Modo-kalendern: Lucka 16
I lucka 16 hittar vi Jonatan Lindquist
I lucka 16 av Modo-kalendern hittar vi journalisten Jonatan Lindquist.
Hej Jonatan, vilket är ditt bästa Modo-minne?
Jag har i den här luckan blivit ombedd att välja mitt bästa Modo-minne. Om vi skruvar på definitionen och säger starkaste så finns det så många som sticker ut genom åren. Vi har starka ögonblick som lineupen med Näslund, Forsberg och Sundström, Erika Grahms magiska, känsloångande intervju med Allehanda efter maskfiaskot i finalen 2014 och när Harald Lückner rullade ut Jonsson, Timander, Salomonsson, Sundström och Svartvadet för att defilera hem guldet 2007 – och så klart Morten Greens gröna klubba, fortfarande den snyggaste i historien.
I och med mitt jobb som hockey-bevakare här borta så tror jag nog att det är på sin plats att ta ett NHL-relaterat minne. Det är min sjätte säsong här borta och så fort någon frågar varifrån Sverige man är så räcker det, utan undantag, att droppa ”well, have you heard of Modo?”.
Det är häftigt, och nog känner man sig lite stolt.
Om jag då ska välja ett favoritminne kopplat till Peter, Markus, Victor, tvillingarna och alla andra spelare som satt Nolaskogs på världshockeykartan så får det nog bli nedanstående.
Jag var på plats i Vancouver från Daniel och Henrik Sedins sista match, som Daniel avgjorde i sudden efter pass från Henrik, och det kommer för alltid vara ett av mina absolut starkaste idrottsminnen.
Hela den här matchen var en kärleksfest till bröderna, det var stående ovation i var och vartannat reklamavbrott, och taket lyfte verkligen vid det målet. Gåshud räcker inte för att beskriva känslorna i kroppen just då.
Att två pojkar från Gullänget blivit två män älskade av en mångmiljonstad på andra sidan jorden är magiskt. Så det får bli det minnet.
