Några tankar efter gårdagens match mot Linköping och innan tisdagsmatchen mot Skellefteå.
Leksand tog under lördagen två poäng efter straffvinst mot Linköping (4–3). Med hänsyn till hur matchen utspelade sig får Leksand vara nöjda med 2 poäng. Det var länge sedan Leksand var så tillbakatryckta på hemmaplan, framför allt i de första två perioderna.
Det dåliga spelet gjorde att Charles Berglund tog en timeout i den andra perioden, vilket jag tyckte var helt rätt. Man minns alltför väl hur Björn Hellqvist vägrade ta timeout i sådana lägen och då slutade det ofta med att matchen rann iväg i negativ bemärkelse. Det finns en del röster som skriker efter att Berglund bör bytas ut men jag tror att det kan vara ett misstag. Jag tror att Berglunds relativt lättsamma sätt att vara och förmodat goda personliga kontakt med spelarna kan vara fördelar om det blir ett pressat läge i vår. Han är dessutom 60 år och kan förväntas ha lite mer distans till det hela, vilket jag tror kan vara till nytta.
På tisdag väntar Skellefteå borta. Till dess får man hoppas att i vart fall Peter Cehlárik kan vara med i laguppställningen. Dessutom tror jag det är nyttigt att laget nu får sova i egen säng ett par nätter och vara matchlediga söndag och måndag, då vissa spelare såg lite trötta ut under matchen mot Linköping. Särskilt August Lissel har nog behov av att vila, om han ska vara med på tisdag. Ungtuppen fick under lördagen först spela J20-match mot Frölunda på förmiddagen för att sedan spela med A-laget på eftermiddagen (!). Det kan vara rätt läge att möta Skellefteå nu efter deras ihållande dåliga trend. Skellefteå har endast en vinst de senaste fem matcherna. När det gäller Skellefteås hemmafacit efter 60 min denna säsong har de 8 vinster, 9 förluster och 1 oavgjord match på totalt 18 hemmamatcher. De har förlorat 3 av de 4 senaste hemmamatcherna med relativt stora siffror; 1-5 (Brynäs), 0-4 (Linköping) och 0-3 (Färjestad).
Tre snackisar efter matchen mot Linköping
- Det har ryktesvägen sipprat ut från medlemsmötet som hölls igår lördag att det fortfarande verkar vara en utmaning att få ihop ekonomin. Däremot fanns det goda tankar och planer om hur intäktssidan skulle kunna ökas. Det är inte så mycket mer man kan göra som supporter än att gå på matcherna, handla i kiosken och köpa soffbiljetter m.m. Jag väljer att stoppa huvudet i sanden gällande ekonomin och hoppas att det inte påverkar spelarna för alltför mycket.
- Klacken från Linköping var relativt betydande i antal och flera polispatruller fanns på plats. Jag märkte dock inget direkt olämpligt beteende under matchen. I den första periodpausen tyckte dock bortasupportrarna att det var roligt att öppna dörren som gick till leksandsdelen i det serveringsutrymme som finns bakom södra stå och skrika hejaramsor. Det visade sig sedan att dörren inte gick att låsa. Under några minuter pågick en sketch såsom i en film när ordningsvakter/serveringspersonal stängde dörren varpå dörren strax därefter återigen öppnades av linköpingssupportrar. Nu hände inget allvarligare vad jag vet men detta måste ju åtgärdas ifall det i någon senare match kommer mer fientliga fans.
- Bra insats av klacken och särskild under slutet av matchen. Mantas Armalis hade inte gjort sin bästa match men var inte heller dålig. Jag tror att han stärktes av att hans namn skreks vid ett flertal tillfällen under straffläggningen. Vid avtackning efter match kunde man konstatera att hans barn som han hade med sig ut på isen möjligen också har ambitioner att bli målvakt då skridskoåkningen fortfarande hade förbättringspotential :).
