Matchkrönika: Brynäs-Karlskrona
Hösten börjar ge sig tillkänna, vinden blåser, kylan börjar så sakta bita sig in på skinnet. Man letar, suktar efter det sista sommartecken och vägrar ta in, inse att det går mot sitt slut. Med en djup suck accepterar man till sist faktum och tar på sig tjocka tröjan, tänder brasor och signalerar genom röksignalerna att vi kapitulerat. Men det är inte en sådan höst vi går mot mina vänner, denna höst har vi länge gått och väntat på. Nu är vi snart där vi skall vara, högst upp, drivande.
I vanlig ordning är det inte det lättaste att vet var man ska börja att dissekera en match mot världens näst mest roligt spelande lag. Bulan Berglund har imponerat på mig på flertalet sätt. Med Bengtzéns värvningar är vi påväg att få en otroligt harmonisk och spännande trupp, jag tänker framförallt på Paille som går från klarhet till klarhet för varje försäsongsmatch han spelar, jag tänker framförallt på Granströms som är så där otroligt mycket Granström så som vi minns honom från hans senaste sejour i brynäsdressen, och så har vi Gunderson. Vilken briljant spelare, en härförare, förebild och allt det där som man vill att ett lags stora stjärna skall vara. MEN, vår trupp är inte den starkaste, det märks.
Det finns otroligt myckler oklarheter i truppen, det finns otroligt mycket frågetecken som under hösten måste redas ut. Men det som glädjer mig, det är att vi på försäsongen lyckats fördela målskyttet på alla fyra kedjor i laget, det som skrämmer mig är att jag inte i dag kan se någon naturlig förstacenter OM inte Pathrik Westerholm får det att fungera mellan Zaborsky och Clark. Det var på förhand en intressant tanke, jag gillade den extremt. Men något som är intressant på papper, behöver inte i praktiken fungera, så är det. De chanser dessa 3 herrar fått tillsammans hittills på försäsongen har sett "sådär" ut. Det som denna kedja skapar under matcherna är inte genom ett gott samspel, det är soloprestationer, prestationer där Zaborsky och framförallt Clark lever på individuell skicklighet. Det är GOTT att det vågas, det är sånt som ger utdelning i längden, men det är tråkigt att kemin inte finns där i 5 mot 5 spelet. Att flytta puck i PP är en sak, att flytta puck 5 mot 5 kräver så mycket mer.
Jag har på forum resonerat, spekulerat och även fastslått att laget kanske skulle offrat 2 av försäsongens värvningar mot 1 större namn, att man skulle offrat 2 spelares löner på 1 spelare av lite högre kaliber. Hade jag fått leka med tanken så hade man kanske offrat Thorell och Jensen, och den plats som blivit över hade man gett till Ölund eller varför inte Boqvist. Nu förvisso, har Jesper Jensen visat en uppåtgående trend på försäsongen, samspelet med Lindblom och Ponthus Westerholm har fungerat felfritt. Men faktumet kvarstår, och tanken finns där - Hade vi inte mått bra utav ytterligare ett toppnamn i denna trupp? För rent krasst så, för 2 säsonger sedan tappade vi Bill Sweatt, och i våras tappade vi Anton Rödin till NHL och Greg Scott till KHL, in har vi fått Zaborsky och Clark, gedigna värvningar i sig. Men, jag tror och känner fortfarande att vi hade mått bra av, och vi hade faktiskt klarat ytterligare en toppvärvning, om vi hade offrat 2 andra.
För så är det, med dagens trupp, så kommer det inte komma in några juniorer i år. Vi har idag 1 kedja som när truppen är skadefri kommer att få sitta på läktaren. Jag är rädd för hur det kan sluta, jag tror att det inte alls kommer fungera för alla spelare. Det är lugnt nu när det är försäsong och krämpor dyker upp lite här och var, men när det är på riktigt, när det är säsong, då vill alla spela. Där har Bulan någonting att bita i - jag med många av er kommer att följa detta med spänning. Däremot är jag av uppfattningen att om Brynäs som lag ska kunna utvecklas och ta nästa steg, samt att Bulan ska kunna utvecklas som tränare , måste han våga när det gäller, när det finns att förlora men när det finns ännu mer att vinna. Att kunna kringgå sina rutiner gällande byten och kontinuitet.
Matchen igår då. I 2 1/2 period så var det ett lag på banan. Och inte bara 1 lag för att Brynäs spelade bra, för det gjorde vi inte. Utan Karlskrona visade absolut ingenstans upp kvalitéer som ett lag i SHL bör göra, och ej heller på denna tid av året några tendenser till att "aha, detta kan faktiskt bli bra i slutändan". 3-0 efter 50 spelade minuter kunde ha varit 5.6 och till och med 7-0 en fullt fungerande dag, ungefär så dåliga var Karlskrona igår. Ungefär så "dåliga" var även vi.
Jag tänker heller inte orda om Rautios tavla, den kom, KHK bjöds in i matchen. Matchen slutade 3-2 när hesa Fredrik tjöt för 60 spelade minuter. Men innan dess så mäktade KHK med 6 skott på 40 minuter, vårt försvarsspel i mittzon fungerade mycket bra, det var även tätt framför Rautio i vår egen zon. Efter 3-0 målet började man slappna av, KHK bjöds på 2 snabba mål, och i slutskedet av matchen var heller inte 3-3 långt borta, så nära som en träff i ramvirket kom man, men i dag var gudarna med oss, och segern i Elitcupen var ett faktum.
4e raka segern, av 4 möjliga på försäsongen. En skön svit, absolut.
Jag väljer dock att inte fira allt för mycket.
Vi har mött AIK, ett lag för den övre halvan i Allsvenskan. Vi har mött kanske SHL's sämsta lag sett till material, ekonomi och form - Leksands IF, vi vann sånär i den första turneringsmatchen mot Almtuna, och vi var ett stolpskott från förlängning igår mot ett annat av SHL's förväntande bottenlag, Karlskrona. Ett Karlskrona som åkte på dyngpisk mot Västervik med 7-0, ett Karlskrona med egentligen 1 spelare av hög SHL klass i Mattias Guter.
Leksand, AIK och Karlskrona är inte ett Frölunda, LHC eller Skellefteå. Jag gissar att vi får bekänna färg i dubbelmötena mot Djurgården, och Örebro därimellan.
Jag väljer att inte jubla, men jag glädjs givetvis åt segern, det är alltid bra för moralen.
Självklart är jag inte så övermodig att jag tror mig kunna förutspå utgången i varenda match. Det kan ju inte ens Tomas Ros, uppenbarligen. Men det här ger ändå en ganska bra överblick av vad som kommer att krävas av oss i höst för att vi ska lyckas vinna det där förbannade guldet och återställa ordningen i leden, eller framförallt klara av den målsättning vi sätter inför varje säsong, att bli ett lag för topp-4
Räddningsprocent efter att både Sandström och Rautio stått 2 matcher:
Rautio: 88,57%
Sandström: 96,96%
Poängligan (försäsong)
1. Johnson 2+2 (4)
2. Granström 1+3 (4)
3. Jensen (2+1) (3)
4. Pontus Westerholm 2+1 (3)
5. Zaborsky 1+2 (3)
Jag tycker att det på något sätt är intressant med Ponthus poängproduktion under denna försäsong, och jag är lite förbryllad över brorsans, som i familjen bör ses som den bättre utav dem båda. Om inte Pathrik får det att fungera, är kanske Jacke Blomqvist nästa man på tur i en potentiell förstakedja?! Ni minns väl hur bra han fungerade bredvid Micke Johansson i Leksand, och framförallt hur Jacke växte fram till lagets kanske bästa spelare i slutskedet av fjolårssäsongen. Bör inte ett lags lagkapten förtjäna en högre plats i hieararkin? Ja, jag känner faktiskt att jag unnar honom den chansen. Jag hoppas att den ges om Bulan väljer att vaska om i formationerna, det enda jag INTE tillåter Bulan att göra, det är att sära på Paille, Granström och Nick Johnson. Helt klart Brynäs bästa formation just nu. Elakhet och tyngd så det räcker och blir över. Paille har gått från Polis i NHL till någonting helt annat. Förutom en frenesi som jag inte sett i Brynäs sen Bill Sweatt och Martin Johansson spelade här, så har han även bevisat att han besitter ett par otroligt fina handleder för spelartypen. Alltid närmsta vägen till mål, alltid 110% in i närkamperna, och då har jag inte ens nämnt Granström och Nick. Amerikansk tyngd och muskler, en gedigen transatlantisk mix av elakhet och "crash the net" stil. Denna kedja blir farlig i höst.
Brynäs–Karlskrona 3–2 (1–0, 1–0, 1–2)
Första perioden: 1–0 (19.18) Ponthus Westerholm (utan pass).
Andra perioden: 2–0 (17.07) Kevin Clark (utan pass).
Tredje perioden: 3–0 (4.23) Johan Alcén (utan pass), 3–1 (5.02) Filip Cruseman (Mattias Guter), 3–2 (9.37) Marcus Paulsson (Alexander Bergström).
Skott: 24–17 (9–3, 7–2, 8–12).
Matchens 3 stjärnor
*** Paille - Slit, slit och slit. Visade återigen upp ett 110% arbete över hela banan, var sånär nära att hitta nätet vid 2 tillfällen under matchen efter att helt själv skapat utrymme för sig själv.
** Granström - Elakhet, elakhet och slit. Förutom en dubbeljabb och en högerkrok så var Granström likt Paille överallt på banan. En arbetsinsats värd att hylla.
* Gunderson - Gunderson visade i matchen mot KHK hur viktig han är för detta lag. Han vrider och vänder ut och in på motståndarna med sin smartness och skridskoåkning. Gunderson missar aldrig mål.
