Brynäsbloggen: Nya formella tider i en anrik rörelse
Viktor Alner bloggar om Brynäs på SvenskaFans.
Ja, det kan i första anblick se rätt häpnadsväckande ut när man kikar på Brynäs organisation. Aldrig förr har vi haft så många direktörer och chefer i Brynäs IF som vi har idag. Aldrig tidigare har Brynäs formaterats till en sådan formell organisation som idag där lederna är flera men ändock tydliga.
LÄS ÄVEN: Har Brynäs de högsta personalkostnaderna för tredje året i rad?
Det finns gott och ont i alla strukturer och den väsentliga frågan är egentligen vad fokus och syfte är med varje byggsten som formar organisationen Brynäs IF.
Att bygga formella strukturer i en organisation är inte dåligt – särskilt inte när det handlar om en stor förening som Brynäs. I den formella organisationen styr ledningen arbetsprocesserna och det är precis så klubbdirektören Micke Campese vill ha om vi ska tolka beskrivelsen.
Det ska finnas en övergripande ochett gemensamt synsätt samt målsättning i föreningens arbete oavsett vilken avdelning man tillhör och jag tror att där är de flesta av oss överens.
Men det handlar också om att värna om de informella strukturerna. Det vill säga den osynliga strukturen som skapas av människorna inom- och runtom organisationen. Inom organisationsteorin pratar man gärna om att den informella strukturen är ett sätt att värna om sitt socialkapital medan den formella delen struktureras för de ekonomiska förutsättningarna och fördelar.
Det finns de som menar på att ju större en folkrörelseorganisation (i det här fallet Brynäs Idrottsförening) blir och desto mer det formella styrsättet börjar likna byråkrati istället för den folkliga rörelsen som organisationen bygger på – desto större risk är det att fansen och organisationen kommer längre ifrån varandra.
En liten lokal förening livnär sig oftast på de ideella krafter och eldsjälar som tillsammans ser till att verksamheten och idrotten kan leva kvar medan de större elitorganisationerna har stora finansiella aktörer med egna särintressen, samt andra ekonomiska intressen inom klubben, som ofta står över de ideella- och folkliga krafternas önskemål. Exempel på detta är när bland annat klacksektionerna tvingas till att bli mindre för att göra plats för antingen restauranger eller loger, eller annat.
Ett annat typexempel att ta upp är när vi bara för något år sedan hörde SHL helt plötsligt tala om oss, fansen till sporten i termen kunder. Utan att veta i självklarhet skulle jag inte bli särskilt förvånad om många SHL-föreningar, inklusive Brynäs, internt idag pratar om sina fans i termen kunder, men utåt använder man andra ord som vi ("kunder") lättare accepterar.
Faran med att använda kund som term är att man direkt tar avstånd från att verksamheten man arbetar inom är en folkrörelse. Så länge vi i Sverige bygger på denna värdering där idrottsrörelsen ska genomsyras av demokratiska värderingar som den andra värdegrundsgrenen – Demokrati och delaktighet – så vackert står för, där 51%-regeln är ett viktigt verktyg för att upprätthålla detta – så kan inte supportern till ett lag antas vara en kund.
För att relationen mellan föreningen och supportrar ska upprätthållas och till och med förstärkas måste den formella styrningen ta ansvar för att bygga broar samt också respektera folkrörelsens (fansens) grundläggande behov.
Några viktiga beståndsdelar för att möjliggöra detta är att också ställa sig på fansens sida och ta in deras perspektiv. I dag med alla plattformar som finns handlar det om att finnas i de forum där fansen är aktiva. Att arbeta kommunikativt, inte bara genom flashiga filmer och vackra budskap som i det här sammanhanget är rätt oväsentligt, utan att ständigt och kontinuerligt föra kommunikation mellan fansgrupper och förening.
En risk med detta är, vilket vi också sett många gånger, att framträdande personer gärna möter sin egen rörelse i tider då det finns känsla av hopp, framgång och stabilitet. Men när det blåser kraftig motvind och det uppstår missnöje så sluter man sig från de sociala sammanhangen och kanaler och stänger samtidigt dörrarna som gör att kommunikationen, för stunden, dör ut.
Men behöver vi brynäsare känna någon oro?
I huvudsak nej.
Det finns en stark vilja i Brynäs att stå nära sina fans och det var en värdering som klubbdirektören Campese lyfte fram väldigt tidigt när han kom till klubben. En värdering som även styrelseordförande Jürgen Lorenz också förespråkar.
När det gäller den breda organisationen så har man pratat så mycket om att inte äventyra ekonomin att jag nästan måste anta att flera risk- och konsekvensanalyser har gjorts som sedan lagt grund för att den nuvarande organisationen långsiktigt håller ekonomiskt.
Däremot är det lätt att, särskilt när man ser allt utifrån, kritiskt reflektera över hur det kommer sig att Brynäs, ännu en gång, har störst omsättning i personalkostnader i SHL och en personalstyrka som toppar hockeysverige i antal?
Brynäs har inte den starkaste ekonomin eller är den största idrottsföreningen sett till marknadsvärdet i jämförelse med andra storklubbar i Sverige.
Behöver man alla dessa chefer och tjänster eller bygger man för ambitionen att växa längre fram, och vad händer i sådant fall om man inte gör det?
Jag tror, i all välmening till Brynäs och de nya satsningar som görs, att dylika reflektioner är viktiga. Ju bättre föreningen kan svara på alla frågor desto lättare är det att sluta samman den här enorma sociala rörelsen som Brynäs faktiskt är så att vi – Tillsammans – går fram och blir den framgångsrika förening som Tvärgatornas lag en gång varit och förtjänar att bli igen.