Västerås - AIK
No expectations
En vecka har passerat sedan undertecknad skrev en ganska frustrerad krönika om hur säsongen sett ut så här långt. Två omgångar har spelats sedan dess och det finns egentligen ingen anledning att ta tillbaka ett enda ord jag skrev då. En förlust och en vinst senare ser vi att mönstret ligger kvar. Vi slår lag på undre halvan och förlorar mot lag på övre halvan. Västerås ligger fyra så jag citerar duon Jagger-Richards: ” I’ve got no expectations”.
Att inte ha några förväntningar betyder emellertid inte att det saknas hopp. Hopp finns det nämligen alltid. Ska vi leta upp det som tänder strimman av hopp kan vi konstatera att Västerås är något av undantaget som bekräftar regeln. Laget är nämligen något så sällsynt som ett lag i toppregionen som AIK lyckats slå en gång i vinter. Kommer det att hända imorgon kväll igen? Tja, kanske.
Ska det ske måste vi få stopp på spelare som William Wikman, Mikael Frycklund och Lucas Zetterberg. De två förstnämnda tycktes under stora stunder göra lite som de ville i AIK-zonen senast lagen möttes. Då vann västmanlänningarna med 5-2 i en sådan där typisk AIK-match. AIK inledde offensivt och bra. Chanser radades upp och sedan satte Frycklund 1-0 för Västerås och – ridå.
AIK måste blir betydligt bättre på att hantera situationer där motståndarlag gör mål och tar ledningen. Kanske kan man ta med sig det från Mora-matchen igår. Då ledde Mora med 1-0 men AIK vände matchen. Bra, mera sådant tack.
Kanske har AIK hittat något som liknar form sedan den förra matchen mot Västerås. Den har i alla fall följts upp av tre vinster och en förlust. Å andra sidan kan det vara så enkelt att motståndet i tre av dessa fyra matcher varit lag i bottenregionen. Jag vill inte tro det men kan inte hjälpa att det är den första killgissning som poppar upp i mitt huvud.
Som skribent med AIK-hjärta försöker man ständigt hitta faktorer som talar för AIK. Man letar djupt ner i tomtesäcken och man gör det inför varje match. Det vi brukar lyfta är spelet i special teams. AIK tillhör topplagen både vad gäller spel med en man mindre och en man mer på isen. Inför matchen imorgon kan vi torrt konstatera att just Västerås är snäppet vassare än AIK – i båda nämnda discipliner.
Målvaktsspelet brukar vara nästa punkt att ta fram. Vad hittar vi där? Jo, givetvis att Johan Gustafsson i Västerås släpper in färre puckar per match än Pavel Khomchenko. Tittar vi däremot på räddningsprocenten så – bingo. Här är Khomchenko aningen bättre än Gustafsson. När vi konstaterat att AIK tar färre poäng än Västerås, gör färre mål, släpper in fler och tekar sämre blir det allt tydligare. Låt oss hoppas att det är målvakternas räddningsprocent som avgör imorgon kväll. Särskilt som vi även kan konstatera att AIK’s bäste poängplockare – Max Lindholm – med sin notering skulle ligga delad fyra Västerås interna poängliga om han spelade för dem. Klart distanserad av poängmaskinerna Zetterberg och Frycklund.
Nu är lyckligtvis idrott så mycket mer än bara siffror och statistik. Även om förväntningarna som sagt är låga så ska ju matchen spelas innan en vinnare kan utses. Det har hänt ohyggligt många märkligare saker i hockeyallsvenskan än att AIK skulle slå Västerås borta. Det krävs dock mer än sju bra inledande minuter. Nu är det dags att visa att vi kan vara bra över stora delar av en match och att vi inte skräms av lag som ligger före oss i serien.
Visst, mer än halva säsongen återstår men matchen imorgon känns ändå som något av en ödesmatch. Det är nu hela elva poäng upp till den sjätteplats AIK så gärna vill ha. Visserligen har BIK (sexa just nu) en match mer spelad men ändå. Vinst imorgon skulle innebära åtta poäng och ett om inte litet så ändå mindre avstånd. Risken är annars att vi redan nu ser en vattendelare precis ovanför AIK och att säsongen då skulle handla om att komma typ åtta, nia eller tia. Den situationen är inte eftersträvansvärd.
Tips då? Jag har slutat tippa. Numer hoppas jag bara.
