Södertälje - AIK
6 - 1

Odiskutabel förlust men med för stora siffror

Låt oss först konstatera. AIK var inte så dåliga ikväll som resultatet antyder 6-1 var för stora siffror. AIK visade upp sig en god inställning ända fram tills en bit in i period tre. Det var andra saker som avgjorde kvällens match. Dock ska det erkännas. AIK förlorade ikväll mot ett mycket bra lag. Södertälje är solida, uppträder som ett ”moget” hockeylag om ni fattar vad jag menar.

Spelet i egen zon
Jag har envist påpekat att AIK ofta uppträtt förvirrat och pojklagsaktigt i egen zon. Ikväll såg det bättre ut. Man lyckades ofta spela sig ur SSK:s ganska frenetiska press och de där synderna som vi sett när man sätter en lagkamrat i ett taskigt läge istället för att välja det enkla (att spela sarg ut ibland är ingen dödssynd) såg vi betydligt mindre av ikväll. Helt borta är agerandet inte men betydligt mindre frekvent.

Vidare försvarade man bra under de sekvenser när SSK lyckades skapa långa anfall - i alla fall i två perioder. AIK stod då rätt i position och gjorde det därför ofta svårt för Södertälje att få till de där riktigt heta målchanserna. Visst, skjuter man uppåt 40 skott (som Södertälje ikväll) blir det såklart både chanser och mål men oftast såg AIK:s uteförvar till att ge Stålberg bra sikt.

Viljan att ta jobbet
En annan svaghet i år har varit att AIK:s spelare ibland sett håglösa och oinspirerade ut. Något som inte syntes ikväll - undantaget sista delen av sista perioden. Fram till dess var man ett lag som stod upp och jobbade för varandra. Ett faktum som gjorde att Södertälje inte hade mer än en ettmålsledning efter två perioder. Frågan som då föds är: Varför ser AIK:arna inte ut att vilja svetta ner tröjorna lika mycket när sämre lag står för motståndet. Med samma kampinställning som syntes ikväll hade vi säkert sluppit många så kallade onödiga poängtapp.

Torsk med stora siffror ändå
Ifall nu AIK var bättre än de varit, i alla fall i de två första perioderna. Varför åker man då på däng med 6-1. Det finns givetvis flera förklaringar. Den enklaste, vilken jag även nämnde inledningsvis, är att Södertälje är ett bra lag som dessutom är i hysterisk form. Kvalitetsskillnaden på de båda lagen är huvudförklaringen.

Bäst kanske det avspeglas i förmågan att försvara linjerna. Södertälje står stadigt på de båda blå linjerna och när AIK skulle starta anfall mötte man ofta en blå mur. När man väl lyckats ta sig ut i mittzonen var Södertälje där med ett tydligt försvar av defensiv blå vilket gjorde att AIK ofta fatsnade i mittzonen alternativt kom in i anfallszon med för låg fart och för få spelare. AIK har inte Södertäljes styrka när det gäller att stå upp på linjerna. Lite för ofta när SSK drog upp anfall såg det ut som om det inte fanns någon mittzon. Den var liksom bara att passera.

Ont om friska spelare
Jag skrev inför kvällens match att skador hör spelet till och sådana måste man klara av att åka på. Nå, det finns gränser för det. Ikväll klev både Magnusson och Hedberg av. Det är lite för många borta nu. När det sker och man får gå ner på folk eller spela med killar som inte lirat så mycket är det dock fortfarande tydligt att ett grundspel att plocka fram när det är kärva tider saknas.

Med färre spelare att tillgå och trötta skallar kommer därför dåliga beslut och enkla misstag. Där hittar vi, som jag ser det, anledningen till att det rinner iväg i slutet av matchen. Det är givetvis inget försvar men väl en förklaring.

Extremt otajmade utvisningar
Det som ändå sammantaget släckte matchen är att AIK åkte på två utvisningar samtidigt efter 40 spelade minuter. Södertälje fick därmed inleda tredje ronden med att spela fem mot tre i två minuter. AIK:s tremannabox stred och försvarade sig föredömligt och var så nära att fixa hela utvisningstiden men med 15 sekunder kvar gjorde Södertälje 3-1. Uppförsbacken bleb värmed för stor. AIK försökte men här började man falla in en del enmansförsök och sådana betalar sig ytterst sällan.

Jag tänker inte kommentera de där två utvismingarna med andra ord än att det tycktes vara en viss förvirring till och med från domarhåll när de skulle verkställas. Skulle AIK få en två, en två-plus-tvåa? Det laandade i två tvåor samtidigt. Hade AIK - vilket som sagt inte var särskilt långt borta - lyckats rida ut hela de två minuterna kanske det hade gjutit in mod i laget nog att skapa ett bättre slut på matchen.

Långa anfall
Slutligen. SSK var betydligt bättre än AIK på att skapa de där långa anfallen som jag nämnde inledningsvis. En förmåga som är livsviktig, inte minst i andra perioden. Nu höll AIK ändå tätt i mittperiden men det kan ha suttit i benen att man fick jobba sig trötta först under längre Södertäljeanfall i en period då det är långt till båset och sedan jobba hårt i tre mot fem.

Det finns alltså en hel del att jobba med men för mig svider det mer att man inte luckas slå Almtuna och ta treor hemma mot Nybro och Tingsryd än att man förlorar en match mot ett formstarkt topplag med en växande skadelista och olyckligt tajmade utvisningar.

Ta med inställningen från de första 42 minuterna
Nu väntar Vimmerby på fredag. Tar AIK med sig den inställningen och de spelet man hade under matchens första två perioder - och de nästan två minuter man stod upp med två man mindre - i hela matchen på fredag - är jag ganska övertygad om att det räcker för att vinna på fredag. Det blev stryk med 6-1 ikväll och förlusten är odiskutabelt men siffrorna kändes för stora. Det rann iväg mot slutet helt enkelt.