Inför 2018/19 - Försäsongen
I Lördags drog kollega Frejd igång säsongen här på LHC Fans med att summera sommarens värvningscirkus. Därefter har Linköping Hockey Club hunnit med att varva igång matchspelandet i inte färre än 7 träningsmatcher, 6 av dem mot SHL-motstånd. Här följer en summering av försäsongsmatcherna samt deras utropstecken och frågetecken.
Med en till stora delar ny trupp, en ny Head Coach och nya roller bland de kvarvarande coacherna äntrade Linköping isen i Himmelstalundshallen, Norrköping, för att kickstarta säsongen med ett derby utan dess like i Östergötland. Slaget om Östergötland stod på agendan och medan försäsong sällan är förknippat med höga förväntningar var det nog ingen i supporterleden för varken LHC eller Vita Hästen som accepterade något annat än seger. Till gästande förhandsfavoriten Linköpings stora förtret fick de dock se sig besegrade efter straffläggning. Förlängningsspel och straffläggning har varit ett genomgående tema under Linköpings försäsong, och bortsett från segrarna mot Malmö respektive Färjestad har samtliga matcher varit oavgjorda efter 60 minuter. Resultaten från dessa, och övriga matcher, finner du längst ner i artikeln.
Att ha gått obesegrade genom försäsongen har självklart varit ett styrkebesked, samtidigt som statistiken inte skriker positiva budskap. Efter 7 försäsongsmatcher har Linköping inkasserat 2 trepoängare, 2 tvåpoängare och 3 enpoängare. I plus/minus-statistiken står man noterade på +2 med ett snitt på 3 gjorda mål/match och ca 2,7 insläppta mål/match. Om man jämför med SHL-konkurrenterna, vilket såklart inte är helt rättvist sett till att motståndet skiljts väldigt mycket åt, så placerar sig Linköping på en sjunde plats med ett snitt på 1,87 poäng/match i SHL.se:s tabell. I målprotokollet är Broc Little, James Wright och Lukas Bengtsson mest noterbara på 5, 4 respektive 3 gjorda mål på dessa 7 matcher.
Alla som följt hockey i åtminstone några säsonger vet dock hur lite statistiken tenderar att spela roll när en försäsong ska summeras. Broc Littles 5 mål är såklart inget att skämta bort, men försäsongens syfte är inte att vinna matcher utan att öva på de saker som behövs för att vinna matcher under SHL-säsongen. På den fronten har Cluben, likt de flesta andra, blandat och gett. Ett genomgående problem har varit spelet med puck, och mer bestämt uppspelsfasen. Defensivt har man däremot, vissa väntade fadäser borträknade, uppvisat kvaliteter som bådar gott inför en mer tempostark SHL-hockey under hösten, vintern och våren. Powerplayspelet har ännu inte riktigt klaffat, men den där perfekta timingen i spelet är sällan skådat förrän några matcher in på säsongen. Det mest häpnadsväckande måste dock vara att arbetsinsatsen de allra flesta matcher har visat att man inte är ett lag som tänker vika ner sig i första taget. Forecheckingen har allt som oftast varit riktigt bra för att vara så tidigt på hösten och kanske än mer intressant är att det varit ett genomgående tema i lagets alla kedjor.
Denna försäsong har Coach Jonsson och co haft många möjligheter att såväl laborera med kedjor som att testa många olika spelare som kan komma att få göra inhopp under säsongens gång. Med nyckelspelarna Andrew Gordon (borta av skattemässiga skäl) och Chad Billins (nybliven pappa) borta har man såklart fått testa spelare tänkta till mer undanskymda roller lite extra, men därutöver har skador och sjukdomsfrånvaro duggat tätt i laget. Det har vid flera tillfällen varit ett något mer B-lagsbetonat manskap som bjudit upp till kamp, men resultaten har likväl varit klart godkända för att vara försäsongsmatcher. Som ovan nämnt har all frånvaro lett till att vissa spelare fått visa upp sig mer än vad de rimligtvis hade fått annars. En som under förra säsongen visade goda tendenser och som denna säsong visat att han är självskriven i en kreativ kedja är unge Olle Lycksell som i flera matcher levererat över förväntan. Mest imponerande i mina, och många andras, ögon har dock Johan Södergran varit. Med en grund av hårt arbete och jäkla anamma har han genomgående varit en stor tillgång i Cluben, och därtill har han varit orädd och vågat använda sig av de skills som gjort honom framgångsrik på juniornivå även mot seniorspelare. Många som följer LHC, däribland jag, ser honom som en självklarhet i laguppställningen i premiären mot Timrå.
Broc Little har levererat mål som förväntat, men den häftigaste individuella prestationen stod tveklöst Adam Brodecki för när han mot Rögle satte tre mål och tog Linköping till förlängning för att sedan sätta en av sina två straffar. Alla har dock inte imponerat som Lycksell, Södergran, Little mfl. Amerikanske Joe Whitney har sett såväl vilsen som undertränad ut hittills och frågan alla ställer sig är om det rör sig om en anpassning till den större isen eller att LHC för andra säsongen i rad missat i scoutingen på andra sidan Atlanten. I genrepet mot Färjestad visade Whitney upp betydligt mer än tidigare, men det krävs mer än en bra prestation för att lugna oroliga supportrar. Kanske har krutet sparats till säsongspremiären?
Utöver Whitney har backtuffingen Almen Bibic haft det kämpigt med placeringsspelet och avvägningarna, ett problem han delat med den idel blåslagne och plåsterbeprydde veteranen Sebastian Karlsson. Karlssons försäsong har inte bådat gott och frågetecken gällande huruvida hans kropp hänger med i tempot längre efter många års stryk känns befogad. Som om det inte vore nog åkte ”Sebbe” på en oturlig axelskada som kommer hålla honom borta under en längre tid. Kanske är det slutet på trotjänarens tid som ett självklart inslag i laguppställningen, kanske är det just vad han behöver för att varva återhämtning och träning utanför isen och komma tillbaka som sitt gamla jag igen.
Vad ska man då dra för växlar av denna försäsong? Inga vore i underkant, men att säga att de betyder särskilt mycket är att ta i. Det som faktiskt spelar roll är insatserna, någonting som inte går att klaga på efter denna försäsong. Vissa frågetecken kvarstår, bland annat om möjligheten att spela den konstruktiva höghastighetshockey som krävs av ett topplag i dagens SHL finns hos detta lag. Vad som dock kan konstateras är att det tveklöst är ett till synes hungrigare och enligt mitt tycke kvickare lag som inleder denna säsong än det vi såg i fjol.
Resultat från försäsongsmatcherna:
Vita Hästen – LHC 3-2 efter straffar
Malmö IF – LHC 2-4
Växjö Lakers – LHC 3-2 efter straffar
LHC – Djurgården IF 3-2 efter förlängning
Rögle BK – LHC 4-5 efter straffar
LHC – Örebro HK 3-4 efter förlängning
LHC – Färjestad BK 2-1
