Redaktionen tackar för sig
Hockeysäsongen är över och redaktionen vill passa på att tacka för sig och bjuda på en sista artikel.
Säsongen tog som många smärtsamt vet slut alldeles för fort. Förväntningarna var stora efter den fina placeringen i tabellen och drömmarna var stora. Clubens säsong slutade dock med en dålig eftersmak men det man får ta med sig är att man under och innan säsongen ökade arbetstempot och hur man jobbar för varandra. Något som vi på redaktionen också har försökt göra den här säsongen.
Vi fick tidigt in två nya eldsjälar som under säsongen har bidragit med ny energi till kärngruppen av skribenter som vi har. Vi hoppas även att ni läsare har märkt av den stora spridningen i våra artiklar, vissa skriver glatt, vissa av oss är riktiga realister och många av oss skriver med drömmar av guld i tankarna vid varje matchrapport.
Vi vill med den här artikel tacka för att ni har läst våra artiklar och meddela att vi tar ett uppehåll på några månader och återkommer när abstinensen blir för svår för oss att hantera. Som avslutning har vi alla skrivit ner vad vi är nöjda respektive mindre nöjda med den här säsongen. Trevlig läsning och hoppas att vi hörs igen i höst.
Alexander Frejd:
Nöjd: Bättre balans i truppen och även spelmässigt mellan offensivt och defensivt. Något vi har saknat senaste åren då laget och spelet har byggts mycket utifrån en eller två tokoffensiva kedjor. Det tar jag mef mig till nästa säsong och det kommer förmodligen bara att bli bättre
Missnöjd:
Målvaktsspelet är svårt att vara jättenöjd med. Rautio gjorde en klart godkänd säsong, men var inte tillräckligt bra när det gällde som mest. Högberg är en besvikelse sett till hela säsongen och det hade förmodligen krävts en Högberg i sitt livs form för att reda ut kvarten. Man kan snacka om hur spelet inte funkade som det skulle, och med all rätt många gånger, men utan en målvakt som räddar MER än vad han borde är det svårt att få ihop det. Även om man har två som delar på det.
Christian Lindström:
Nöjd: större jämnhet i truppen där ansvaret för produktionen spritts på fler spelare/kedjor. Fler unga spelare.
Missnöjd: oförmågan att vara bäst när det gäller. Ska man vinna måste man plocka fram det bästa spelet man har när det blir allvar. Det gjorde inte LHC.
Erik Brännström:
Nöjd: En trupp och spelidé som till stor del harmoniserade. Det fanns ett grundspel som alla köpte i år tillskillnad från tidigare år. Alla från poänggörare till juniorer visste vad som gällde och det gav både en tredjeplats i serien och en underhållande hockey.
Missnöjd: Misslyckandet i omställningen till slutspelshockey. När man helt plötsligt mötte ett lag i match efter match som gav 100% och dessutom analyserade hur LHC vill starta sina anfall från egen zon, så hade man inget att sätta emot. Ledande spelare klarade inte av att stressas och ledarstaben kunde inte förmedla en mottaktik.
Lukas Landl:
Nöjd: Uppfräschning i såväl stab som organisation var både nyttigt och högst nödvändigt. Det är svårt att få resultat direkt efter en säsong, men det Tangnes har visat är jag imponerad av. En tredjeplats i grundserien säger egentligen ingenting om man åker ut i kvarten, men det är trots allt en placering att bygga vidare på. Vi har börjat spela mer fartfylld och underhållande hockey. Inte lika Hemlin-fyrkantig som tidigare. Sen det faktum att man knoppat ihop det lag man har, med en så liten budget, är jag också imponerad av. Även juniorernas framfart och att Linköping är i topp vad det gäller egna produkter i A-laget.
Missnöjd: Att aldrig vara bäst när det gäller. Att man trots ett material av hög klass, inte ens lyckas vinna på hemmaplan. Det är återigen s.k. "stjärnor" som inte levererar när det gäller, utan de som gör det är spelare som dessvärre inte kan bära ett helt lag. All cred till dem förstås, men för att vinna guld måste de bästa spelarna vara på sin topp.
Johan Nilsson:
Nöjd: Att man hittat en spelidé som passar bättre för clubens ställning såväl ekonomiskt som vad gäller attraktivitet i övrigt. Lättare att lyfta in juniorer eller ta in spelare utifrån utifrån sin plånbok när offensiv produktion inte är allt. Bidrar du med fyra hårda smällar och bra forechecking kan det räcka vissa matcher då det finns fler som kan bidra. Detta banar väg för framtida framgångar och kan man hålla sig till detta och inte falla tillbaka i gamla vanor tror jag att vi i år såg början av ett Linköping som återigen är att räkna med även de år vi inte har ett överäskande överproducerande nordamerikanskt nyförvärv.
Missnöjd: Målvaktssidan och försvarsspelet långt ner i egen zon. Laget har under säsongen blandat och gett på målvaktsposten. Rautio får väl benämnas som stabil, oftast, men lätta puckar slinker in alltför ofta. Även utespelarna ska lastas för detta. Det är alldeles för ofta man slarvar och går på fel gubbe för att då lämna någon helt omarkerad, eller att man bara petar lite med klubban för att sedan ha gett iväg ett kanonläge i slottet. Backarna främst, men även våra forwards, måste bli bättre på att stänga slottet, pressa ut motståndarna och hålla rent framför mål. Det kommer kosta en och annan utvisning extra, men det kommer löna sig i längden om man får in det i varenda spelares ryggrad.
Mattias Wallenberg:
Nöjd: Att man lyckades få en spelidé att sätta sig redan från start och att Emwall redan sin första säsong gjorde klart godkända värvningar som passade in i organisationen. Även nöjd med att man bestämt sig för en väg att gå med ishockeyn i föreningen och att spelidén ska genomsyras från juniorleden upp till A-laget.
Missnöjd: Att man ännu en säsong går in med ett tveksamt målvaktspar och att tränarstaben inte lyckades med ett motdrag när väl Växjö hade hittat ett sätt att försvara sig mot LHC.
