LHC-bloggen: Tankar inför kvarten
Med en vecka kvar till första kvarten och två dagars distans till sista omgångens resultat och de konsekvenser som följde kring aktuella slutspelskombatanter känns det som ett ypperligt läge att vädra några tankar kring det som komma skall för Linköpings del. LHCFans bloggare Alexander Frejd stolpar upp några viktiga faktorer inför kvartsfinalduellen med Brynäs.
Efter att den sista omgången spelats färdigt i torsdags var tabellen spikad och för Linköpings del stod det klart att Brynäs utgör det första hindret på vägen i kampen om SM-guldet. Inför slutomgången hade LHC möjlighet att sluta såväl två eller trea som fyra och det blev tillslut det sistnämnda. Inte helt tokigt ändå om jag får säga min mening. Och missförstå mig inte nu, jag menar inte på något sätt att Brynäs är en enkel motståndare i ett slutspel. Tvärtom tror jag att det kommer att bli jämna matcher mellan två heta lag i en serie som mycket väl kan gå till sju matcher.
Slutspel är inte grundserie och jag borde väl egentligen ha lärt mig att det inte är lönt att försöka dra några slutsatser av det som varit hittills när det hela nu ska avgöras. Men om vi ändå för en stund ska förlora oss själva i statistikens underbara värld hintar den om att just Brynäs var det bästa möjliga motstånd Cluben rimligtvis kunde få inför årets slutspel. Visserligen ska det fortfarande spelas om de två sista slutspelsplatserna och en play in-serie över tre matcher kan vara nog så klurig för vilket lag som helst, men jag håller ändå sjundeplacerade Färjestad som favoriter att bli det bäst placerade laget att gå vidare från de kommande dagarnas möten. Om så blir fallet hade Linköping vid vinst i torsdags i egenskap av serietvåa fått möta just Färjestad. Ett lag som visserligen slutade tre placeringar bakom LHC, men som man i ärlighetens namn haft ganska svårt mot denna säsong. Tre förluster på fyra matcher med den senaste 5-1-segern den 25:e februari som enda undantag är siffror som visar att Färjestad trots allt kanske inte hade varit något drömmotstånd i en serie över bäst av sju matcher. Oavsett vilka lag som tar sig vidare från åttondelarna kan det dessutom vara svårt att matchas mot ett sådant lag. Dels för att de har ångan uppe från att ha spelat betydligt mer nyligen än sina motståndare, dels för att de slår ur ganska tydligt underläge och kan slippa undan en del av den enorma press som ständigt vilar över slutspelslagen. Under en så pass jämn säsong som denna tror jag därför inte att skillnaden skulle varit tillräckligt stor mellan lagen för att det skulle känts helt värt att få möta exempelvis Färjestad.
En tredjeplats hade istället resulterat i Skellefteå som kvartsfinalmotståndare. Då hade förhandsstatistiken varit mer jämnt fördelad då lagen vunnit två matcher var mot varandra under säsongen, men då ska vi också komma ihåg att Skellefteå varit något av ett slutspelsspöke för Linköping de senaste åren. Mellan 2012 och 2015 spelades tre raka semifinaler lagen emellan och varje gång slutade det hela med 4-1 i matcher till SAIK. Av de tre mest rimliga lag LHC kunnat få möta är därmed Brynäs det enda man har plusstatistik mot under säsongen. Tre segrar av fyra möjliga tyder på att Gävlelaget inte är en helt opassande motståndare i en kvartsfinal, om man nu överhuvudtaget kan dra några sådana paralleller från en så brutalt jämn säsong som denna.
I vilket fall som helst är det Brynäs som väntar för Cluben nästa lördag och det gäller att vara på tå direkt. Nedan har jag stolpat upp ett antal faktorer som jag tror kommer bli avgörande för LHC i kvarten:
Spets och bredd – Ett vinnande lag brukar ofta karakteriseras av en god balans mellan spets och bredd i spelartruppen. Efter att samtliga lagdelar höjt sig och ett fåtal värvningar fyllt viktiga luckor under seriens gång börjar Linköpings lagbygge se alltmer komplett ut. Från ledande spelare som Broc Little, Garrett Roe och Anssi Salmela till slitvargarna Sebastian Karlsson och Niklas Fogström finns det en röd tråd i laget med spelare som alla vet sin uppgift och har något viktigt att bidra med.
”Secondary Scoring” – Hänger ihop med ovanstående resonemang kring spets och bredd. LHC har helt klart tillräckligt med offensiva stjärnspelare i Broc Little, Garrett Roe, Andrew Gordon och bröderna Olimb, men i ett slutspel krävs det också att ytterligare några namn kliver fram och prickar in målformen. På ett sätt kommer det därför nästan bli ännu mer avgörande huruvida spelare som Jakob Lilja, Marcel Müller, Niklas Persson och Henrik Törnqvist har sparat sina bästa insatser till det som väntar.
"Special Teams" – Ett lags agerande i box- och powerplay kan fälla avgörandet i en match och Linköping måste fortsätta att jobba hårt med detta för att ge sig själva en möjlighet att gå långt. Spetskompetens finns åt båda håll.
Målvaktsmatchen – Det var ett tag sedan en LHC-keeper spikade igen rejält i ett SM-slutspel och de senaste två säsongerna har det varit ett klart bekymmer. Marcus Högberg var själv med båda åren och ska nu gå in i sitt första slutspel som tilltänkt etta. Han gör det med en fin säsong, framförallt de senaste månaderna, i ryggen och har egentligen alla möjligheter att bli den guldmålvakt som klubben hoppats på. Med sig på resan har han gamla J20-polaren Jacob Johansson som också han visat att han håller på den här nivån och visst känns det som att Linköping har ett något hetare målvaktspar än Brynäs. Ingen går dock säker i ett slutspel där varje ingripande kan vara skillnaden mellan hopp och förtvivlan så räkna med att målvaktsmatchen kommer att vara en rejäl nyckelfaktor även denna gång.
Fysiken - En faktor som LHC saknat de senaste slutspelen är storlek och tuffhet. Cluben har sedan länge varit ett spelande lag med många individuellt skickliga spelare, men alltför ofta tvingats se sina fixstjärnor försvinna helt när det fysiska spelet trappats upp. I år finns det dock gott om fysik i laget och spelare som Emil Sylvegård, Marcel Müller, Jörgen Karterud och Vilmos Galló har alla potential att reta gallfeber på motståndarna. Kanske ska LHC få motståndarnas toppspelare ur balans i år?
Få stopp på superlinan – Brynäs sitter på ett trumfkort i form av SHL:s poängstarkaste kedja med Oskar Lindblom, Jesper Jensen och Kevin Clark som tillsammans bar fram varandra till en fjärde-, femte- och sjundeplats i poängligan. Naturligtvis blir trion ett naturligt huvudfokus för Linköpings defensivspecialister att får stopp på och det kan visa sig bli helt avgörande att man gör det. Det är dock minst lika viktigt att man hittar en balans där och inte ger övriga spelare för mycket utrymme bara för att intresset att stoppa förstalinan är stort.
Skadefri trupp – Nästan för uppenbar punkt för att den ska bli intressant att skriva något om. Att få skador på viktiga pjäser är ständigt ett orosmoment för samtliga slutspelslag, så också i år. Om kemin i kedjor och backpar rubbas kan hela spelet gå i stå, det har vi sett tidigare, och därför får LHC hoppas att man haft sin beskärda del av skadebekymmer denna säsong. Bredden i truppen är dock positiv då en eventuell spelarfrånvaro inte nödvändigtvis behöver försämra kvaliteten alltför mycket.
Hemmafördel – Även om Linköping förlorade racet om en något högre placering såg man trots allt till att knipa den åtråvärda topp fyra-placering som ger en hemmafördel i kvartsfinalen. Fyra av de maximalt sju matcherna i serien kommer att gå av stapeln i SAAB Arena där laget bara förlorat en enda match (!), sedan årsskiftet. Förhoppningsvis kan fansen och det goda självförtroendet på hemmais fälla avgörandet i Clubens favör om serien blir alltför jämn.
Inställningen – Många gånger har vi sett vilja slå klass när det kommer till slutspel och jag kan inte låta bli att beundra den glöd som finns i ögonen hos spelare som Niklas Persson, Sebastian Karlsson och Broc Little med flera när de ser ut att vara beredda att gå genom eld och vatten för att genomföra sina respektive arbetsuppgifter. Det svala intresse från några av lagets stjärnspelare som skymtats tidigare år när det hettat till ser också ut att vara som bortblåst. Broc Little och Garrett Roe är visserligen lagets stora lirare, men ingen av dem räds att stå upp i en närkamp eller ta lite stryk framför kassen om det krävs för att få pucken i nät och det är nästintill kriminellt viktigt i ett slutspel.
Bäst när det gäller – Den kanske viktigaste punkten av alla. I slutspelet är det bara här och nu som gäller. Inte nästa byte. Inte imorgon. Inte om en vecka. Varje situation kan få sådana extrema konsekvenser att det gäller att vara bäst när det gäller som mest. LHC har varit ett frekvent slutspelslag under en lång tid och sedan klubbens första kvartsfinal 2004 har man endast missat slutspel en enda gång (2012). Trots det aktiva slutspelsdeltagandet har man som bekant ännu inte fått lyfta SM-bucklan och givetvis finns det många enskilda orsaker till det. I slutändan rör det sig dock om en överhängande sak, oförmågan att vara bäst när det gäller. Ska Cluben ta sig hela vägen denna gång krävs det att samtliga inblandade agerar på toppen av sin förmåga när det hela avgörs. Ishockey går ut på att vara bättre än sin motståndare och spelar du bättre vinner du oftast också. Det låter lätt, men är så ohyggligt svårt. Speciellt om du bara har sju matcher på dig.
På lördag får vi en första indikation på hur det hela kommer att sluta, men jag tror vi kommer få räkna med en riktigt jämn matchserie från start till mål. Hockeygodis, med andra ord. Slutspelstiden är här. Som vi väntat.
TÄVS
