Slut på säsongen
Linköping blev utmanövrerat av Skellefteå i stort sett hela matchen, från överkörningen i första till det täta jobbiga försvarsspelet i tredje. Säsongen är slut och det känns väldigt tomt en sån här kväll.
Förra gången LHC var på besök i Skellefteå gjorde vi misstaget att fortfarande sitta kvar i omklädningsrummet, nu var det dags för en sjunde och avgörande match, kniven på strupen och allt sånt där. LHC bryr sig inte om det utan rättar bara till rumpan på träbänken och blir totalt överkörda av Skellefteå. Man är i bästa fall trea på pucken och man får ett massivt tryck mot sig. Kampen är hård och det smäller rejält i sargerna men tyvärr har bortalaget extremt svårt att komma till något avslut mot Hadelöv. Till slut faller första målet och det är Johan Forsberg som får åka ostört in i Linköpings zon och drar iväg ett snabbt och välplacerat skott bakom Norrena.
Efter 10.26 tar Säcken en välbehövlig timeout och vi kan efter första halvan av perioden konstatera att det är 10-0 i skott för hemmalaget och Norrena har satts på prov och skött sig bra både med tur och skicklighet. Tolv minuter spelade är det dags för spel fyra mot fyra efter att Tim Erixon hakar Jämtin som enligt domaren förstärker och det blir två minuter för diving.
Minuten efter skjuter LHC sitt första skott på mål som Hadelöv blockerar men på efterföljande tekning så får han istället plocka pucken ur nät efter att Hävelid skjutit Linköpings blott andra skott. Efter kvitteringen är bortalaget med i matchen igen tyvärr bara i en minut för hemmalaget fortsätter pumpa på och spelar en väldigt fin och rörlig hockey. Fyra minuter kvar av perioden åker Tolsa ut för en hakning och på efterföljande powerplay kör Skellefteå en variant som avslutas med ett stenhårt skott från Lindström och ledning återigen för hemmalaget. Linköping åker på ännu en utvisning innan perioden är slut och Skellefteå börjar andra period med en man mer.
Andra perioden rycker LHC upp sig och det är väl det minsta man kan begära i en sån här match? början var dock inte särskilt imponerande, efter fem minuters spel får man chansen i powerplay och lyckas få iväg ett skott mot mål. Sekunder efter att man blir fulltaliga gör SAIK 3-1 genom en fösare från sidan som går in högt vid första stolpen. Det ska sägas att Skellefteåspelarna gjorde det bra framför kassen men vid första stolpen ska inte detta få hända. Matchen hamnar i stiltje och det delas ut lite utvisngar, Linköping utnyttjar ett av powerplaylägena när Erik Andersson kommer farande på en retur efter skott från Magnus Johansson och LHC är bara ett mål ifrån igen.
Tredje period och Linköping skulle komma ut med fart, fantasi och en gnutta av desperation. Dock blev det inte mycket mer än några skott och styrningar. Skellefteå spelade ett imponerande försvarsspel vilket Linköping inte hade kraft eller fart att komma igenom. Skotten blev 3-8 i sista perioden vilket i mina ögon visar tecken på att inte LHC ville mer den här säsongen.
Efter den totala överkörningen i första perioden blev jag förvånad att matchen till slut blev såhär jämn, fanns mycket att önska från alla och det är tråkigt att behöva säga. Självklart vet jag att Skellefteå gjorde en superperiod i början av matchen men det var alldeles för mycket misstag, brist på kommunikation och tafatta försvare i LHC. Säsongen är slut och det blir som vanligt spännande att följa hur laget utvecklas till nästa säsong vissa måste försvinna och vissa måste till varje pris få vara kvar. Det är bara bygga vidare från att ha varit med i ännu ett slutspel men snart hoppas jag att vi istället för att vara sämst så blir vi bäst när det gäller, tack för mig och ett grattis och lycka till till våra övermän Skellefteå
