AIK - MoDo
2 - 3

Omotiverad förlust när släkten var värst.

Att vara supporter är en bra grogrund för någon typ av svart galghumor. Är man dessutom AIK'are är nämnda grogrund ännu starkare. Följer man som lök på laxen AIK hockey är man på något vis personifieringen av galghumor och självplågeri. Tankarna slog mig när jag talade med äldste sonen igår inför lördagens MoDo-match. Ja farsan, sa han. Vi vann de fyra första, torskade nästa fyra och har sedan vunnit fyra igen så nu blir det väl fyra raka förluster.

Mitt svar blev att jag mycket väl kunde se en förlust mot MoDo men fyra raka torskar igen? Nej, det tycker jag faktiskt att AIK är för bra för. En åsikt jag står för trots att det nu blev torsk mot MoDo ikväll. En inte helt befogad förlust om ni frågar mig. Efter en ganska intetsägande första period som mer liknade någon typ av träningsmatch där man undviker kamperna för att slippa skador tycker jag faktiskt att det var AIK's match.

AIK började faktiskt även denna första period bäst men det inledande övertaget förstördes av en för-många-spelare-på-isen-utvisning. MoDos powerplay var i och för sig ganska mediokert men i efterdyningarna av det numerära överläget sköt Jesper Sellgren 1-0 för Ångermanlänningarna. Aik replikerade relativt snabbt genom Jens Jakobs och resten av perioden tycktes lagen mer eller mindre vänta ut varandra.

Andra perioden började där den första slutade tills AIK fick spela powerplay. När MoDos Sam Marklund visades ut felaktigt för interference fick vi först se AIK spela ett av de sämsta powerplay jag sett på många år – men, därefter blev det en helt annan fart på gnaget. Ett bra mått på intensiteten fram till 5.31 in i andra var att vi då set två utvisningar. En för too many players on the ice och en för en interference som mer såg ut som att det var en MoDospelare som tappade balansen och råkade ramla in I AIK-spelaren.

Nå resten av perioden var sedan spelmässigt helt AIK's. Därför kändes det extremt omotiverat att periodens enda mål gjordes av MoDo. För att strö ytterligare salt i såren gjordes målet av Mats Albas son Emil. Allvarligt talat, borde det inte vara någon slags lag på att han – om han nu inte ska spela i AIK åtminstone borde vara förbjuden att måla mot AIK? Den frågan skulle komma att bli ännu mer aktuell senare i matchen.

När AIK knappt sju och en halv minut in i slutperioden kvitterar var vi nog många som kände att ”nu vinner vi”. Gnaget kändes bättre i det mesta och dominerade händelserna ute på isen. Därför kändes MoDos segermål drugt hallvägs in i slutakten omotiverat och oförtjänt. Och vem gjorde det tror ni? Jo, Emil Alba såklart som ikväll gav uttrycket släkten är värst ett ansikte.

AIK's försök att forcera förstördes av att Joakim Thelin visades ut för en klart tveksam holding med 3.11 kvar att spela. När utvisningstiden var över fanns det inte riktigt tid och kraft att genomföra den där totala slutmobiliseringen. Visst, Mitell tog ut Lundin och chansade men riktigt nära blev det aldrig.

Fråga: De där too-many-players-on-the-ice-utvisningarna. Drabbar de någonsin andra lag? Det känns som om AIK är klart överrepresenterade här.

Fakta
AIK - MoDo 2-3 (1-1, 0-1, 1-1)
Målskyttar: AIK - Jens Jakobs, Eric Castonguay
MoDo: Emil Alba 2, Jesper Sellgren
Skott: 43-29 (9-14, 19-8, 15-7)
Utv: AIK 2x2. MoDo 2x2