Det håller inte Cluben!
Special teams, dvs spel i numerärt över- och underläge är oerhört viktigt i hockey. Att ha en fantastisk formation i powerplay kan avgöra både matcher och slutspelsserier. Men för att den diskussionen ska vara relevant så måste man också kunna vara bra i spelet 5 mot 5...
Låt oss från början slå fast att Linköping verkligen har en fantastisk formation i powerplay. Det är inte ofta man får njuta av en så ruskigt bra enhet där allt bara klaffar och målen trillar in i en strid ström. Inte helt osökt kommer jag att tänka på HV's fruktade PP-kedja med bl a Davidsson och Voutilainen när jag ser Hjalmarsson och Arlbrandt spela PP.
Dessvärre har det visat sig att det bländande spelet i powerplay lyckats dölja stora problem i LHC. Redan innan säsongen inleddes så fanns det stor oro bland supportrarna för bristen på riktigt vassa centrar. Det har visat sig finnas rejält fog för den oron. Och även om Mattias Sjögren har visat sig vara ett bra komplement till Arlbrandt och Hjalmarsson så är det faktiskt så att trots att förstakedjan är så glimrande i PP så är den inte på något sätt fantastisk i spelet 5 mot 5. Bra, men inte bra nog. Vilket framför allt plus/minus-statistiken vittnar om.
Och bristen på just centrar visar sig nu tydligt. Någon naturlig andracenter finns helt enkelt inte. Linköping hade otur med den spruckna värvningen av Jeff Taffe. Taffe var uppenbarligen tänkt som center i en av de två första kedjorna. Chad Kolarik värvades istället. Och även om Kolarik är en mycket bra hockeyspelare så är han ingen center, och gjorde därmed inget för att fylla hålet i centerbeståndet. Istället framstår det nu som slöseri med offensiv talang eftersom en spelartyp som Kolarik behöver någon som kan leverera. Missförstå mig rätt. Almtorp, som i nuläget centrar den kedjan, är en spelartyp jag verkligen gillar. Skicklig på att läsa spelet, är oftast på rätt ställe och har en fantastisk inställning. Men han har inte tillräckligt stora offensiva kvaliteter för att vara center i en offensiv kedja i ett topplag i SHL.
Den här situationen har i sin tur påverkat tredje- och fjärdekedjan där framför allt bristen på centerkvalitet är uppenbar.
Med en värvningen av en bra andracenter så skulle mycket av LHC's problem lösa sig i och med att man skulle få möjlighet att göra en rokad med centrar nedåt i kedjorna. Vilket möjligen skulle innebära att någon spelarna bakerst i hierarkin skulle få kliva av laget. Tough shit, men det här är inte välgörenhet. Vi måste kunna ställa ett tillräckligt bra lag på banan för att vinna hockeymatcher. Det gör vi inte idag.
Vad gäller sammansättningen av truppen så saknas, utöver nämnd center, en defensiv backklippa. Niclas Hävelids beslut att lägga skridskorna på hyllan grävde ett enormt hål i Linköpings backuppställning. Det har Cluben inte varit i närheten av att lyckas fylla. Rent tekniskt så har Jonas Junland kommit in, men han har ju inte i närheten av samma spelartyp som Hävelid och kan inte på något sätt kompensera frånfället av en massa defensiv rutin.
Dessvärre så har ett antal spelare i truppen underpresterat å det grövsta så här långt in i säsongen. Det gäller ett antal forwards, men det gäller framför allt ett antal backar. De enda som kan få godkänt så här långt för sina prestationer är Magnus Johansson och Daniel Rahimi. Mange hade en tung inledning på förra säsongen, men blev bättre ju längre säsongen gick. Det tog han med sig in i den här säsongen och har varit riktigt bra så här långt. Rahimi har tagit ett steg till och är med sitt behärskade spel en fantastisk tillgång i defensiven. Övriga sex backar har långt att gå. Albin Lorentzon är nog inte riktigt med på den nivån han borde vara och har mot slutet också haft ytterst begränsat med speltid. Jesper Pettersson, en personlig favorit för inställningen, har långt kvar. Men det kan man förstå med bakgrund av att han fick förra året, det första på riktigt hög nivå, förstört av skador. Han får anses stå på tillväxt. Daniel Grillfors har gjort en slät figur och måste ha mer att ge. Jonas Junland har först de senaste matcherna visat sin styrka i offensiven och han har troligen något riktigt bra på gång.
De som tyvärr sticker ut värst på den negativa sidan så här långt in i säsongen är Linus Hultström och Mattias Bäckman. Bäckman som gjorde en suverän säsong i fjol har inte alls varit att känna igen i inledningen av säsongen 13/14. Virrigt spel, felbeslut och idiotiska felpass. Hela tiden. Åker han och drömmer om ära och berömmelse i Joe Louis Arena? Han är långt därifrån just nu.
Hultström, som ska ha sin styrka i offensiven har inte gjort en enda poäng på 14 matcher. Trots över 15 minuters speltid i snitt. Det är naturligtvis inte godkänt någonstans. Lägg dessutom till att han är en ständig säkerhetsrisk i egen zon och betyget kan bara bli rejält underkänt så här långt.
Hur det defensiva spelet i 5 mot 5 kan vara så otroligt taffligt samtidigt som spelet i numerärt underläge är så bra är något av en gåta. Jag är beredd att skriva det på inställningskontot, och det gör mig orolig. Hur kommer det sig att laget visar dålig inställning? Eller är det helt enkelt så att det finns en taktik i spelet som inte kan exekveras med det material man förfogar över? Där har Roger Melin något att fundera på. Vilket också gäller det offensiva spelet. För kikar man på spelet i 5 mot 5 så är vi inte ett dugg bättre än bottenlagen(!) HV71 och Färjestad. Men förstakedjans glimrande powerplay har, som sagt, dolt problemen.
Dessa problem är dock knappast okända för Linköpings ledning, och senast idag (21/10) kan man läsa i lokalpressen att Cluben "öppnat dörren" för att värva. Det behövs!
