Brynäsbloggen: Nyårskarameller
Vi har passerat ännu ett år. Ibland häpnar jag över hur fort ett år kan gå. Eller, hur fort det kan kännas att ett år går. Tiden rusar förbi utan minsta tanke på att stanna. Varken du eller jag kan stoppa det och det enda vi kan göra är att luta oss tillbaka och se vart åren tar oss.
Jag tänkte ta en liten tillbakablick på året som har gått. Mycket har hänt, det måste man säga. Några av alla händelser var:
* FIFA fick en ny ordförande.
* Ukraina vinner Eurovision i Stockholm med låten ”1944” (Australien medverkar också).
* Det 31.a olympiska sommarspelen var placerad i Rio De Janeiro, Brasilien.
* USA och Kina når en överenskommelse om ett klimatavtal… Jodu, de stora pojkarna insåg plötsligt att de hade ett ansvar också.
* Plötsligt sprang det ruggiga ”clowner” runt omkring i världen och skrämdes.
* Bob Dylan vann Nobelpriset i litteratur.
* Donald Trump vann det Amerikanska presidentvalet.
Men om vi skulle ta och kika mer på den lilla fläcken i universum som heter SHL och Brynäs. För oss en ganska stor fläck men likaså, sett till universum en ganska liten fläck. Tämligen obetydlig för vissa men för oss… halleluja.
Om vi börjar med slutet på förra säsongen. Brynäs åkte ut i åttondelsfinalen mot Djurgården i bäst av tre matcher. Rödin, vår härförare var skadad och ingen annan kunde ta hans plats. Säsongen slutade i totalt platt fall och näsan fick sig en rejäl smäll i fallet. Men, som vi alltid gjort när det gått tungt… vi reste på oss… borstade bort skräpet på våra skrapade knän och knöt sedan näven. Hyttade den furiöst mot resten av lagen i SHL och vrålade så tufft vi kunde ”Vi kommer tillbaks till hösten och då… Gävlar”.
Bengtzén kände vinddraget från våra knutna nävar och tänkte ”nu är det på tiden att det blir lite Gävlar anamma i Brynäs”. Han samlade ihop gänget och började locka på spelare. Spelare efter spelare kontaktades och förhoppningen om ett bra lag kommande höst började ta form.
Leksand chockade världen… Nåja, Sverige i alla fall. MoDo hade gått som ett totalt tröskverk i SHL, men ingen trodde att de skulle kunna misslyckas att hålla sig kvar när de skulle möta Leksand. Leksand, denna lilla klubb med stort historiskt värde som några månader tidigare hade sett ut som ett lag för division ett. Nu hade de lyckats, med hjälp av Per-Erik Johnsson att ta sig fram till dörren mot SHL. De knackade försiktigt på dörren och lovade att ge MoDo ett bra motstånd. De flesta skrattade åt detta ”vad har Leksand här att göra?”. Föga anade man vilken TOTAL defensiv kraft de skulle bli. MoDo dundrade på men när de väl tagit sig igenom köttmuren så möttes de av en mur i målet. MoDo sköt i sådan frenesi mot Leksandsburen att soldaterna i Sparta hade fegat ur och gömt sig. Men icke Leksand… de stod kvar och tog skotten som om de förtjänade stryk.
Det var sjukt att se vilken fullständig kollaps det blev hos MoDo förra säsongen. Ingen kunde klaga på viljan. Men självförtroendet fanns inte kvar i laget. Bara i sista matchen sköt de hela femtio skott. Femtio!!! Men lyckades ändå förlora med 4-3. Totalt sköt de 237 skott på sju matcher. Det är ett snitt på nästan 34 skott per match med ett snitt på mål med 3.5/match.
Leksand var enbart glad att de kom upp i 24 skott/match och ett målsnitt på 2 mål/match.
Så när Leksingarna jublade likt ett VM-guld så samlades nästan hela hockeysverige runt MoDo för att trösta dem. Alla som uttryckte sig kunnig i ishockey stod med total chock i ansiktet. De hade samtliga kunnat presentera sig som ledamot i fågelholksdepartementet. Detta var inte möjligt… När jag nu tittar på skott och målstatistiken igen så ter det sig än mer omöjligt… Det var då fasen inte rättvist.
Men… å andra sidan så är inte ishockey alltid känd för att vara rättvis.
World Cup… det mest underbara en hockeyälskare kan tänka sig. Bara de absolut bästa av de bästa deltar.
För att få med så många som möjligt så skapades två extra lag (lag Europa och lag Nordamerika) som inte tillhörde något land. Lag Europa hade spelare vars hemland var för dålig för att kunna delta i turneringen. Lag Nordamerika med spelare som… inte platsade i endera Kanada eller USA.
Lag Europa spelade i gruppen med Kanada, USA och Tjeckien och Nordamerika spelade i gruppen med Sverige, Ryssland och Finland.
Finland tokfloppade och kom sist i sin grupp med noll inspelade poäng. Det svors förmodligen rejält i vårt östra grannland. Men de var inte ensam om att floppa. USA lyckades inte ett dugg bättre och placerade sig också sist i sin grupp med noll poäng. Önskningen från organisatörerna om en final mellan Kanada och USA slogs därmed i spillror rejält. Jag erkänner att jag tyckte det var rätt åt dem.
Semifinalerna blev Kanada mot Ryssland och Sverige mot Europa.
Känslan när Europa satte den vinnande pucken på övertid mot Sverige…
Alltså, det här med World Cup… Det är ganska löjligt ändå. Vem bryr sig om det där egentligen… Och dessutom så har de ju ändå förstört turneringen när de hittar på lag så där.
Brynäs… tappade tio spelare efter förra säsongen. När den här säsongen skulle börja hade klubben presenterat sex nya namn. Och det var en fröjd för alla som ville se ett namnstarkt Brynäs.
Stefan Bengtzén hade verkligen inte legat på latsidan och kan med råge klappa sig själv på axeln för ett gott arbete.
Sorg… var något Brynäs fick känna på under hösten. När Wille Löfqvist avled den 23 oktober så lade sig en enorm sorg över klubben. En legendar och förebild hade lämnat oss. Wille hade lidit under en tid av bröstcancer. Han arbetade in i det sista med att göra män medveten om att även de kan få den formen av cancer. Inför Brynäs hemmamatch mot Hv71 den 27 oktober så hade de en tyst minut för Wille. Michael Sundlöv, numera sportchef för Karlskrona, och Wille var goda vänner under Michaels karriär och senare även när han var sportchef för Brynäs. I en väldigt rörande ceremoni så lade Michael en ros vid målburen.
Tidigare Brynässpelare som nu huserar i Rögle spelad även de med sorgeband. Wille var en varmhjärtad människa och fastnade i spelares medvetande. Michael Sundlöv talade om honom som en bror.
En stor förlust för hela hockeysverige.
Nu avslutar jag denna tillbakablick och manar er alla att istället blicka framåt. 2016 avslutades med en andra plats i SHL. Bara Frölunda är före och det känns som att vi kan komma att få en riktigt rolig vår.
