Ny förlust i Templet...
TAIF-Troja 2-7
Grattis Troja! Vi gjorde vad vi kunde. Men det räckte inte till. Så enkelt är det. Jag tyckte ändå att TAIF skötte sig någurlunda bra. Både 1-1 och 2-1 var underbart att uppleva på läktarplats. Det var vi värda. Den glädje man kände var dock tvådelad. För man visste innerst inne att det var för bra för att vara sant. Och så var fallet. Efter Tingsryds 2-1 var det tyvärr bara Troja för hela slanten. Både på plan och på läktaren. Men vad ska vi göra? På isen är det bara att erkänna nederlaget. En viss nummer 90 i Troja har lekstuga med oss. Det är bara att acceptera, han är riktigt bra. Mattias Persson var en personlig favorit när han spelade i TAIF. Det var smärtsamt att se att han gick till Troja, men det hade sina naturliga skäl då de låg i Allsvenskan då och TAIF låg i ettan. Hoppas han tar sitt förnuft till fånga och kritar på för TAIF nästa säsong. Vi behöver en sådan lirare helt enkelt. Ett Troja utan Persson hade varit toksist i tabellen i min mening.
Nog om matchen nu. Troja var bättre och fick välförtjänt med sig tre poäng hem till Ljungby. Tyvärr ett stort plus till Troja-klacken. Det är kul att se att ni fortfarande lever! Alltför många gånger har vi krossat er på läktaren, men ikväll ger jag er segern. Mycket har givetvis att göra med resulatatet. Gröna Brigaden är bra, både i med- och motgång, men när målen rinner iväg avtar vår röststyrka naturligtvis. Det är svårt att sjunga och att stötta när underläget är såpass markant,
Jag tycker ändå att vi har en del oflyt i matchen. Många mål är slumpartade. Som tur väl var missade jag också några mål. Men om sanningen ska fram så var ändå Troja värda segern. Vi får se vilka som möts i kvalserien. Ingenting är avgjort ännu.
Och till alla Taifare: Aldrig, aldrig, aldrig ger vi upp!
