- -
Linköping avklädda i Cloetta Center
Fredagkväll och hemmaplan borde borga för en härlig inramning och ett taggat hemmalag. Av det blev det inget. Ljudkulissen dominerades av Modofansen, och LHC visade vare sig inställning eller bra hockey. 0-5 på tavlan efter 60 minuter säger egentligen allt.
På vägen ut från arenan efter match så hamnade jag i närheten av några tyska, eller möjligen schweiziska, hockeyfans. Jag kunde inte riktigt identifera de gula tröjorna i hastigheten. Hur som helst så hörde jag en av dom säga till sin polare "Nein, Katastrophe hockey". Bara att instämma. Det hemmalaget visade upp kan inte betecknas som annat än just katastrof. Och ännu mer katastrof blir det när Roger Melin efter matchen säger att "vi var inte där riktigt". Det är inte första gången LHC-tränaren säger så den här säsongen, och det gör mig lika upprörd varje gång. Man kan förlora, det gör man ibland. Men det är inte acceptabeltt att "inte vara där". Särskilt inte på hemmaplan.
LHC har ofta av sina fans anklagats för att bli lite bekväma efter ett par vinster. Det är nog, tyvärr, inte helt taget ur luften. Det finns inga enkla matcher i SHL! 100% inställning är det som gäller. Annars slutar det som ikväll. När man möter ett lag som Modo, med hög fart i alla moment (Anders Forsberg-hockey någon?) så måste man vara på tårna. Det duger inte att ge 99%. Allt och alla måste vara på plats. Att slappna av efter 2 vinster hemma och poäng borta funkar inte.
Nu ska det i sanningens namn också sägas att Modo var det bättre laget rent tekniskt. Men då blir ju inställning ännu viktigare. Dessutom visade också kvällens match på ett mycket tydligt sätt vad som saknas i LHC. Det är dels en ersättare till Niclas Hävelid som kan skänka stabilitet, rutin och enkelhet i försvaret. Som det nu är blir det ofta hönsgård, tappade markeringar och öppna lägen (läs Modos 0-1 och 0-3). Centeruppställningen behöver förstärkas för att få jämnhet i kedjorna. Nu gick i och för sig samtliga hemmaspelare av isen poänglösa ikväll, och det är ett ännu tydligare bevis för att det saknas något i anfallsformationerna. När inte förstakedjan avgör för LHC finns det ingen annan som kan göra det heller. Dessutom vinner LHC alldeles för få tekningar.
Christian Engstrand i LHC-målet byttes ut, eller gick av, efter 0-3. En åtgärd som inte verkade ha någon wake up-effekt på övriga laget. Korrekt åtgärd? Kanske. Efter att Modo dominerat fullständigt i matchinledningen men ändå bara hade 0-1 så var Linköping ändå på väg att få ordning på grejerna. Då släppte Engstrand in Modo igen med en tavla till 0-2 och där och då kändes det faktiskt redan ganska kört för hemmalaget. Ni som brukar se hockey vet hur det är. Man får den där uppgivna känslan av att det inte kommer att gå.
När försvaret sen bjöd Hedman på ett helt fritt läge i slottet till 3-0 så ja... Det var knappast Engstrands fel, men något var Melin tvungen att hitta på.
Det är ju två lag som spelar, och Modo gjorde många saker väldigt rätt. Backarna i Övikslaget gjorde det riktigt jobbigt för LHC genom att, till skillnad från hemmalaget, vara riktigt starka i positionsspelet och hålla ner farten på Linköpings forwards. I kombination med en mängd dåliga beslut i LHC-lägret, inte minst skott ur korkade positioner som ledde till spelvändningar, så blev det svårspelat för LHC. Att Ullmark i bortamålet fick hålla nollan tillskriver jag mer ett bra försvar än ett fantastiskt målvaktsspel. Inte så att Ullmark var dålig, inte alls. Men han blev aldrig heller riktigt svettigt utmanad och har nog hållit svårare nollor än den här i sin karriär.
Och apropå dåliga beslut. Ett lag som inte ens vinner 50% av tekningarna bör inte dra målvakten redan vid tekning utan hellre vänta tills pucken är under kontroll. Annars går det som det gjorde vid 0-4. Melin valde att plocka Andersson och spela 6 mot 4 efter en Modo-utvisninig. Klockren tekningsvinst för Modo och smack... Ridå! Efter ännu en Modoutvisning fick Linköping chansen att spela sista delen av matchen i 6 mot 3. Ännu ett dåligt beslut, den här gången av Jonas Junland som sköt ett skott rakt på täckande forward, och Modo kunde skicka in ännu en puck i det tomma nätet.
I LHC plussar jag för Simon Hjalmarsson som var den enda som såg ut som att han ville vara med och leka genom att åtminstone spela ordentligt fysiskt när inget annat fungerade.
I Modo delar jag ut plus till hela backuppställningen för en mycket väl genomförd match.
Hemmapubliken får ett rejält minus. Låt gå för att LHC var dåliga, men lite bättre tryck ska vi väl ändå kunna skapa på hemmaplan?
Till sist: låt mig slippa höra "vi var inte där" någon mer gång. När man kommer till jobbet ser man till att vara på plats även mentalt!
