Brynäsbloggen: Retro del ett av tre
Jag vet att jag inte borde bry mig. Jag vet det men det bränner till i mitt hjärta varje gång och jag kan inte hjälpa det… jag blir arg.
Brynäs har sedan säsongen 1992-93 fått lyfta bucklan tre gånger och kallat sig mästare. Enda gången de klev in i finalen som ”favoriter” var just 92-93. Brynäs slutade på en andra plats, fyra poäng efter Västerås. Luleå slutade på en sjätteplats med enbart Leksand och Djurgården efter sig.
De andra två gångerna så har Brynäs mött ”solklara” favoriter. Det fanns, i medias ögon knappt en chans att Brynäs skulle klara av sin finalmotståndare.
Det som gör mig arg är att det, än idag kommer gliringar till mig om att Brynäs inte vann rättvist. De hade tur… i samtliga tre finaler.
Jag blir aldrig klok på detta. Ok att man tyckte det var surt att Brynäs vann då… men man borde väl ha kunnat släppa det efter en, två säsonger… eller?
Och samma princip faller in på mig. Varför ska jag behöva bry mig över vad de säger nu? Finalspelet som nämns händer inte nu. Varför ska jag känna mig tvungen att förklara och försvara något som hände för flera år sedan?
När Brynäs vann, den där fantastiska våren 1993. Motståndet var, som sagt Luleå och Brynäs var klara favoriter hos alla… förutom professorn Tommy Sandlin. Han var ett geni och manade till sans inom media. I en final så spelar det ingen roll var man hamnade i seriespelet. Nu är det slutspel och Luleå har gjort samma resa som vi. Han visste att Brynäs föredrog att vara underdogs. Det är där de kan göra störst skada på motståndet.
Tänk efter på det. Jag tror absolut inte att det var så men… tänk om Tommy var så ”galen” i sitt geni att han planerade detta?
Luleå gick till en 2-0 ledning i bäst av fem matcher. Brynäs hade inte råd att förlora en till match. Det fanns nog inte en enda som trodde på Brynäs… förhoppningen fanns hos Gävlelagets supportrar men de flesta trodde nog att finalen var klar.
Brynäs föredrar att vara underdogs. Det är där de kan göra störst skada på motståndet.
Luleå kom till Gavlerinken inför den tredje matchen och hade champagnen på kylning i omklädningsrummet. Så självsäkra var de. De hade stabilt manövrerat ut Brynäs i de två tidigare matcherna. Luleå ”visste” att de skulle bärga hem pokalen i fiendens egen ishall. Media pratade om Luleås första SM-guld. Många (Håkan Loob var en av många på plats som hejade på Brynäs) hade förhoppningar men få trodde nog verkligen på Brynäs den kvällen.
Det hjälpte väl föga i förhoppningarna då Thomas ”Bulan” Berglund satte 0-1 efter att Brynäs varit stirriga i försvaret.
Faktum är ju att Luleå tog ledningen i samtliga av de tre återstående matcherna utan att kunna ”knyta ihop säcken”.
Efter att Berglund satt 0-1 så hände något. Brynäs tog över och hade ett tag en 6-2 ledning innan Luleå, till slut lyckades justera förlustsiffran. När Anders ”Masken” Carlsson satte 7-4 så log till och med Tommy Sandlin. Och alla ni som vet vem Tommy var... han log inte ofta under matcherna.
Brynäs åkte upp till Luleå och tystade rejält den titelhungriga hemmapubliken med en 6-2 seger. Helt plötsligt så var favoritskapet bortblåst. Vem skulle vinna den sista finalmatchen? Det ”omöjliga” var på väg att hända. Inget lag hade någonsin lyckats vända en finalserie så här.
Inför sista finalmatchen så fick Tommy frågan ”har du något ytterligare knep att plocka fram?”. Tommy log lite och menade nej, nu är det sista matchen. Nu är det bästa laget som vinner. Det enda som skulle avgöra var hur mycket de skulle orka.
Jag tror att det var just orken som avgjorde finalen. Luleå var enormt bra det slutspelet. De träffade exakt rätt i formkurvan inför slutspelet. Kanske ska vi även vara glad att stjärnan Mika Nieminen knappt syntes för Luleå i slutspelet. Men framför allt så tror jag att det var orken som avgjorde lagen emellan. Tommy Sandlin var alltid längst fram när det gällde att studera ishockeyns utveckling. Brynäs var helt enkelt bäst tränad för jobbet av alla lagen i Elitserien.
Dessutom, när jag ändå tänker tillbaks så kommer jag ihåg den lilla grabben… som blev intervjuad av tv i vilan mellan andra och tredje perioden, kan han ha varit fyra år kanske… Som kunde allt om Brynäs. Han tyckte Brynäs spelade jättebra, fast inte så bra när de låg under. Och tipset han hade till Brynäs var att de skulle göra många mål. Killarna i laget måste ha sett det för de gick i tredje perioden från ett 0-1 underläge till en 3-1 seger. Luleå orkade helt enkelt inte hålla emot och missade chansen till deras första SM-guld.
Ps. Andreas Dackell hade inte hög klubba när han stänkte in 2-1 pucken i sista matchen. Ville bara klargöra det…
