Brynäsbloggen: Målen som räknas
Ishockey… denna underbara sport. Ishockey… denna fantastiska sport som kan vara så horribelt orättvis. Hur kan det vara så oerhört omöjligt att hitta ”hålen” på en målvakt? När man varit framme vid tv-apparaten så många gånger och pekat. Alltså, jag är glad att jag inte tryckte fingret genom skärmen.
”Men skjuuuut då, nähähädå du passa istället… vad var det bra för då?”. ”MEEEEEEN, varför skjuter du skelleftekillen på BENEN??? Du ska ju på MÅÅÅL” Och så flög fingret mot tv-skärmen igen där man klart såg de tomma ytorna som jag, vid tillfället, tyckte mig få plats med ett jumbojet. Frugan tittade hela tiden på mig med trötta ögon och funderade förmodligen på vilken vägg jag sprungit in i.
Var det ett rättvist resultat? Tja, så här i efterhand måste jag nog erkänna det. Brynäs var bra, men Skellefteå hade lugnet. De var coola och arbetade metodiskt. I första perioden så hade Brynäs 9-3 i skott och kanske matchen hade blivit annorlunda om de kunnat förvalta något av sina lägen då. Jag hörde något om att Skellefteås trupp har ungefär 1000 minuter mer spelade i högsta ligan än Brynäs unga trupp. Erfarenhet är en enorm trygghet att luta sig mot när det går tungt. Brynäs trummade på bra men Skellefteå kom hela tiden ut ur situationen helskinnade.
När Skellefteå tog ledningen i andra perioden så stönade jag högt ”Men NEEEEEJ så jäkla orättvist”. Och det tycker jag fortfarande för Brynäs verkade mer taggade och hade chanser på chanser. Men, Skellefteå var lugn och trodde hela tiden på sitt spel även när Brynäs surrade som värst runt dem. Skellefteå fick igång sitt spel i den andra perioden så de var ju inte utan chanser. En toppmatch där två av ligans bästa lag möttes och det syntes. Måste erkänna att jag ständigt imponeras över Skellefteå. Det är otroligt hur de, säsong på säsong är så pass dominant som de är. Vad är det nu de har, 11 raka vinster?...
Otroligt!!!
Var det klokt att i tredje perioden vid 12 något minuter spelade, ta ut målvakten och försöka sig på ett 6 mot 4 powerplay? Jag skakade på huvudet och undrade om jag verkligen såg rätt. 13.24 styrde Nick Johnson in reduceringen. Givetvis skönt att de fick utdelning. Men jag tycker ändå att det var väldigt tidigt in i perioden som ”Bulan” gamblade så fräckt. Nu gick det hem och jag ger honom cred för det lyckade draget. Inte många som skulle våga något sådant. Men jag tar samtidigt tillbaka creden då han fortsatte på samma spår när Skellefteå, lite senare, fick två man utvisade med 25 sekunders mellanrum. 5 mot 3 hade räckt där. Brynäs är underbar i powerplay och det blev lite väl att utmana ödet visade det sig. Jag är tämligen säker på att vi hade kunnat kvittera om ”Bulan” låtit Sandström stanna kvar i buren. Visst, hade chansningen gått hem hade vi nog alla hyllat honom som ett taktiskt geni. Tyvärr är linjen mellan att lyckas och misslyckas i ett sådant spel oerhört tunn. Den är så tunn att solens strålar tränger igenom utan att minska i styrka.
Vad vill jag att Brynäs tar med sig till returmatchen imorgon? Jag vill absolut att de ska ta med sig sitt egna spel. Anpassa er inte efter deras hemmaplan. Respekten för motståndet ska inte finnas där. Den ska inte ens sitta med på resan upp. Skaka av allt sådant redan när ni kliver upp ur sängen.
Vidare så vill jag gärna se ett mer kyligt anfall från backarna vid offensiva blå. Skjut inte så fort pucken är nära. Vet inte hur många gånger som skotten satt på smalbenen på täckande Skellefteåspelare. Spela pucken eller placera den framför målvakten. Tilltrasslade situationer kan, som sagt, resultera i att pucken återfinns i målburen. Tjonga inte på så att man tror att benen på motståndarna ska flyga upp bland publiken. Missförstå mig inte, det är aldrig fel att skjuta på mål men… lite taktik får gärna vara med. Kan väldigt lätt hända att det blir en snabb spelvändning när man försöker ”skjuta knäskålarna” på motståndarna.
