AIK - IK Pantern
2 - 1

Premiärseger utan glans.

Den långa väntan var då äntligen över då det ikväll var dags för premiär i årets hockeyallsvenska. Kvällens gäster var IK Pantern från Malmö. Klubben med ett namn som gör det omöjligt att inte tänka på serietidningen Buster. Nå, Pantern gjorde en bra säsong ifjol och efter dagens match går det inte att avfärda deras möjligheter att hamna på tabellens övre halva i år igen.

Det går egentligen inte att utesluta någonting så här tidigt på säsongen. Kvällens match lämnade inte några svar över huvud taget. ”Ett Aggressivare AIK” har under försäsongen varit något av den nye tränaren Tomas Mitells mantra. Hur blev det nu med det? Jo, under matchens tre-fyra första minuter fick vi en föraning om vad det är Mitell vill se. Så mycket mer blev det tyvärr inte. Strax efter Anton Holms tidiga ledningsmål gick AIK ner i tempo och blev all oftare slarvigare. Uppspelen fastnade ofta på motståndares klubbor och skridskor och de två-tre snabba spelvändningarna vi fick se under inledningsminuterna tycktes som bortblåsta.

När AIK fick chansen i powerplay efter dryga fjärdedelen av första perioden kände vi igen oss. Svårigheten att etablera ett bra powerplay med högt pucktempo är kvar. Ett skott från Jens Jakobs var allt AIK mäktade med under de två minuterna man var en man mer på isen. Då visade IK Pantern upp ett betydligt snabbare och mer varierat powerplay när de fick chansen strax efter AIK. Dock utan att få någon utdelning. Det blev istället 2-0 till AIK i just det – numerärt överläge - i slutet av perioden. Mål är vad som räknas och det var skönt att AIK lyckades sätta ett PP-mål i årets första period även om målet absolut inte var frukten av ett sprudlande och finurligt spel i power play. Det var snarare resultatet av Jens Jakobs förmåga att kyligt och länge hålla inne sitt skott vilket gav en retur som Frödén kunde peta in.

Trots en ganska hafsig första period var det AIK som skapade flest chanser och ledningen var inte alls omotiverad. Period nummer två blev en väldigt händelsefattig historia Pantern tog över bitvis och lyckades framför allt trötta ut AIK med ett par långa anfallssekvenser där AIK hindras från att byta ut slutkörda spelare på grund av det långa avståndet till båset. Här kom powerbreaket som något av en befrielse.

Det som förvånade mest efter period två var att AIK skjutit åtta skott mot Panterns fem. Känslan var att Pantern var periodens segrare på poäng och att AIK räddades av Panterns ineffektivitet samt unge – ännu ej 21 år fyllda – Erik Källgrens täta målvaktsspel.

Tredje perioden bjöd inte heller den på något skönspel, ej heller på det där aggressiva AIK vi hoppats på att få se. Det bjöds på ytterligare en möjlighet för AIK att få spela i numerärt överläge och det stod än en gång tydligt att den spelformen behöver laget vässa rejält.

Även om AIK inte dominerande och än mindre briljerade kändes Panterns reducering efter 13.15 som en oväntad kalldusch. Mycket på grund av att målet kom ur vad som knappast är att betrakta som en målchans. Ett riktigt skitmål som skapade lite onödig spänning i slutet. Pantern vågade friskt och tog ut målvakten med nästan fyra minuter kvar att spela. Ett visst tryck etablerades mot AIK-kassen men riktigt farligt kändes det aldrig.

Tre poäng hämtades i premiären och det är det viktigaste att ta med sig in i kommande omgångar. Några glädjeämnen gick dock att hitta. Anton Holm målade i debuten och betydelsen av målfabrikation för en tänkt skyttekung går inte att underskatta. Eric Castonguay visade att med lite matcher i kroppen kommer han att bli en tillgång.

Vi var nog många som ställde oss tveksamma till vår unga målvaktsbesättning. Det första intrycket av Erik Källgren måste ses som mycket positivt. Källgren agerade lugnt och behärskat matchen igenom och visade att han vet både hur man gör sig stor och hur man agerar tätt.Glansen lämnades hemma ikväll men segern bärgades och det är trots allt poängen som räknas.