Malmö FF - Djurgårdens IF 1-3
Någon sa ”fotboll är inte en fråga om liv eller död, det är värre än så”. Idag ställdes denna tes på sin spets och den visade sig vara falsk. Med händelserna i USA på näthinnan blev en fotbollsmatch mellan MFF och DIF en sekundär händelse även om det var en välspelad tillställning lagen bjöd publiken på.
Strax innan det var dags för av marsch mot Skolgatans Ölcafé nåddes jag av nyheten att ett flygplan kraschat i World Trade Center och väl på plats blev jag och de övriga medvetna om den ofantliga vidden i det inträffade. Det som skulle bli en ovanligt lång uppladdning inför en match blev till en förvirrad diskussion om terrorism och ett ständigt tittande på krogens TV. Tama försök gjordes att föra upp fotboll på dagordningen men de avbröts snabbt av fortsatta betraktelser över den värld vi lever i. Vad är det för smärta som föder ett sådant hat att man med berått mod kraschar 4 flygplan och dödar kanske 1.000-tals människor? En tanke och en kondoleans riktas till de drabbade i USA men också en tanke åt de som känt sig så kränkta att de genomfört ett terrordåd av denna dignitet.
Det var inte bara en attack mot USA, hotet mot oss personligen kröp närmre och det var många som tänkte tanken att ge fan i matchen och åka hem till familjen. Min hustru ringde och ville att jag skulle komma hem och jag vacklade faktiskt men jag och alla andra som var närvarande bestämde sig för att matchen skulle ses på plats. Dock uteblev stämningen när vi vandrade mot Stadion och matchen var egentligen bara något som skulle avverkas för att den faktiskt spelades.
Men märkliga saker händer med fotbollssupportern och väl inne på arenan så väcks fotbollsnerven och känslan inför matchen. Så många som 12.056 hade trots händelserna i USA valt att se på fotboll och de fick faktiskt förvånansvärt god valuta för pengarna. Efter det att offren hedrats med en tyst minut, en minut som faktiskt var tyst, blåste domaren Sundell till match.
Om MFF rett ut sin 1-0 ledning hade matchrapporten avslutas här med en kort redogörelse om minuter, måskyttar och varningar men nu blev avslutningen annorlunda. Jag vill inte riskera att Himmelriket kallas dålig förlorare och stoppar huvudet i sanden så jag skall försöka analysera matchen så gott det går.
Först och främst skall framhållas att DIF var det absolut bästa lag vi sett på Stadion i år. Laget har en harmoni och en spelglädje som är påtaglig. Varje spelare ser ut till att veta sin uppgift i lagmaskinen men det finns även utrymme för individuella initiativ. Rehn är mästerlig i sin centrala roll på mittfältet och styr lagkamraterna på ett sätt som får en att minnas Thern i fornstora dar. Försvaret är starkt, skickligt och idag var det väl endast Isaksson som föll ur ramen. Den gode Skåningen var mer än lovligt flaxig i dagens match och om det ville sig illa så hade han kostat Dif matchen. Nu redde det upp sig för Dif och det kan supportrarna faktiskt tacka inhopparen Jones Kusi-Asare för. Även om DIF var bra innan hans inhopp var det lite si och så med skärpan framför mål men med Jones inhopp ökande trycket och han blev anledningen till att vågskålen föll över i DIF:s favör. Om laget kan fortsätta med denna fotboll så kommer se att bli mycket svåra att peta från guldplatsen. Göteborg har chansen och det har kanske även Hammarby men just nu är det fördel DIF.
MFF då? Jodå, en av årets starkaste insatser hemma och en gnista som var inspirerande. I första halvlek var laget väl så bra som Dif och kunde faktiskt avgjort vid ett par tillfällen. Skoog och Majstorovic var grymt bra men även lagspelet fungerade som det var tänkt. Laget mötte motståndarna högt upp i banan vilket fick Dif att backa lite grand. De fick inte till samma bländande passningsspel som Dif men var effektivare i sina attacker. Om det sedan beror på dålig kondition eller en uppryckning av Dif så bedarrade MFF:s spel betänkligt i andra halvlek. När Kusi-Asare byttes in så hade MFF:s försvar inte mycket att sätta emot och det blev allt för många chanser för motståndarna. MFF hade fortfarande chanser och de var till och med mycket farliga men de kom mest på chans och var inte resultatet av vägvinnande spel. Men det var helt klart ett fall framåt och det skall med detta spel inte finnas någon som helst fara för något nedflyttningsspöke. Fortsättningen blir en behaglig resa i mittregionen och om sanningen skall fram så har skribenterna på HimmelRiket redan blicken inställd på nästa säsong.
Dif var det bättre laget och vann rättvist och bör vara en glödhet guldkandidat men idag känns den allsvenska slutstriden minst sagt avslagen, och det säger jag inte för att MFF nu är absolut borta från allt vad topplaceringar heter utan på grund av dagens händelser. Nästa vecka kan vi börja spekulera och tvista igen men nu känner jag bara för att gå in och krama min sovande son och be till högre makter (vilka gör det samma) att vansinnet har ett slut.
Varför bomba, lemlästa och döda när de kan avgöra sina meningskiljaktligheter på en gräsmatta, två mål och en boll?