu ansluter också Ivan Majesky under det nya året. En spelare som jag har svårt att göra något objektivt uttalande om eftersom han är en stor personlig favorit. Stabiliteten i försvaret lär i alla fall förbättras avsevärt, men någon förbättring av målsnittet framåt har jag svårt att se honom bidra med. Han är liksom inte den spelartypen... Andreas Molinder försvann, och rent sportsligt kändes det lite konstigt då det finns andra centrar i truppen som skött sitt jobb betydligt sämre. En intressant fråga är därför om det fanns andra, mer personliga skäl, i den affären.
Jag är förvånad, det erkänner jag, över att Hans Särkijärvi fortfarande är huvudtränare för LHC. Förra säsongen ledde han LHC till Clubens sämsta säsong sedan 02/03 och fick ändå vara kvar. Låt gå för att han inte hade material för ett SM-guld den säsongen, men resultatet kan knappast sägas vara godkänt ändå. Den här säsongen är något helt annat. Truppen är full av spelare med bevisad offensiv förmåga. Ändå har laget hållt till mest i egen zon, och när det spelats i anfallszon så har det inte precis sprudlat av kreativitet. Därav också det mediokra snittet för antalet mål. Och de som håller på "Säcken" kan förstås alltid hävda att det inte är tränaren som gör målen. Sant.
Men lika sant är att en ledare har som främsta uppgift att få ut det bästa ur sitt material, ur sin spelartrupp. Och det kan ingen hävda att Särkijärvi lyckats med. Framför allt inte den här säsongen, men egentligen inte heller förra gången det begav sig. När det som bäst behövdes så lyckades inte LHC vara bra, bäst, hetast.
En invändning jag fick häromdagen när jag menade att tränarbyte krävs i LHC är att det ju trots allt återstår 22 matcher. 66 poäng att spela om, och därmed ingen ko på isen. Rent tekniskt är det korrekt. Det är 17 poäng till förstplatsen i serien, men det hjälper liksom inte att det finns poäng att spela om när man inte spelar hem dom. För att stiga i denna jämna tabell måste man vara kapabel att ta fullpoängare flera matcher i rad, och inte bara en seger då och då. Med de guld- och topplagsambitioner som LHC har så måste kraven vara högre på en tränare för föreningens A-lag. Det måstet alltså finnas någonting som gör att LHC fortfarande har förtroende för Särkijärvi. Men vad det är, det återstår att reda ut. Många fans har redan tröttnat på det slaskiga spelet och den usla produktionen. Frågan är nu alltså när LHC's ledning också tröttnar och sätter ner foten.
