LHC-bloggen: Hopp om ljusare tider
Sedan några dagar tillbaka har mörka november tackat för sig och LHC tillhör den skara lag som med största säkerhet jublar över detta. För det gick trögt för laget under den gånga månaden och man lyckades bara skrapa ihop 8 poäng på lika många matcher. Ett facit som ett lag som LHC, med ambitioner att ligga högt upp i tabellen, naturligtvis inte är eller ska vara nöjda med. Det aktuella skadeläget med flera tongivande spelare frånvarande under en längre tid har givetvis gjort sitt till. Det är absolut inte en ursäkt för den dåliga utdelningen, men det är en del av förklaringen.
Man pratar ofta om november som en period då lag har en tendens att hamna i längre formsvackor. Huruvida det ligger något i det eller inte går alltid att spekulera i, men det finns ändå ett antal argument som talar för november som en resultatmässigt sämre månad att spela hockey i. Till att börja med kan man räkna in det bokstavliga mörker som november faktiskt för med sig. Antalet timmar med ljus blir allt mindre och att då känna sig lite mindre motiverad är naturligt och ingenting som är unikt för hockeyspelare. Detta tillsammans med november månads placering i den svenska hockeykalendern gör att den tiden på säsongen sticker ut lite i negativ bemärkelse. För i mina ögon kan man dela upp SHL-säsongen i fyra huvudsakliga delar: inledning, serielunk, slutspurt och avgörande. Inledningen omfattar den första delen av säsongen mellan premiären i september och slutet på oktober. Den här perioden präglas av den spänning och förväntan som bara en lång försäsong kan orsaka. Att äntligen få snöra på sig skridskorna, visa vad man går för och tidigt ge sig själv en positiv känsla är då vardag för spelarna. Inledningen följs av serielunken, vilket i huvudsak representerar månaderna november och december. Nu har den inledande premiärentusiasmen lagt sig och den långa resan mot ett avgörande har inletts på allvar. Vid den här tiden har också den första preliminära tabellindelningen börjat sätta sig och man kan ofta ha fått ett hum om vilka lag som bör hålla till i toppen, mitten och botten, vilket borde kunna både stressa och motivera beroende på vilken kategori man tillhör. Januari, februari och början av mars bildar slutspurten av grundserien. Här avgörs vilka lag som får spela slutspel, tvingas kvala eller ta tidig semester. Varje poäng här är därmed blytung för utgången. Det hela avslutas såklart med avgörandet. Oavsett om det handlar om slutspel eller kvalspel så är dessa matcher de individuellt sett viktigaste på hela säsongen för både spelare, ledare och fans.
Någon kanske delar denna uppfattning med mig. Någon annan kanske inte delar den alls. Oavsett vad så är min avsikt att belysa hur serielunken skiljer sig från övriga perioder under hockeysäsongen på så sätt att den tydliga moroten saknas på kort sikt. Trots detta är det viktigt att komma ihåg att de poäng som det spelas om under den perioden är värda lika mycket som under någon annan period. Det är just detta som jag upplever gör serielunken så svårspelad. Varje match kommer att bli viktig så småningom, men känslan behöver inte nödvändigtvis vara så just där och då. För det leder inte till något konkret på kort sikt. Du vinner ingen grundserie, inget SM-guld eller ger dig själv en positiv start på säsongen. Jämför man dessutom serieunkens båda månader november och december är det naturligt att se på högtidspräglade, glöggdoftande och ledighetsfyllda december som en betydligt mer positiv hockeymånad än november. Därav min teori kring hur mörka november fått sin stämpel.
För Linköpings del går det bara att hoppas att tvåpoängaren mot Örebro igår var startskottet för en betydligt roligare månad. Hopp om ljusare tider finns.
