OS-bloggen: Imponerande eller oroväckande?
En seger är en seger och en seger är alltid trevligt, framför allt i en OS-premiär. Men Tre Kronors match mot Tjeckien gav inga tydliga besked, snarare tvärtom.
De första 25 minuterna var en styrkedemonstration av högsta klass. Sverige tuggade sönder Tjeckien i den klassiska män-mot-pojkar-jämförelsen. Henrik Zetterbergs förstakedja dominerade, alla tre backparen såg gedigna ut och det var en tydlig klasskillnad.
Framför allt var det initiativförmågan och mångsidigheten i offensiven som såg spännande ut. Det var skott från blå, genombrottsförsök, klapp-klapp-spel, rakt spel på mål och tung press. Bortsett från något enstaka individuellt misstag – som alltid kommer ske – fanns det ingenting att klaga på i offensiven under de första 25 minuterna.
Henrik Lundqvist såg inledningsvis inte alls så trygg ut som vi hade hoppats på, och som han har sett ut i New York Rangers framåt slutet. Nu ska han inte lastas för målen och anpassningen från liten till stor rink kan trots allt ta lite tid för just en målvakt. Osäkerheten höll i sig matchen igenom, men Lundqvist klev fram med några viktiga räddningar när tjeckerna tryckte på under slutet.
Att man helt och hållet ska kunna neutralisera en offensiv bestående av Jaromir Jagr, David Krejci, Tomas Plekanec, Patrik Elias och Jakub Voracek är att ha på tok för höga förväntningar. Men Tre Kronor hade – givetvis med Henrik Tallinder som undantaget – bra koll under inledningen.
Redan efter Henrik Zetterbergs tidiga 3-0-mål i den andra perioden började Tre Kronor slå av lite på takten, och efter Erik Karlssons 4-0 några minuter senare blev det än tydligare. Och vilken kollaps det sedan blev.
Under några minuter var det fullkomlig kaos i Tre Kronor. Inte ens Henrik Zetterberg, Alexander Steen, Niklas Kronwall eller Oliver Ekman-Larsson – normalt sett väldigt pålitliga spelare – hade någon koll på vad som hände.
Tjeckiens andra mål är en intressant situation. Många skriker om att målet bör underkännas på grund av att Tomas Plekanec trycker in Niklas Kronwall i Henrik Lundqvist, och det må så vara – men fokus bör snarare ligga på Kronwalls och Daniel Sedins försvarsarbete. Att målet godkändes kan man inte göra något åt i efterhand, däremot kan man kräva ett mer resolut agerande från Sedin och Kronwall.
Att Plekanec på ett så enkelt sätt kan fösa undan Kronwall i en så farlig situation är bekymmersamt. Sedin i sin tur gör ett extremt halvhjärtat försök till att få stopp på Jaromir Jagr. Det är två situationer som bör oroa och som också kan få symbolisera matchens andra hälft.
Tjeckien fick blodvittring och det var under långa stunder en tung vitröd press. Märkliga beslut från tjeckiska spelare – att Ales Hemsky fri framför mål väljer att försöka passa är udda – samt några viktiga räddningar från Lundqvist förhindrar ett riktigt nervpiller och en potentiellt skandalartad kollaps.
Är det kaoset under matchens andra hälft eller styrkedemonstrationen från de första 25 minuterna som föreställer det sanna Tre Kronor?
Var premiärmatchen imponerande eller oroväckande?
