Nattsvart, Gnaget
Det ser mörkt ut på den svartgula himlen, den riktigt riktigt mörkblå färgen som förr fanns i emblemet har blivit svart som natten. Jag förväntade mig inte att den här hockeysäsongen skulle bli en dans på rosor, jag la allt mitt hopp till tålamodet men inser nu att det kanske redan tagit slut. Efter sex omgångar ligger vi näst sist i serien. En trepoängare kom mot Almtuna i omgång tre, annars har det skiljt två mål från oss och våra konkurrenter när vi förlorat - idag skiljde det fem trots att v
För så var det faktiskt. ”När vi går rakt framåt, då kör vi över de” sa Isac Heens i pausintervjun efter tjugo minuter spelat. Jag var beredd att hålla med honom. Det AIK jag såg skrinna ut på Hovets is i första perioden är det AIK jag har längtat efter. Efter halva perioden var det 11-3 i skott till Gnaget och ett kvickare AIK åkte mer skridskor, jobbade hårdare och fick det att se lekande lätt ut när man tog sig in i den offensiva zonen. Karlskoga såg trevande ut och det enda man fick till var kontringssituationer. Jag kom på mig själv med att tänka ”Den här matchen tar vi!” innan jag sjönk ner i det avgrundsdjupa hålet igen. Det enda jag fick jubla till var Isac Heens 1-0. Pucken spelades upp köksvägen och landade på blålinjen där Joakim Lilliehöök stod placerad. Snyggt kunde han spela fram Heens som snärtade upp pucken bakom Tim Juel som kom till Karlskoga inför säsongen efter att ha spelat i Östersunds IK i mer eller mindre hela sitt liv. Men lyckan blev inte långvarig. Bara minuten efteråt gjorde Tor Immo det som han gör allra bäst - mål. Han fortsätter att briljera på HockeyAllsvensk-nivå och satte i och med målet sitt tredje för säsongen. Det kom som från ingenstans, men en bra målskytt behöver sällan ett bra flow. Första perioden slutade 1-1 med 18-5 i skott till AIKs favör och det såg lovande ut.
Trots att det var AIK som vann puckinnehavet i mittenakten var det redan där och då raset började. Man fick inleda den andra perioden med numerärt överläge men istället för att göra mål med en man mer på isen släppte man in ett efter en kontring. Carl Berglund kunde mer eller mindre ohotad åka hela vägen från egen zon till AIKs dito och fint servera Karl Jonsson som överlistade Johannes Jönsson. Att överlista Jönsson verkade dock inte så svårt denna afton. Tor Immo sa själv efter sitt kvitteringsmål att det mer var tur än skicklighet och Karl Jonssons mål i numerärt underläge var alldeles för enkelt. Det tyckte huvudtränare Jussi Salo också. Efter 1-2 byttes Johannes Jönsson ut mot August Hedlund och trots att 19-åringen räddade ett friläge sin första minut på isen var inte heller han stabil i målet.
Inför den tredje perioden sa Jussi Salo att han saknade tre mot två-lägen. Vilket fick mig att skratta till lite. Hans spelare hade nämligen både en tre mot ett-situation och en fyra mot tvåa. Vad man gjorde de gångerna? Passade motståndaren. Och jag tänkte faktiskt att jag skulle vara lika kass som AIK var i den tredje och avslutande perioden när jag skriver den här matchrapporten. Jag lämnar WO. Jag ger upp. Jag lägger mig platt och rasar fullständigt. Idag blir jag inte bättre än en uppgiven skribent som vägrar att skriva om hur 1-2 blev 1-6 innan slutsignalen ljöd.
