Brynäsbloggen: Har en positiv inställning till Sundlöv i Brynäs
Visst finns dem, Sundlövskritikerna. Jag har sett några hävda att Sundlöv inte gjorde något bra jobb under sin första tid som sportchef på tidiga 2000-talet. Att man då inte ens tar hänsyn till Brynäs ekonomiska läge som var då, där vi rent krasst pratade i termer konkurs, visar på att man inte riktigt har läst på eller vill minnas sammanhanget som Brynäs befann sig i under den tiden. Vidare går det inte att hävda att det inte fanns framgångar under hans tid som sportchef när den trettonde flaggan i taket restes under hans tid.
Huruvida man är nöjd med säsongerna efter guldet är beroende på vem man frågar och inställningen man har. Brynäs slutade på topp-4 i tabellen även om man torskade i kvartsfinalerna.
Men visst har Sundlöv gjort misstag.
Alla sportchefer gör det.
Det är ju trots allt bland det svåraste arbete du kan göra i hockeyns värld.
Men Sundlöv är som han alltid varit – ärlig i sina svar. Säsongerna efter 2012 stod han ut i media och sade ärligt att Brynäs blev för naiva. I en fantastisk intervju med Daniel Sandström på Gefle Dagblad var Sundlöv lika rak och ärlig som jag minns honom.
Sundlöv pratade om varumärket Brynäs – ett av Sveriges absolut starkaste varumärken inom ishockeyn men han talade också rakt om situationen som faktiskt är. Brynäs är inget topplag i SHL och i kampen om de vassaste spelarna ligger inte vi högst i hierarkin.
**'
Något som också är tacksamt. Särskilt för skribenter som jag och journalister som bevakar Brynäs är att Sundlöv tål och kan hantera kritiken professionellt. Sundlöv måste vara den enda sportchef någonsin som praktiskt taget talat om för lokalmedia att tuffa till sig och ha taggarna utåt på hans arbete även om han sa det med skämtsam ton igår.
Nu är vi bortskämda med duktiga sportjournalister i Gävle och några av dem känner Sundlöv väl sedan tidigare och Sundlöv känner dem (Läs Stisse Åberg, Magnus Hägerborn, Daniel Sandström etc). Den ömsesidiga respekten mellan klubb och lokalmedia hoppas jag fortsätter att värnas samtidigt som båda parter kan vara uppriktiga och professionella.
Jag tror det kan gynna Brynäs relation till Gävleborna på ett positiv sätt. För det är genom Gefle Dagblad och Arbetarbladet (och lite Svenskafans också!) som gävleborna följer Brynäs. Även den skara individer som inte är superintresserade av hockey får ändå upp Brynäs i sin tidning/webbtidning eller vad de nu prenumererar på.
Framförallt är Sundlöv rätt man på rodret när vi pratat transparens till fansen. Det är en trygg person i rollen och personligen ser jag honom som väldigt öppen utåt till den grad det är möjligt. Av det jag känner Sundlöv och hört om honom under mina faktiska år som ledare i Brynäs IF är det svårt att säga något ont om honom.
**
Men jag förstår kritiken som kommit från såväl fans och även experter som Sanny Lindström. Det är många profiler som återvänder till Brynäs just nu och tittar man bara på skalet kan man lät dra konspirationer som svågerpolitik, eller begrepp som ”familjen” som många pratade om runt Färjestad tidigare.
Men tidigare var kritiken att brynäsarna lämnar Brynäs medan utomstående går in och rör om i grytan hejvilt. Folk har ju beklagat sig över Stefan Bengtzéns ”Boforsanda” och ifrågasatt vad sjutton den ”andan” har gjort för svensk hockey som inte ”Brynäsandan” har.
Nu har vi folk med gigantiska brynäshjärtan, dessutom med enorm erfarenhet och kompetens i lägret. Och jag tror att Micke Sundlöv var ett självklart val för Andreas Dackell i en tid då Brynäs hamnade i sin sämsta sportsliga position på över tio år, där föreningen behöver vinna sportslig mark och skapa trygghet i organisationen samt vinna tillbaka tilliten till fansen.
”Varje arbetsgivare vill ha arbetare som är beredd att hugga sin högra hand för organisationens bästa” sade Sundlöv i den långa intervjun. Jag tror att varje supporter och fan av Brynäs önskar att varje anställd i Brynäs IF brinner exakt så mycket för klubben att de är beredd att göra det.
Då har vi rätt personer på plats inom sporten idag.
**
Ny kraft till Morgondagens Brynäsare?
Historiskt sett har Brynäs framgångar baserats på ett mod att våga ge unga spelare tillit. Redan på Thure Wickbergs tid satsade man på juniorer där medelåldern i början på 60-talet var 19 år och den yngste spelaren som värvades var blott 15 år gammal.
Lite extremt kanske.
Det var en annan tid då och det går inte att jämföra med dagens hockey. Men visst går det att dra paralleller till den moderna tiden. Mellan 2009 – 2014 var Brynäs Sveriges snabbaste växande ekonomi, vann ett SM-guld 2012 och säsongerna efter slutade man på en fjärde plats i tabellen. Allt detta blev möjligt tack vare juniorsatsningen där duktiga talanger utgjorde en viktig del i lagbygget som sedan stärktes av tunga pjäser utifrån.
Men sedan 2013-14 har Morgondagens brynäsare hamnat i skymundan av annat och jag har saknat den tydliga strategin med Brynäs talanger som tidigare fanns. Då Sundlöv satt som sportchef tidigare såg man juniorerna som en viktig tillgång och en framtida ledande spelare. Den sportsliga ledningen hade både förväntningar och mod till att ge rookies succesivt större roller.
På senare år har känslan, i alla fall utåt sätt, varit att man endast ser juniorspelarna som en utfyllnad i tider då halva laget är skadade.
Jag hoppas i och med värvningen av Sundlöv att Brynäs får en uppsving med Morgondagens Brynäsare, och kanske att vi inom en snar framtid åter kan vara stolta över det som en gång i tiden sågs som föreningens DNA.
