Nantes - Caen
1 - 1

Reducerad serie - HV71 vann i ÖT

Färjestads vinster sträckte sig till två raka innan HV71 lyckades knipa en seger hemma, i övertid. Det var en rejäl kämparinsats som satte Färjestad på distans medans HV71 kunde försäkra sin vinst genom fyra stycken kampmål. Serien är härmed reducerad till 1-2.

Innan nedsläpp
En match av bästa kvalitet, en serie som tätnade allt mer - trots det övertag som man kunde hitta hos de regerande mästarna Färjestad BK. Hemmalaget HV71 var piskade att reducera, eller inse att slutet i ett slutspel skulle komma tidigare än förväntat. Mitt tidigare tips (läsbart i kommentar till införrapport) bestod dock, och något annat än HV-vinst vore faktiskt feltippat - vilken sida man nu hade.

Gästerna hade anlänt ned till Jönköping med fullt lag till en början, men innan matchstart blev det att man inte kommer till spel med storbacken Jonas Frögren, eller med pigge Max Görtz. Frögren anmäldes som sjuk av sitt lag medans Görtz inte fick plats på laguppställningen. Istället hade man tagit in den tidigare skadade Stefan Meyer i truppen. Hemmalaget HV71 hade bara således Adam Almqvist och tillkomne Morten Ask på skadelistan.

Från start i mål: Andreas Andersson och Christopher Nihlstorp. Knappast en överraskning.

Första perioden
Från början till slut av den inledande perioden spelade man ut sina motståndare. HV71 verkade inte alls ha vaknat till spela någon match hemma i Jönköping. Även om kampmoralen verkade stor i sitt fysiska spel, var det Färjestad som fick en ordentlig smakstart på matchen. När Anton Grundel smygit upp från sin position på blå, och mottagit ett pass från Anders Bastiansen kunde det inte varit något annat än ett mål. Och vilket mål sedan. En rackare som letade sig upp i Anderssons närmsta kryss.

De 7000 personerna som satt sig och ställt sig till ro i Kinnarps Arena fick därmed en smärre underhållande start. I alla fall de som höll på HV71 denna afton.

Men letade man underhållning behövde man inte gå långt. Det blev en fartfylld och temporärt grinig match. Inte minst från Per Ledins sida och den spelstil som Sanny Lindström satt upp med i matchen. T.ex. vid hans utvisning ville påståendet att han inte vet om han håller i en Färjestadsklubba bli något av kontroversiell - men får bota sin "synd" och sitta av två minuter. Nämnbart är att domarna skulle komma att bli en del av matchbilden under senare tidfälle.

Det skulle inte bli mycket roligare att vara HV-supporter, för när Mattias Sjögren bestämde sig för att knäppa dit en, gjorde han det. Och vilken prestation! Det spelades upp ett mycket bra pass från Micke Johansson, som senare fick se Sjögren göra bort HV:s Mikko Luoma och till sist lägga pucken i mellan benen på HV-keepern. Även om skotten tillfallit hemmalaget kunde Färjestad skrinna av isen med en tvåmålsledning och styra ut till den utgång man själv ville. Det enda som man märkte av skulle kunna bekosta dem en seger var helt enkelt om man slappnade av, som man gjorde under andra perioden i Karlstad senast.

Andra perioden
Inför den kommande perioden valde Ulf Dahlén att skifta på uppgifterna. Bl.a. fick Andreas Andersson sitta bänk och låta Daniel Larsson träda in kassen. Två mål på sju skott talade sitt tydliga språk om den saken.

Inte mycket kunde sägas direkt om mittperioden, utom den situation där Joensuu tar bort Oscar Klefbom mycket effektivt. I detta tappar han klubban, som Nihlstorp skjuter undan precis när finländaren ska plocka upp den. Efter det väljer han att trippa FBK-keepern. Därifrån kom det att bli bråk, och slutligen ett numerärt överläge för hemmalaget. Till försvar att Nihlstorp hade nämligen Sanny Lindström kommit in i det och blev därmed också hänvisad till utvisningsbåset. Det blev heller inte bättre för gästerna när Martin Sevc "nödvändigtvis" trippade Mikko Luoma, där hans blad effektivt klippte bort hans skridsko från skäret. Redan innan hade man försökt att hänga med, men den fart och intensitet som hemmalaget hade plockat upp inför periodspelet satte verkligen Färjestad ur balans. Just för tillfället var däremot Nihlstorp väldigt stabil och gav ett intryck av säkerhet längst bak i försvaret. Färjestad box i fem-mot-tre höll samman och kunde avvärja hotet.

Den övervägande känslan hos HV-laget dock var helt enkelt att man vägrade ge upp, och inte minst syntes det när Petraseks skottretur plockades upp av lagkapten Johan Davidsson. Hans skott trycktes in via stolpen, och Färjestads nolla var spräckt.

Det tog heller inte någon längre tid innan man hade kvitterat till likaläge, där en studspuck plockats upp av Jesse Joensuu och även han skickat in den bakom Nihlstorp via stolpen. Efter en solklar hakning på lagkapten Davidsson gavs chansen i PP för gästerna, men man kunde inte rå på den nyinsatte Daniel Larsson i HV-kassen. Utan det blev om så att vilan tillkom och dåmera var det likaläge i Jönköping. Färjestad hade slappnat av och inte hängt med i det spel som HV71 visat upp - vilket visat sig i de två mål som man hade åstadkommit med.

Tredje perioden
Starten på den tredje perioden blev mycket jämn från båda håll. Men det syntes mycket väl vilka som ville mest.

Tufft och jobbigt läge för Christopher Nihlstorp dessutom när det uppstod en situation framför där spelare tryckt till honom och hans ben blev vida utsträckta. Hans reaktion på detta blev ett antal grimaser som tydde på smärta. Möjligen ljumskarna som hade sträckts ut för mycket. Stundtal gånger hade han svårt att ens ta sig upp på benen efter att ha gått ned i sin "butterfly".

Den våg av framgång som hemmalaget hade i sin ägo syntes till ännu en gång, där pucken hamnar vid Färjestads målbur, bakom kassen via Per Ledin som går köksvägen till 3-2 för hemmalaget.

Nihlstorp dessutom kom att hamna i händelsernas centrum ännu en gång, när han kastat sig på en puck och Jesper Fasth krockat med denne på isen. Det slutar med att även Färjestad får genomföra ett målvaktsbyte, och Fredrik Pettersson-Wentzel fick göra sin slutspelsdebut. En debut som mer eller mindre faktiskt blev acceptabel. Efter matchen hade föreningen gått ut med uppgiften om att Nihlstorp enbart hade muskelära skador i nacken och ingenting av den större sorten. Matchen däremot blev något av en domarifrågasättning - vilket numera verkar genomsyra detta års slutspel. Detta efter att Mattias Sjögren först fått av Jason Krogs hjälm i ett kampmoment och nästintill direkt kunnat få pucken av Mikael Johansson och kvittera för FBK, för att sedan knäppa sin egen hjälm. Någonting som förbryllade mig att domarna verkat släppa, eller att man missat allting som skett under stunden. Ytterst märkligt.

Det hela gick till kontinuerlig ÖT.

Fjärde perioden (ÖT)
Efter att man spolat isen och spelarna fått tiden att vila upp befann man sig återigen på isen. Nu var det "sista-målet-vinner".

Säga vad man vill om slutresultatet, men det blev ingenting av ett målvaktsfel. Den slutspelsdebuterande #35 i Färjestad ("PW") gjorde en strålande insats i mina ögon, och räddade faktiskt sitt lag från att ha förlorat under tidigare skede av matchen. Bl.a. en storartad räddning med stöten under slutet av den tredje perioden blev en höjdpunkt i matchen.

Med något avvaktande, men med bra chanser åt båda hållen kunde det peka åt vilket håll som helst. Trots den nedrivning av Patrik Lundh som lika väl kunde tilldelats ett straffslag, blev det inte mer än en utvisning. Blandade känslor av utgången. Även om man nu vet i efterhand att HV71 skulle komma ut som det starkaste laget. Det var - likt de andra tre målen - ett kampmål där man sliter fram en målchans, och kastar den mot mål. Joensuus skott mot mål blev en vallning via Rickard Wallin, och det är ingenting som hade kunnat räddats av Pettersson-Wentzel. För hans del: tråkigt. För HV:s del: en lättnad.

4-3 skrevs slutresultatet till och numera en serie som det numera står 1-2 i. Precis som alla andra kvartsfinalserier.

Sammanfattning
En mycket stark inledning från Färjestad, precis som i de andra matcherna. Men med en någorlunda svag avslutning. Man tillät HV ta över i sitt fysiska spel och defintivt hade tekningarna mycket med vinsten att göra. Gästernas målsättning verkade ha varit att vänta ut på satsa på de chanser som tillkom istället för att skapa sina egna lägen. HV71 skapade sina lägen genom stök, stång och riktig grishockey. Något även till ära kunde ge dem en efterlängtad seger. Deras första slutspelsseger sedan finalmatch nummer sex på Hovet 2010.

3 stjärnor - Mikael Johansson: Rent spelmässigt blev han till viss del osynlig under den tredje och fjärde perioden. Men allmänt lysande i sina ageranden. Dessutom med två framspelningar.
2 stjärnor - Marcus Paulsson: Vilken "warrior"! Vilken spelare! Det är sådant spel man vill se på isen och det bjuder verkligen upp till stämning under match.
1 stjärna - Fredrik Pettersson-Wentzel: Kort debut och en sämre avslutad sådan. Håller dock kvar laget i matchen fram tills dess. Stabilt spel och lugnt, trots överliggande press.

Matchfakta | Kvartsfinal 3
HV71 - Färjestad BK 4-3 ÖT (0-2, 2-0, 1-1, 1-0)

Period 1
0-1 (02:55) Anton Grundel (A. Bastiansen, M. Paulsson) EQ
0-2 (16:56) Mattias Sjögren (M. Johansson, S. Lindström) EQ

Period 2
1-2 (10:34) Johan Davidsson (D. Petrasek) EQ
2-2 (14:00) Jesse Joensuu (J. Fasth, N. Welch) EQ

Period 3
3-2 (11:39) Per Ledin (D. Rahimi, A. Falk) EQ
3-3 (17:12) Mattias Sjögren (M. Johansson) EQ

Period 4
4-3 (17:07) Jesse Joensuu (M. Trygg) EQ

Skott: 45 - 26
Utvisningar: HV71; 6x2 Färjestad; 8x2
Tacklingar: 29 - 9
Tekningar: 52 - 30
Domare: Ulf Rönnmark, Patrik Sjöberg (Fredrik Ulriksson, Henrik Pihlblad)
Publik: 7000 (fullsatt)

Källor:
www.hockeyligan.se
www.swehockey.se