Plus och minus från sköna vändningen
Djurgården stod för en seg start i första semifinalmötet med Mora, men växlade upp i tredje perioden och vände 1–2 till en 3–2-seger. Vi passar på att dela ut både ris och ros efter vinsten på Hovet.
PLUS
Målvakten stor matchvinnare
Äntligen är Mora-spöket bortjagat! Efter fyra raka förluster under grundserien hittade Djurgården en väg att besegra gänget från Dalarna. Och en av spelarna som verkligen klev fram och låg bakom segern var Viktor Andrén. Sättet som han spikar igen när hemmalaget behöver det som mest är beundransvärt. Trots att Mora gång på gång kraschade nätet så höll han sig lugn och sansad, jobbade sig hela tiden igenom situationerna. I slutändan räddade han 32 av 34 skott, totalt 94%.En riktig matchvinnare! Och även en viktig seger i målvaktskampen mot skicklige Waltteri Ignatjew i Mora-kassen.
Klasens sinnessjuka minuter
Ja, snacka om att stå i händelsernas centrum. Först serverade Linus Klasen pucken till Olle Liss, som bombade in 1–1 i första perioden. Sedan klev trollkarlen fram på straff (efter att Axel Andersson snyggt jobbat sig till den) och lyfte pucken via ribban och in med en sådan kyla och finess – det var som att Fredrik ”Linkan” Brembergs handleder vaknade till liv igen på Hovet. Och så några minuter senare crosscheckade Klasen en klubba rakt i ansiktet på en Mora-spelare som resulterade i ett matchstraff. Frågan är om det också blir avstängning? Riktigt dumt agerat av Klasen i ett känsligt läge. Dessutom ännu värre om han får sitta ett gäng matcher nu.
Juniorerna viker inte ner sig
Medan Djurgården hade svårt att få till något riktigt bett i den här matchen under andra halvan av första perioden och hela mittperioden – så trummade i alla fall juniorerna på i vanlig ordning. Nog händer det grejer när Melvin Wersäll, Linus Eriksson och Victor Eklund befinner sig på isen, trions ben går som hederliga trumpinnar. Och det var också Eriksson som blev stor matchhjälte när han påpassligt och skickligt norpade åt sig pucken i anfallszonen, skrinnade sig fri och prickade in 3–2 i bortre. Att han precis fyllde 18 år är svårt att förstå. Så mogen, så skicklig, så förbaskat bra på det han gör.
Inställningen i boxplay-spelet
Med Linus Klasens 5+20 med drygt tolv minuter kvar av matchen blev det svettigt värre på Hovet. Djurgården hade i det läget en ledning att försvara, samtidigt som Mora behövde komma upp och bli mer desperat för att vända tillbaka siffrorna. Istället så bestämde sig hemmalagets spelare för att stänga igen butiken helt. Vilket boxplay! Vilken offervilja! Vilka järnkaminer! Titta bara på en sådan spelare som Emil Berglund, hur han dödar Moras möjligheter helt. Det finns otroligt många goda grejer som Djurgården kan bygga vidare på från det numerära underläget. Laganda när den är som allra bäst.
MINUS
Huvudlöst agerande i powerplay
Jodå, Djurgården stod ändå för en fullträff i spelformen via Olle Liss, som börjat hitta målformen på allvar igen. Men det är nog det enda positiva vi kan ta med oss från powerplay. Annars var det mest hafsigt, slarvigt, fullständigt ostrukturerat. Och Mora lyckades sticka på frilägen tre gånger om. Tre gånger! Djurgården hade usel kontroll hemåt, det var som att gästerna hade ett dukat bord framför sig som det bara var att plocka ifrån. Det är hög tid att vaska om i PP-formationerna nu (och för att inte tala om förstakedjan som inte kommer någonstans), något måste verkligen hända i spelformen.
Frånkopplad känsla första två
Vad var det som pågick under andra halvan av första perioden och framförallt mittperioden? Djurgården såg helt frånkopplat ut, förlorade varenda närkamp, hade inget tryck i åkningen, fastnade i egen zon, lät Mora gång på gång kliva in mot kassen. Och den fysiska närvaron? Betydligt svagare än det som gästerna visade upp. Lite oväntat, med tanke på hur mycket DIF har tacklats hittills det här slutspelet. Lyckligtvis tändes något i tredje perioden, plötsligt blev Mora små och stod för misstagen medan stockholmarna trummade på framåt. Exakt det krävs för att vinna den här semifinalen.
