Nyårkrönika nummer 2 - tankar om framtiden, och det som varit.
En pigg inledning av säsongen slutade i många frågetecken. Men kommer vi få några svar?
En bitter dagen efter. En känslomässig karusell från dominans, till ett likaläge och tillsist ännu en förlust med bitter eftersmak. Jag tänker inte alls vara lika positiv som mina kollegor varit under hösten i diverse krönikor och matchrapporter. Jag är en obotligt gnällrövspessimist, ja jag vill gärna sälja mig själv till det epitetet. Och med det sagt, så kan jag känna att laget under hösten kanske fått lite väl mycket ros, för jag som obotlig kritiker kan se många saker tillbaka i tiden som faktiskt påverkar att laget under en ganska lång period spelat en halvdan hockey, men jag kommer till det.
Gårdagens match då? Ja, vi kan snacka om att det var ett felaktigt bortdömt mål, att backarna med Zanetti i spetsen gjorde två tvivelaktiga ingripanden som ledde till två mål. Men det är inte lönt och det är inte där problemet ligger. Problemet är att anfallsspelet knappt fungerat sedan skadorna började avlösa varandra. Hade anfallsspelet fungerat som det borde och gjorde hade vi antagligen inte varit i denna situationen som vi faktiskt är i. Jag vill absolut inte vara den personen som helt plötsligt ploppar upp här på svenskafans och levererar en motorsågskrönika bara för att det ramlat in några förluster. Men, jo - jag tycker faktiskt att det är dags nu. Varför den inte kommit tidigare? Ja, jag får helt enkelt skylla på mitt yrke som under hösten gjort att jag inte kunnat vara så delaktig, men nog om detta.
Jag vill till en början påpeka att jag är imponerad över den poängskörd vi under hösten lyckats skramla ihop. Det var i alla fall inte någonting som jag trodde på, det kan man absolut inte ta ifrån laget. Men anfallsspelet är något som under hösten kärvat fast sig rejält, trots detta har poängen ramlat in då vi haft en alldeles fenomenal förstakedja med kapten Rödin i spetsen. Problemet är, att det är tungt över 52 omgångar att gå på en överväxel, något som man ändå måste medge att laget gjort med alla dessa skador och sjukdomar som ÅTERIGEN drabbat Brynäs IF under stundande säsong. Jag vill dock inte sitta här på nyårsafton och vara den första personen som medialt sitter och skriker på nyförvärv, för det vill jag minnas att jag gjorde redan i augusti månad i någon av dem krönikor jag skrev då. Men varför?!
Jo! Min uppfattning är att laget gått på någon slags överväxel under stora delar av hösten, förstakedjan har levererat, vi har haft ett "okej" powerplay, målvakterna har stått på huvudet i många matcher där anfallsspelet inte fungerat, och vi har i många matcher under hösten "kanske" kommit undan lite väl enkelt. En stor faktor är skadehistoriken på Vrana, Bertilsson och Salmela. Jag vill minnas att jag inför HV-matchen såg någon digital grafik där det påvisades hus viktig Salmela varit för vårt Brynäs under hösten, sett till poängsnitt med och utan honom.
Truppen är alldeles för tunn.
Om vi börjar med Petr Vrana så var det en värvning som jag med spänning såg fram emot att få se under hösten. Jag såg nästan alla försäsongsmatcher under sensommaren, och jag måste medge att den kedjan med Vrana, Nick och Brodecki såg väldigt intressant ut. Givetvis går det inte att påverka att en spelare åker på en långtidsskada, det är oerhört olyckligt. Men jag kan tycka att det till viss mån går att påverka lagets påverkan av att en skada dyker upp.
Jag sitter fortfarande och grämer mig över det som Bengtzén efter fjolårets halvdanna säsong lovade oss supportrar. "Utöver vår förstakedja med Sweatt, Scott och Rödin så ska vi ha in två klassforwards", ja det var faktiskt väldigt betryggande ord från vår sportchef, äntligen skulle det ageras. Problemet är att Sweatt försvann, och endast två "klassforwards" levererades in (Nick och Vrana) - med enkel matematik ÄR vi fortfarande en spelare kort.
Och ja, det är givetvis väldigt enkelt att sitta här o skriva dessa rader nu när vi sett hur skadehistoriken sett ut under hösten, men återigen, jag skrev detta redan i augusti, jag såg på något vis detta skräckscenario framför mig. För problemet är tyvärr som under fjolåret, vi har tyvärr bara en kedja som levererar mål och poäng kontinuerligt. Nick är en spelare som haft stora problem tillsammans med sin kedja att hitta ett fungerande 5 mot 5 spel. Ollas har blandat och gett, och Brodecki har verkligen inte hittat formen som fanns där i augusti månad. Och det är lite det jag vill komma till - ett lag orkar inte över 52 omgångar att endast leva på produktionen från en toppkedja, vår förstakedja behöver verkligen avlastning. Det är i många fall detta som är skillnaden på seger eller förlust i dem täta matcherna. Vrana saknas, och kanske den där spelaren som vi aldrig fick, och vem vet hur det hade sett ut med både en hel Vrana och en "Mr.x" - jag vet vad jag tror i alla fall.
Under gårdagen matchades förstakedjan otroligt hårt (Rödin 24:56, Scott 23:31 och Nick 24:46), ganska sjuka siffror för att vara forwards, men ändå uteblir poängskörden återigen. Laget behöver bredd, laget behöver en skadefri trupp, eller kanske den där förstärkningen som aldrig kom?
Vi är snart inne i det skedet av året då vår grannliga i Finland börjar släppa spelare i bottenlagen, förra året plockade Frölunda in Ryan Lasch från TPS, en spelare som under höstsäsongen levererade mycket poäng men som spelade i ett harvande TPS. SM-Liiga fungerar som så att detta inte är något ovanligt fenomen. Eftersom ligan är stängd så har bottenlagen råd att släppa iväg sina bättre betalda spelare just för att rädda ekonomin och på så sätt kunna bygga om inför nästkommande säsong. Under samma veva som Lasch värvades in till Frölunda under fjolåret så var även vi på jakt efter spelare och ersättare pga den tabell/skadesituation vi satt oss i. Det tog tid innan någon värvning kom och argumentet var att "det finns inga spelare ute på marknaden" - och när vi supportrar fick leva efter den devisen såg vi andra SHL konkurrenter plocka in spelare så som Janne Pesonen, Toni Rajala, Josh Hennesey, Jeff Tambellini, Radek Smolenak, den lite sämre brodern Hossa osv, osv.
Och det som jag kan tycka är skillnaden på att vara ett toppenlag, ett mittenlag eller ett lag i botten av tabellen - är att man har en sportchef och en förening som vågar agera. Jag kan t.ex. skratta många gånger när Färjestad år efter år utför sina panikvärvningar, men även gräma mig över att dem faktiskt vågar agera för att få till en förändring. Jag vill nästan sätta min månadslön på att Färjestad utan Rajala och Salmela under fjolåret hade fått spela kvalspel, det är nog ingen överdrift. Jag vet att Växjö inte att vunnit något guld om dem inte fått in Hennesey och Tambellini i laget, och Skellefteå hade inte varit ett lika bra lag utan Pesonen i laget.
Färjestad värvade för att förändra sin tabellsituation, Växjö värvade för att ta hem det där guldet som så många experter tippat att dem skulle ta hem, och Skellefteå värvade för att spetsa till laget och försvara det guld dem haft handen på i två raka säsonger.
Om vi går tillbaka till Vrana så är han enligt min mening en mycket kompetent spelare när han är hel. Problemet är att jag börjar få lite Nokelainen vibbar över honom. Nokelainen var grym dem matcher han var hel och deltog i, samma sak går att säga om Vrana. Vrana kan under våren vara skillnaden på en direktplats till en kvartsfinal eller ett play-in spel. För SHL är så jämn i år att det räcker med ytterligare en förlust, så är vi helt plötsligt utanför slutspelsstrecket, säsongen har kanske inte varit så mycket "wow" som experter och fans vill få det till. Ligan är jämn, men nu börjar lagen under oss vakna till liv.
Jag har tillsammans med många av er andra hånskrattat över den kräftgång Luleå gjort under stora delar av säsongen, med den satsningen och det guldmålade omklädninsrummet. Faktum kvarstår att ett lag som Växjö gjorde i princip samma resa under fjolårets säsong, och Luleå är när denna krönika skrivs endast 1 poäng bakom vårt Brynäs. På pappret sitter Luleå på en väldigt häftig trupp, och det handlar nog bara om tid innan Luleå får igång hela truppens kompetens, och då måste man tillägga att Bill Sweatt varit utanför truppen under stora delar av hösten pga skador. Luleå blir farliga, truppen har kapacitet - Brynäs har varit farliga under hösten, men levt på alldeles för få individer.
Frågan jag ställer mig är Vranas vara eller icke vara i truppen. Givetvis skär det lite i mig tanken över att kicka en spelare som kämpar emot skador, men samtidigt har jag många gånger dem senaste veckorna frågat mig om det verkligen är värt att sitta på en högavlönad spelare i truppen, som knappt spelar - lite samma situation som vi hade med Nokelainen säsongen 13/14. Vrana besitter kompetens, men vi behöver den nu.
Vi behöver en Mr.x
Lindblom - Scott - Rödin
Nick - Enterfeldt - Vrana
Ollas - Blomqvist - "Mr.x"
Mannberg - Westerholm - Westerholm
Så skulle ett skadefritt lag kunna formeras vid ett ev intåg från en "Mr.x". Jag tror att Brodecki skulle må bra utav att göra samma resa som Lööke gjort under hösten, en sejour i Almtuna med en ny miljö och lite större ansvar. Blomqvist och Alcén gör ett gediget jobb i boxplay och som checkingline, men bidrar tyvärr inte så mycket framåt, men skulle ändå få plats i en matchtrupp om en värvning skulle komma till. Jag tror att detta skull kunna räcka långt, och framför allt få fart på spelare i laget som under året varit lite utav en besvikelse, Jesper Ollas en sådan.
Men, vi är Brynäs IF och jag kan faktiskt inte se det komma. Men jag kan mycket väl tänka mig att konkurrenter till oss dem kommande veckorna kommer släppa både 1 och 2 bomber. Färjestad har ju enligt tradition redan börjat.
Någonting annat som bekymrar mig nå enormt är coachningen av Sondre Olden. Varje byte han fått på slutet så har han sett otroligt pigg ut, han har även med ett snitt på 7 minuter per match levererat 7 poäng på 21 starter, till skillnad mot Brodecki som mäktat med 1+4 på 30 spelade matcher och en speltid i snitt på 12.5 minuter per match.
Jag funderar lite över varför han inte får spela, finns det någonting annat bakom detta än att han missade stora delar utav försäsongen pga den skadade axeln? Jag kan inte minnas att han varit direkt dålig under någon del av säsongen när han väl fått chansen, och det är ju sett till vad han presterat tidigare en spelare som producerar om speltid ges. Tålamodet med Adam Brodecki och det förtroende som getts kan jag snart inte se någon logik i. Ja, det är en spännande spelare, men på denna nivå går det inte att "gulligulla" för länge. Varför får Sondre inte spela, och varför får Brodecki?
Lite samma situation kan jag se på backsidan. Porseland är en spelare som fått utstå mycket kritik från oss fans under hösten. Jag kan tycka att dem förväntningar som fanns på honom när det blev klart att han skulle spela i brynäsdressen var alldeles för höga. Porseland var ingen stjärna när han gick till KHL, han var heller ingen stjärna när han spelade i KHL, men förhoppningsvis blev han en bättre spelare under sejouren därborta. Jag förväntade mig inga stordåd rent poängmässigt från hans klubba, utan jag förväntade mig enbart att han skulle vara en bättre spelare totalt sett än vad Oscar Eklund var under hans tid i klubben. Och där tycker jag att förväntningarna gått i hamn.
2 mål och 8 assist med en speltid på 14 minuter i snitt, det måste ändå ses som okej. Jag hade faktiskt inte förväntat mig mer eller mindre, förutom kanske ett större förtroende, och då skitsamma att han i någon match inte hade sina bättre dagar under hösten. Med förtroende kommer självförtroende, så som Pudas uttryckte det inför matchen i går. Pudas i övrigt spelade nästan över 28 minuter under gårdagens match mot Djurgården, utan att egentligen få ut någonting av det - men han har förtroende. 1 mål och 14 assist är fina siffror för en back, det är kanske inte i samma klass som Gunderson eller Salmela levererat tillbaka i tiden och under denna säsong för den sistnämnda sett till poängsnitt, men det är en gedigen skörd.
DOCK, 1 mål och 14 assist är väl en siffra du bör ligga på som powerplay-back och en stor mängd istid. Porseland ligger fortfarande på 2+8 utan förtroende, och utebliven speltid i PP. Och nog kan jag tycka att Porseland skulle vara ett bättre komplement i PP än vad kanske Pudas är till Salmela i vår förstaformation i den spelformen.
Med Salmela på blå, tycker jag att en backkollega är ett stort slöseri med resurser. Pudas har inget häftigt skott, han är en passningsspelare, men den delen tycker jag att Salmela klarar galant själv där bak. Skottet har vi sett att han har, och spelsinnet och skridskoåkningen hör till ligans bästa.
Men detta är en coachfråga, och jag är ingen coach, bara en tyckare. Sen vad som är rätt och fel, det låter jag vara osagt. Men jag kan fortfarande tycka att coachningen mot slutet sett väldigt konstig ut. Bulan ska givetvis hyllas för det han åstadkommit med laget sen intåget under senvintern ifjol. Men under en längre tid nu har laget harvat rent spelmässigt, och är kanske inte alls coachningen det beror på - det kanske är som jag skriver och tycker. Truppen är för tunn.
Westerholmarna då? Ja, dem har stundtals sett otroligt mycket bättre ut under hösten än vad dem gjorde på hela fjolåret. Sen vet jag inte om dem någonsin kommer bli spelare som levererar upp emot 40 poäng per säsong (så som många trodde inför fjolåret). Lite samma situation som med Enterfeldt, det är otroligt skönt att se honom tillbaka på isen efter den där hemska smällen mot Färjestad och Anton Hedman ifjol. Sebban kommer aldrig bli en spelare som producerar mycket poäng, utan han är en spelare som är så bra på så mycket annat. En liten Granström-kopia. Det kommer poäng lite då och då, men det är framförallt 110% jobb i varje byte. Frenesin finns i skridskoåkningen, spelsinnet finns också där, men kanske inte effektiviteten. Sebban såg innan skadan otroligt giftig ut tillsammans med Brodin (som var otroligt bra mot oss igår), det kan inte ha varit roligt att spela mot dessa herrar under fjolåret.
Men varken Westerholmarna eller Enterfeldt är spelare som producerar poäng match efter match kontinuerligt, Ollas har hamnat i någon form utav dvala poängmässigt och Nick Johnson får inte alls till det med övriga kedjekamrater i spelet 5 mot 5.
Laget behöver en injektion, och det kommer jag stå fast vid. Det är många matcher kvar att spela om - härnäst möter vi Skellefteå borta, och kanske kommer denna korta ledighet lämpligt så att laget får ladda om batterierna, och om nu vår förstakedja ska börja snitta 25 minuter per match, precis som i slutet av förra säsongen med Bulan vid rodret, då kanske det behövs.
Eller så kanske Bengtzén med personal ska börja titta mot våra grannar i öst - för visst skulle det vara otroligt trevligt med en sen julklapp. Då tror i alla fall jag att vi har en spännande vår tillmötes.
En fågel viskade i mitt öra att Chad Rau ryktas vilja röra på sig i SM-Liiga, och även att det surrats om en viss Roman Cervenka i KHL, och dit Cervenka bestämmer sig för att landa, lär någon bli ledig.
Det återstår väl att se vem av våra konkurrenter i SHL som hugger snabbast, för inte lär det väl bli vi?
Men innan framtiden visar vem som får rätt - så vill jag återigen önska alla brynäsare där ute ett Gott nytt år, och en trevlig fortsättning - ta hand om er!
