LHC-bloggen: Nej till NHL-spelare
Ikväll är det hemmapremiär för Linköping och för motståndet står nykomlingen Rögle. På pappret en match hemmalaget bör vinna, men jag tror det kan bli tufft. Det finns alltid risken att en nykomling underskattas av motståndaren samtidigt som laget själva ofta präglas av en kaxig uppstickarattityd och djävlar anamma.
Rögle var nykomlingar i Elitserien även 2008/2009, men så sent som den 1 november den säsongen och med 18 matcher spelade så ledde man hela serien. Förutom att det är ett tydligt bevis mot tesen att tabellen sätter sig efter 10-15 omgångar, i och med att laget tillslut fick spela i kvalserien, så visar det också att nya lag spelar på 110% från start vilket gör dem till tuffa motståndare.
***
Angående lockouten så kastas det många argument fram och tillbaka om NHL-spelarnas vara eller icke-vara i Elitserien, framförallt vid en kortvarig lockout. Jag tycker båda sidor har bra argument, men för egen del så tycker jag att många missar den allra viktigaste anledningen till ett gemensamt nej. Kanske är jag naiv, men för mig är den anledningen sportslig orättvisa.
Att öppna en helt ny marknad med tillgängliga spelare av världsklass i september gynnar de lag som inte var på tårna under ordinarie silly season. De lag som inte lyckades vinna dragkamperna om nuvarande stjärnor i Elitserien under sommaren eller inte lyckats få ihop en bra sammansättning av spelartyper har nu större möjligheter vad gäller både pengar och lediga platser i truppen. Helt plötsligt så kan alltså dessa lag - inget nämnt, inget glömt - välja och vraka bland NHL-stjärnor, medan de som värvat tidigt och, efter gällande förutsättningar, smart har spenderat sin budget och fyllt alla platser.
Som sagt, kanske är det en barnslig tanke om att det ska vara lika för alla och så vidare, men det som gör Elitserien så intressant i mina ögon är att lagen i allmänhet spelar på väldigt lika villkor, kanske mer så än i många andra ligor över världen. Sen är jag inte dummare än att jag förstår att det kommer att bli en enorm press på klubbarna om stjärnorna helt plötsligt står på kö, och jag skulle knappast gråta floder om Carl Gunnarsson förstärker vår något tveksamma backsida. Förhoppningsvis så lyckas dock parterna i Nordamerika komma överens snart så slipper vi överhuvudtaget spekulera mer i frågan.
