Sena transfers vi minns
Vilken skillnad gör egentligen sena värvningar? Den senaste tiden, i spåret av jakten på tyskarna från Krefeld, har det stött och blötts. Och som leksing finns det historik att ta av. För är det något klubben pysslat med det senaste decenniet så är det en sak: att röra om i grytan. Gärna i januari, med blandande resultat. Häng med på en resa down the memory lane och minns solskenshistorier till succéer och flagranta fiaskon.
Patrick Cehlin/Mattias Guter
Säg ”rightare” och Christer Siik anno 2015 dreglade så det stod härliga till. När Leksand fajtades för att undvika kvalspel det året var jakten på en högerskjutande målkung desperat. Så desperat att det kändes helt okej att släppa två skickliga spelare till en, vad som det skulle bli, bitter konkurrent för att ta in högerfattade yttrarna Cehlin och Guter. Malmö, dit Eric Himelfarb och Fabian Brunnström skeppades, tycktes avsågade i allsvenskan. Men det som skulle bli en soptipp för två överbetalda statister blev hipp som happ och hastigt och olustigt Leksands motståndare i SHL-slutkvalet. En idrottspsykologisk katastrof. Och givetvis gick det käpprätt. Ingen skugga ska falla över Cehlin och Guter. Båda tillhörde LIF:s bästa spelare i kvalet. Men hela transfersoppan hade taskigare tajming än Hedlund. Symtomatiskt bommade Guter en straff i den avgörande matchen. Mål där hade inneburit LIF-ledning 2-0. Och kanske, kanske SHL-spel. Istället vände Malmö. Jodå. Genom två avgörande assister från Brunnström. Sann Leksandslogik. Ridå.
Antti-Jussi Niemi
Klassvärvning. Nog kändes det så när den finska stjärnbacken (ja, det är legitimt att kalla honom det) kritade på för Leksand 2009. Väl på isen gjorde han ingen besviken. Han osade pondus. Men så, i den andra kvalmatchen mot Rögle, hände det som inte fick hända. En ful Mathias Tjärnqvist-tackling sänkte finländaren. Sjuksängen nästa. Och likt Niemis huvud sprack elitseriedrömmen där och då. Så viktig hann veteranen bli för denna LIF-upplaga.
Róbert Petrovický
Nostalgivärvningar blir sällan lyckade (Jesper Ollas, någon?). Tanken var ju att den superkompetenta slovaken skulle ta upp där han slutade säsongen 2007-08. Då var Robert Petrovicky en av Leksands bästa spelare säsongen igenom. Comebacken säsongen därpå som januarifrälsare blev dock en bara en parantes. I kvalserien när veteranen var värvad för att sätta avtryck var han inget annat än anonym. 10 matcher och 0 poäng. Nuff said.
Michal Grošek
2008 skulle Leksand. Till varje pris. Och nu, som då, var inte externa partners sena med att svara på uppropet. Villa Långbers hade redan pröjsat för den prestigefyllda (och lyckade) Pelle Prestberg-värvningen. När LIF-ledningen åter kom med en skramlande bössa uppför backen till hotellet i Tällberg hade man en ny fisk på kroken; ”En NHL-stjärna” för att uttrycka sig på Aftonbladet-manér. Michal Grošek hade spelat över 500 NHL-matcher och gjort över 200 poäng. Det är inte kattskit. Men bakom den med LIF-mått-mätt briljanta meritlistan fanns den vanliga brasklappen; ”Det var några år sen”. Tyvärr för alla inblandade visade det sig ganska snabbt på isen. Sällan har ordet kantig passat bättre för att beskriva en hockeyspelare. Grošek vände inte på en femöring. Hade man kunnat ”vända på ett kassavalv” hade det förmodligen inte räckt. Så stel och trött var den 32-årige tjecken. Helt okej leverans inledningsvis, javisst. Men i kvalet tog det tvärstopp. Då mäktade Grošek med en ynka kasse mot Brynäs. Men i övrigt var den tilltänkte stjärnvärvningen en skugga av sitt forna jag som Leksandsledningen (får vi anta) hade räknat med.
Mathias Johansson
När Malmö choppade spelare till höger och vänster 2008 var inte Leksand sena att glupskt sluka det som reades ut från ”Babyhawks”. Mathias Johansson var en gång en klok center av klass. OS 2002! Men det var då det. Sex år senare var det sirapssega ben hos ex-FBK:hjälten. Det kostade säkert mer än vad det smakade. Blä.
Martin Bartek
Vi skriver 2007. Några kanske minns Siklenka. En annan Vopat. En tredje Saarela. Men stort avtryck gjorde också det paket med slovakisk offensiv sprängkraft som i januari damp ner i ett elitseriejagande LIF. 18 poäng på 15 matcher, varav 8 poäng i kvalet, är starka papper. Legoknekt och diva, ja möjligen. Men killen kunde producera. Drog till obskyra tyska andraligan och Moskitos Essen efter gästnätterna i Leksand – och gjorde Gretzky-mässiga 99 poäng. Jo, jag tackar ja.
Jaroslav Kalla/ Pavel Trnka
Att komma till ett lag i spillror är inte lätt. Fråga bara Jaroslav Kalla. På en klassisk sportchef-åker-till-valfritt-mellaneuropeiskt-land-med-sedelbuntar-för-att-krisvärva-resa fann ”Masken” Carlsson i januari 2006 Jaroslav Kalla. Med (observera!) färska landslagsmeriter skulle Kalla spela kvar ett hopplöst sopigt LIF i elitserien. Kalla var inte iskall. Men på inget sätt en spurtare som namnen Charlotte i Leksandtröjan. Uppgiften övermäktig och slaget förlorat, tack och hej.
I samma veva som Kalla anslöt backgeneralen Trnka till Leksand från Plzen. Någon segerpilsner i Leksand blev det dock inte tal om för den NHL-meriterade backen. Han såg istället för det mesta lika förvirrad ut som den övriga främlingslegionen i det som förmodligen är den mest ogenomtänkta samling av LIF-hopplock till lag någonsin. Det säger en del.
Tomáš Kucharcík/Rudolf Huna
Bättre fiskelycka i Tjeckien och Slovakien hade ”Masken” året innan, 2005. Det allsvenska segertåget skulle få en sista push och knuff upp i eliten. Och visst var det just det som firma Kucharcík/Huna stod för. Kucharcík, en klok center med skills, och den speedige lill-vingen Huna var inte bara sevärda att skåda. De var rätt effektiva också. Tillsammans med Ryder, Buljongen och Hedberg i kassen kunde nu inget gå fel. Det gjorde det inte heller. Huna? Ja, han spelar fortfarande, 37 år gammal, i hemstadens HK 32 Liptovsky Mikulas i de slovakiska högstaligan. Till dags datum har han stått för 20 poäng på 31 matcher.
Trond Magnussen
Några veckor tidigare 2005 hade den färgstarke norrbaggen Magnussen anslutit till LIF. Och den förre FBK-hjälten (visst har vi sett nååågra såna genom åren) visade att han, trots åldern, hade bett kvar. Trög start. Men i kvalet var den ettrige gamlingen en av lagets bästa. Tvåvägsspelare.
