BIK Karlskoga - AIK
Nu handlar det inte om inför BIK Karlskoga…
…nej, det handlar om inför de sista fem omgångarna. Matchen borta mot Karlskoga är bara en av fem måstematcher. Trenden måste vändas tillbaka, hedern måste återupprättas. Kort sagt. AIK måste hitta tillbaka och bli det lag de varit de senaste månaderna.
Tillåter vi oss att titta tillbaka på fjolårssäsongen så var det då två torskar mot Oskarshamn och Västervik som föregick en segerrad av sällan skådat like. Nu står vi där igen. I år behöver segersviten inte vara lika lång. Det räcker med fem matcher för att säkra en plats i den hockeyallsvenska finalen. Nu går det att nå ett direktkval bakvägen via playoffserien men det är absolut inget jag önskar. I en sådan serie stöter vi nämligen med största säkerhet på Oskarshamn och det vet vi alla hur det brukar sluta.
Dessutom känns den långa vägen både snårigare och svårare. Visst, tittar vi på de två senaste åren så har de två lagen som lyckats avancera till högsta serien gjort det på olika sätt. Leksand tog sig upp den långa vägen för två år sedan medan Mora tog den snabbare vägen ifjol. Över tid är jag ändå övertygad att ska man upp så är vägen via seger i den allsvenska finalen den väg man bör ta.
Karlskoga ligger i skrivande stund sist i serien, AIK ligger trea. Vi vet alla att det inte betyder ett dugg just nu. Under hela säsongen har det stått glasklart att alla lag kan slå alla i hockeyallsvenskan. Karlskoga slåss dessutom för sin existens och laget får under inga omständigheter betraktas som ett lätt byte. I morgondagens match – och de fyra därpå följande – måste det således vara slut på drällande med puck i egen zon, slut på fri lejd för motståndarna genom mittzonen, slut på att ta alltför desperata skott ur dåliga lägen, slut på ett på tok för lågt pucktempo i powerplay och framför allt slut på matcher där spelet är fullkomligt glimrande i en tiominutersperiod.
Inför Västerviksmatchen talade Mitell om vikten av att vara bra över 60 minuter. Hur rätt han hade bevisades strax efter intervjun då AIK gjorde exakt motsatsen. Laget spelade bra inledningsvis men sett till hela matchen var insatsen rent ut sagt bedrövlig. Det är bara att inse nu. Ska vi bli topp två finns det inte utrymme för fler insatser av den typ som visats upp i de två senaste matcherna.
Ifall någon skulle ha missat det så är läget följande. De återstående matcherna är:
Karlskoga b
Leksand h
Björklöven b
Vita Hästen h
Troja/Ljungby h
Leksand måste slås, utöver det måste vi ta minst lika många poäng som Leksand i de övriga omgångarna. Som om det inte räckte får vi inte låta Pantern ta in mer än tre poäng och kanske inte ens det. I värsta fall kan det krävas fem raka vinster under ordinarie tid. Något som AIK inte lyckats med någon gång hittills under säsongen.
Först ut är som sagt BIK. Sist i tabellen men med en svit på tre raka vinster. Laget på andra sidan i morgon kväll är därmed ett lag med hyfsat självförtroende i poängnöd. Allt annat än en önskemotståndare om ni frågar mig. För övrigt finns det inga önskemotståndare kvar att möta – ifall sådana över huvud taget existerar i den här serien.
Nu är det fem matcher kvar att spela i grundserien. Fem ödesmatcher skulle man kunna kalla dem. I en series slutskede är det viktigt att de rutinerade spelarna, ledartyperna, de som varit med förr tar ett kliv framåt och går i bräschen. Därför är spelare som Sampa, Castonguay, Jakobs, Hjelm och Wilson extra viktiga nu.
Ett par slitna men sanna klyshor passar in från och med imorgon. ”Det är nu det gäller” och ”When the going gets tough the tough gets going”.
