Det är svårt att dra stora växlar av några få matcher. Men en sak känns säker: Daniel Gunnarsson är tillbaka. Inte bara i Leksand - utan också som en elitmässig back.
0 kommentarer
Det är snart dags för första tekning. Och äntligen står poäng på spel. Säsongsupptakter kan vara läskiga. Det vet vi. Därför går det inte att nog understryka betydelsen av några sketna inledningsmatcher.
Att tippa hockeyallsvenskan är inget enkelt spel precis. Lag under- och överpresterar hejvilt. Likadant är det på spelarnivå. Leksands trupp lär inte vara något undantag. Nån kommer att få sitt genombrott, nån kommer underprestera och nån kommer säkert få sparken. Vi vet bara inte vem. Men att försöka gissa går ju. Ta en titt in i min grumliga spåkula - och mina sju förhandsprofetior.
En kapten kan vara på olika sätt. Det finns den verbale. Det finns den som låter spelet tala. Och det finns den som går i går i bräschen, och leder med gott exempel. Som Martin Karlsson.
Frågan är befogad. För efter ännu en efterhängsen skada kan man börja fundera på om Leksands nyckelspelare numero uno har hälsan nog att leda laget genom den mörka, slingriga vägen som kallas hockeyallsvenskan.
Stolpskott, miserabelt målvaktsingripande och en Bratwurstmätt tysk. Det vinner man sannerligen inga måstematcher på.
Vilken skillnad gör egentligen sena värvningar? Den senaste tiden, i spåret av jakten på tyskarna från Krefeld, har det stött och blötts. Och som leksing finns det historik att ta av. För är det något klubben pysslat med det senaste decenniet så är det en sak: att röra om i grytan. Gärna i januari, med blandande resultat. Häng med på en resa down the memory lane och minns solskenshistorier till succéer och flagranta fiaskon.
